tag:blogger.com,1999:blog-43452655918686820342024-03-05T22:13:12.859-08:00Tobias Robinson - författareVad jag har skrivit och om nya projekt.Tobiashttp://www.blogger.com/profile/09148613834575516987noreply@blogger.comBlogger37125tag:blogger.com,1999:blog-4345265591868682034.post-24209139617700195202024-01-15T11:37:00.000-08:002024-01-15T11:43:16.870-08:00Varför ska man plåga en häst?<p>En person som läst Kolsvart och gruvsjuan hörde av sig. Hon hade tyckt att boken var välskriven och humoristisk, men det var en sak hon INTE gillade. Scenen där en huvudpersonen, Drottning Kolsvart, försöker ha ihjäl en häst. Läsaren, som är hästägare, ställde mig mot väggen: Vad var meningen med den scenen?<br /></p><p>Jag blev glad att hon frågade om hästscenen. Inte för att det är min
favoritscen eller så, men det visar ju att hon verkligen läst boken och
reagerat på den. Med avsmak verkar det som, men ändå: en stark reaktion. Det jag blev extra glad för var att jag fick ett incitament att analysera vad jag själv hade skrivit.<br /></p><div>Det är inget
självändamål för mig att skriva skräck eller äckel eller att chocka
läsaren. Jag reagerar själv starkt på våldsskildringar, särskilt om det
gäller ett oskyldigt eller försvarslöst offer. Så varför skrev jag det
där obehagliga stycket om hästen? Det är ett svar i flera punkter.</div><div> </div><div>1.
Jag ville att Drottningen verkligen skulle nå botten. I scenen är hon
sviken och förrådd, på flykt och skadad. För att trycka ner henne extra
mycket ville jag skildra hennes hjälplöshet i att gå från att vara
landets regent till att inte kunna skydda vare sig själv eller sina
undersåtar, och inte ens ett djur. Hon är totalt hjälplös och handfallen,
och min tanke var att det skulle bli en kontrast till hur hon växer,
men även hårdnar, som människa hos dv... de kortvuxna gruvarbetarna. </div><div> </div><div>2. Jag lade
först bara in att hästen bröt benet för att det skulle bli extra
besvärligt för Drottningen, men sen insåg jag att hon, eftersom hon är
en anständig person, skulle försöka göra det rätta trots att det är
svårt. Det rätta är att avliva hästen, det enkla hade varit att bara gå
därifrån. Jag antog att det inte är särskilt lätt att avliva en häst utan rätt utrustning och jag
frågade även runt hur det skulle gå till (att inte samtliga personer som
ställer frågor på "Författare söker information" blir arresterade - det
begriper jag inte). Jag försökte skildra hur svårt det är. Hon gör sitt
bästa, men det duger inte, hon kan inte avliva en häst med blotta
händerna. Återigen hennes totala brist på kompetens.</div><div> </div><div>3. Scenen
med Drottningen speglar en scen senare i boken där Snövit torterar en
griskulting. Den scenen är också väldigt äcklig, men Snövit gör det av ren
sadism och det förstärker skillnaden mellan henne och Kolsvart. </div><div> </div><div>4.
Jag tycker våld ofta skildras alldeles för enkelt, kanske särskilt i
fantasy som ofta innehåller ganska mycket våld i form av svärdskamp och
liknande där avlivandet av en fiende blir ett kortfattat konstaterande: "och sen dog han". Jag tycker det är väldigt obehagligt med våld, och om det ska
vara våld i texten (vilket man alltid kan ifrågasätta) - då ska det även märkas i texten. Det <b>ska</b> vara upprörande. <br /></div><div> </div><div>5.
Jag är med i en skrivargrupp där det även finns några skräckförfattare.
Det kan hända att de uppmuntrade mig både med hästen och grisen ... </div><div><br /></div><div>PS. Den som inte tycker om när hästar plågas ska nog inte heller läsa min novell "International Unicorns Ltd" som ingår i novellantologin Vingar och horn (Darkness Publishing förlag). </div><div> </div><div>PPS. Jag har inget emot hästar, jag lovar.</div>Tobiashttp://www.blogger.com/profile/09148613834575516987noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4345265591868682034.post-43678696737636981672023-12-15T13:12:00.000-08:002023-12-15T13:12:17.792-08:00Varför skriva, om ingen läser?<p> Efter två dagar på Nördarnas julmarknad i Stockholm konstaterar jag: ingen läser! <br /></p><p>Marknadsbesökare fanns det gott om, men de "läser aldrig", "är dyslektiker" eller "har så många böcker redan". Cosplay-tjejer i lägre tonåren kan jag förlåta, de var mest ut efter söta saker. Och de som verkligen är dyslektiker, så klart att de undviker att läsa. Jag förstår även dem som har småbarn ... herregud, inte orkade jag läsa i de åren heller. Men vuxna människor, utan småbarn, som inte läser?! </p><p>Jag vet förstås att det finns andra författare som skriver böcker som faktiskt blir lästa, även om bokläsandet totalt faktiskt har sjunkit. Och personligen har jag ju inte gjort det lätt för mig när jag skriver humoristisk fantastik i diskbänksrealismens, deckarnas och feelgoodböckernas land. Borde jag börja skriva något som folk verkligen vill läsa? En trött polis som flyttar in i huset bredvid en kvinna som lämnat storstaden för att dreja krukor, och så löser de mysteriet med den mördade ICA-handlaren tillsammans och blir jättekära på kuppen. Något sådant kanske. En annan författare som skriver fantasy har nu börjat skriva även feelgood utan några som helst älvor och magiska svärd. Gissa vilka böcker som säljer bäst? <br /></p><p></p><p>Men frågan kvarstår - om ingen läser, varför ska jag då skriva? Då måste jag gå tillbaka till skälet till att jag ens började - och fortsatte - skriva:</p><p>1. Jag tycker det är roligt att hitta på berättelser.</p><p>2. Jag har lärt känna många trevliga människor genom skrivandet.</p><p>3. Det är en fin känsla att bli klar med en berättelse och att hålla sin bok i handen.</p><p>4. Jag har köpt en prickig kostym att bära på marknader. </p><p>Mitt skrivande ska alltså fortsätta vara helt och hållet för min egen skull. Det må ta mycket tid och kosta en förmögenhet - det är helt enkelt en hobby.<br /></p><p><br /></p><p><br /></p>Tobiashttp://www.blogger.com/profile/09148613834575516987noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4345265591868682034.post-88640200480146301952023-11-12T01:43:00.000-08:002023-11-12T03:14:17.195-08:00Böcker är för tjejer! Bara för tjejer.<p>En författare jag följer på Instagram skrev i ett inlägg att de böcker han säljer under en kvinnlig pseudonym säljer bättre än dem han säljer under eget namn. Det stärker en misstanke jag har burit på ett tag: Läsande och böcker är för kvinnor. Det är i och för sig ingen misstanke, snarare ett faktum, att kvinnor läser mer än män och att fler kvinnor än män skriver. Men det som jag däremot inte vet säkert, men misstänker, är att många av dessa kvinnor vill ha bokvärlden i fred från män. </p><p>Ett exempel är galet kända deckarförfattarinnan* Camilla Läckberg. Jag skriver författarinnan för att markera att det rör sig om en kvinna därför att det är relevant i detta fall. Läckberg firade nyligen tjugo år som deckardrottning och bjöd in ett stort antal deckarförfattare, eller deckarförfattar<u>innor</u>, på en storslagen fest. Och det var just bara författarinnor som var bjudna. Inga män. Det förekom även män, men enbart som underhållning och personal. Kul grepp och efter vad jag sett på sociala medier verkade de flesta inbjudna ha haft roligt. Böcker är för tjejer. </p><p>Alla har inte Läckbergs resurser att göra en så storslagen kulturfeministisk markering, men jag ser även i andra sammanhang detta att kvinnor vill ha bokvärlden i fred. Det finns bokförlag som består av kvinnor som ger ut kvinnor. Boksläpp där jag bara ser kvinnor från mingelbilderna. Böcker skrivna av kvinnor om kvinnor som läses av kvinnor, osv. Vi författarmän står förstås, som alltid, och suktar efter kvinnors förmåga att stötta och lyfta varandra, precis som vi avundsjukt i vår tonåriga tafatthet betraktade gymnasietidens tjejgäng.</p><p>Vad är det för fel att kvinnor har en egen sfär och lyfter varandra? Inte mycket, men jag tycker mig se en baksida. Förutom att det drar ner säljsiffrorna för manliga författare ser jag en annan tendens och det är den coola tjejens dominans. Vissa kvinnliga författare får redan innan debuten mycket uppmärksamhet av andra kvinnor och det brukar nästan alltid röra sig om självsäkra och balla tjejer. Den coola tjejen kan förstås vara en mycket bra författare och förtjäna all uppmärksamhet hon kan få, men om den kommer innan debuten kan det rimligtvis inte vara på grund av själva författandet. Det är den balla tjejens dominans. Samma fenomen som gjorde att Blondin-Bella hade tusentals följare även om det säkert fanns andra, betydligt mer intressanta kvinnliga samtida bloggare, som ingen hörde talas om. Den balla tjejen är den som de andra vill efterlikna. </p><p>Kommer jag nu bli angripen av ilskna kvinnor för detta inlägg om kvinnor och författande? Nej, för kvinnor läser kvinnor, kvinnor läser inte män. <br /></p><p><br /></p><p><br /></p><p>*Vissa kommer här reagera och tycka att jag ska skriva "kvinnliga författare", men det betyder precis samma sak och det är inte mer sexistiskt att använda ett adjektiv än att använda en feminin substantivändelse. Skärp er!<br /></p>Tobiashttp://www.blogger.com/profile/09148613834575516987noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4345265591868682034.post-50219932636997478822023-11-11T12:05:00.002-08:002023-11-11T12:55:32.210-08:00Höstenergi<p>Ända sedan i våras har jag haft svårt att hitta energin till att skriva eller göra något annat skrivrelaterat. Jag har skjutit upp att skriva klart "Små marginaler för Anders Johansson" månad efter månad. Jag släppte boken "Kolsvart och gruvsjuan" i juni men har inte haft energin till att sälja den särskilt mycket. Varför jag varit skrivtrött vet jag inte. Det kan vara att jag gav mig på "Kolsvart och gruvsjuan" alltför tätt efter att jag släppt "Norna" och fortfarande höll på att sälja den på diverse marknader. Det kan vara att jag fick lite nya uppgifter på jobbet som krävde en del mental energi, och det kan också vara för att jag fick covid i våras och kanske har kvar sviter efter det. Nej, förmodligen inte covid, för den var ganska mild. I vilket fall har jag på senaste tiden känt att energin har börjat komma tillbaka, trots novembermoln och trots en lite rörig jobbsituation.</p><p>Jag har inte gett mig på något arbete med någon längre roman ännu, men lite noveller, både korta och lite längre, har det blivit och lite lösa texter som jag inte vet vad de ska leda till: En novell om bonsaimänniskor i krukor, en om en man som adopterar ett mangoträd, en novell om den blodtörstige polisninspektören Bonifatius (som även var med i Hubertusjakten), en påbörjad roman om tidsresor samt tre mycket korta riddarnoveller. Ja, det kanske var lite ändå. <br /></p><p>Hoppas alla som läser detta också fått lite höstenergi. Se bara till att undvika allt julpynt innan första advent.<br /></p><p> </p><p><br /></p><p> PS. Skriv gärna kommentarer, och skriv också hur man besvarar dem för det har jag inte lyckats förstå. </p>Tobiashttp://www.blogger.com/profile/09148613834575516987noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4345265591868682034.post-54163907050116335802023-09-16T14:35:00.002-07:002023-09-16T14:35:23.047-07:00Bokmässa - varför det?<p> I år ska jag gå på bokmässan i Göteborg för första gången. Jag ska till och med vara en aktiv deltagare, inte bara en åskådare. Den 30 september kommer jag signera böcker mellan kl. 15 och 16. Det blir säkert trevligt och jag kommer säkert få träffa flera trevliga människor, men ...</p><p>Jag ser många i mina sociala medier som skriver hur de ser fram emot bokmässan, att de har varit där flera gånger, att det ska bli så spännande att träffa författare och köpa böcker. Det får mig att inse att jag är en konstig typ, för jag förstår inte alls lockelsen. Jag har aldrig tänkt tanken tidigare att gå på bokmässa. Det har aldrig fallit mig in. </p><p>Jag föreställer mig att det är ungefär som bokrean, fast med mässgodis och Jan Guillou. På bokrean blir jag mest stressad av alla böcker. Och kändisar, vad ska man egentligen säga till dem? Guillou är säkert lika osäker på vad han ska säga till mig. Det kanske är så det blir - vi kommer skaka hand, titta blygt ner i golvet och mumla vad vi heter. Sen går vi därifrån, lättade att mötet är över. Han kommer säga till sina kompisar något i stil med "Jag träffade en helt okänd författare idag, vad säger man till en sån egentligen?" Och då säger Leif GW, släpigt, "Jag vet, man blir så jävla nervös bara". Sen måste de ta varsitt glas rosévin för att koppla av. Eller är det Almedalen?</p><p> Fast det finns ju andra författare också. Amatörförfattare precis som jag själv. Dem brukar det vara trevligt att prata med. Ja, jag får hålla mig till såna. <br /></p>Tobiashttp://www.blogger.com/profile/09148613834575516987noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-4345265591868682034.post-37825797120390982832023-08-25T08:07:00.001-07:002023-08-26T07:50:09.514-07:00Barbie och ... jag<p></p><p class="MsoNormal">Vilken genre skriver jag? Jag kan tydligen aldrig släppa
detta grubbel. En del recensenter är också perpexa. Måste man skriva i en genre? Nej, förstås inte, men det blir betydligt lättare för läsaren att förstå vilken sorts bok det är. Den som gillar romance vill inte komma hem med en blodig deckare.</p><p class="MsoNormal">Så här brukar jag förklara: Jag har en hel del övernaturliga
varelser och fenomen, men det är inte riktigt fantasy (som många tänker sig)
eftersom det oftast utspelar sig i vår vanliga värld. Och ibland är det inte
sagoväsen utan tidsresor och kvantfysik, men det känns fel att kalla det
science fiction. Det är ganska mycket humor i det, så det är väl komedi. Men
samtidigt en del svärta, fast inte tungt. Och så är det nästan alltid moraliska
funderingar och en del satir.</p><p class="MsoNormal"><o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Många slutar lyssna vid "övernaturligt". Jag tycker själv att jag skriver surrealistiska berättelser,
men det säger ju ingenting. Skriver jag Salvador Dali?<o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Jag kan inte heller hitta så många liknande författare på
svenska. De jag tycker att jag själv liknar mest är nog Christopher Moore eller
Andrew Kaufman. <span lang="EN-GB" style="mso-ansi-language: EN-GB;">Om Kaufman
skriver Wikipedia såhär: <i>best known for novels which incorporate aspects of
genre literature, such as fantasy, superhero and detective novels, with humor</i>.
Bra beskrivet, men inte så snärtigt. Lite innehållsförteckning över det. </span><span lang="EN-GB">Moore beskrivs såhär: <i>Moore's novels
typically involve conflicted everyman characters struggling through
supernatural or extraordinary circumstances</i>. </span>Också bra, men inte lika
tydligt som att säga "jag skriver deckare." **</p>
<p class="MsoNormal">Det är nästan enklare att jämföra sig med filmens värld. <span lang="EN-GB" style="mso-ansi-language: EN-GB;">The Umbrella Academy, The Good Place
eller Dirk Gently's Holistic Detective Agency ligger hyfsat nära det jag
skriver. </span>Men vad är de för genre? Det är inte heller så lätt att
förklara för den genomsnittlige gillar-brittisk-tvdeckare tittaren: <i>Det är
liksom i vår värld, men övernaturligt också, fast lite filosofiskt och … </i>*snark*<o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Häromdagen såg jag filmen Barbie och då föll allt på plats.
För Barbie är en berättelse som liknar det jag skriver: en blandning av
verklighet och saga, en fundering om samhället eller något annat viktigt, starka kvinnor och taffliga
män, allvar förklätt till humor, några stollar att skratta extra åt. Jag hade kunnat skriva Barbie. Det
är min genre.</p><p class="MsoNormal"><o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Jag skriver Barbie.<o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal"><o:p> </o:p></p>
<p class="MsoNormal">**Visst, det står också att han skriver ”comic fantasy”, men
det får ju alla att tänka på Terry Pratchett. </p><p class="MsoNormal">PS. Skriv gärna kommentarer, och skriv också hur man besvarar dem för det har jag inte lyckats förstå. <br /></p><p class="MsoNormal"></p><p class="MsoNormal"></p><p class="MsoNormal"><o:p></o:p></p><br /><p></p>Tobiashttp://www.blogger.com/profile/09148613834575516987noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-4345265591868682034.post-16206670704888609402023-06-30T13:52:00.000-07:002023-06-30T13:52:03.031-07:00Book marketing fatigue<p>Den 8 juni skålade jag i lådvin med vänner, familj och kolleger för min andra roman "Kolsvart och gruvsjuan", ett maktdrama inspirerat av sagan om Snövit men för vuxna. Ett arbete som hållit på sedan 2019 hade kommit i mål. Lycklig och stolt? Bara att sätta igång att göra reklam på instagram och facebook, sälja böcker, damma av den prickiga kostymen och boka signeringar? Och det är nu det ska ske, för boken är bara ny just nu och böcker har paradoxalt nog ett märkligt kort "shelf life". Och jag <i>är</i> lycklig och stolt, för boken blev rätt bra, men ... Jag klarar inte att sälja.</p><p>Nu ska ni inte tro att jag är en folkskygg konstnärstyp som föraktar det kommersiella geschäftet kring mitt självutlämnande konstverk och egentligen skulle vilja bränna hela upplagan för att den inte ska besudlas av oförstående dilettanters blickar. Egentligen gillar jag att sälja. Jag gillar att stå på marknader, jag har faktiskt en prickig kostym och jag tycker det är rätt roligt att göra inlägg på min författarsida på Instagram. Inte för att jag säljer särskilt många böcker - det blir inte så när man skriver i en genre som jag inte ens själv kan beskriva - men jag tycker själva säljandet är kul, av flera skäl: Det är en bekräftelse när någon lägger ut pengar för att köpa något som jag har gjort; det blir även ett sätt att möta nya människor; att skriva inlägg, annonser, pynta sitt bokbord och allt vad jag nu gör för att sälja, är faktiskt också något kreativt. Sälja är kul, men energin har tagit slut.</p><p>När min förläggare och jag väl hade bestämt datum för boksläppet gjorde jag en plan för min marknadsföring: ett inlägg i veckan där jag presenterade någon av karaktärerna i boken, ett inlägg med ett textutdrag och ett inlägg där jag själv läste högt. Dessutom hade jag redan tidigare bokat in deltagande i olika marknader där jag sålde min första bok "Norna", som kom för bara ett år sedan. Den boken har jag också försökt marknadsföra sedan den kom ut, samtidigt som jag skrivit klart "Kolsvart och gruvsjuan". Efter alla marknader och inlägg är jag fruktansvärt trött på mina böcker, mina inlägg på sociala medier och min prickiga kostym, ja faktiskt lite på mig själv. Jag har drabbats av boksäljartrötthet (eller book marketing fatigue för om det är på engelska känns det mer som ett riktigt begrepp, det bara är så). </p><p>Så vare sig ni saknar mina högläsningar, eller har dragit en lättad suck för att de upphört, så kommer det inte bli några på ett bra tag. Inga säljiga inlägg heller, trots att det är just nu jag borde förorena internet extra mycket med dem. Boken är jag nöjd med, men säljandet får vänta ett tag. <br /></p>Tobiashttp://www.blogger.com/profile/09148613834575516987noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4345265591868682034.post-65231176751045884662023-05-26T13:19:00.000-07:002023-05-26T13:19:04.370-07:00Välkommen till lägerelden<p></p><p class="MsoNormal"><i></i></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><i><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh6UXeoURxEvj9G4XCe7j0yXG0xPSqGXp7AQbF3nIwmG8qjWCy6IP4p-hKiri3vMmHOivRBx1HwEkH9zjW2oEKS_qDPWFJKkZ8m6EoXfi7CcWxTp-RiWz9-T4Z5lnCal9NzkCrGZcvPKXxB1GYtetHZbBcq60bhUu_BTHazJHBUjbYlSfY9DqhtEv7K/s1280/fire-g979a89242_1280.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1280" data-original-width="853" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh6UXeoURxEvj9G4XCe7j0yXG0xPSqGXp7AQbF3nIwmG8qjWCy6IP4p-hKiri3vMmHOivRBx1HwEkH9zjW2oEKS_qDPWFJKkZ8m6EoXfi7CcWxTp-RiWz9-T4Z5lnCal9NzkCrGZcvPKXxB1GYtetHZbBcq60bhUu_BTHazJHBUjbYlSfY9DqhtEv7K/s320/fire-g979a89242_1280.jpg" width="213" /></a></i></div><i> </i><p></p><p class="MsoNormal"><i>Det här är ett gästinlägg av Magnus Carling. Magnus är
författare och arbetar även som informationssäkerhetschef. Han är just nu
aktuell med </i><a href="https://www.magnuscarling.com/produkt/de-forsvunna/" target="_blank"><i>De
försvunna</i></a><i>, en spökhistoria, och senare i år kommer den avslutande
delen i hans trilogi om den svarta koden. <br />Och är det inte lite extra häftigt att han har skrivit seriemanus? Häftigt, för det vill jag också göra. Varsågod, Magnus!<br /></i></p>
<p class="MsoNormal">Välkommen till vår lägereld. Sätt dig och låt dig värmas av elden.
En kopp kaffe kanske? Vi ska ju ändå sitta ett tag här vid brasan, blicka upp
mot stjärnorna och lyssna på en berättelse. Bakom dig är det mörkt, skogens
ljud överröstar ibland sprakandet från elden. Kanske smyger det något djur där
ute, men var lugn. I eldens närhet är du trygg och här kan vi drömma oss bort.
Berättaren ska snart starta och ikväll blir det en spökhistoria. </p>
<p class="MsoNormal">Känner du igen dig? Har du någon gång suttit runt en
lägereld och berättat historier med dina vänner och din familj? Visst är det
fantastiskt och det är kanske en av de bästa platserna att höra på en bra
historia. </p>
<p class="MsoNormal">Det här är någonting vi människor har hållit på med sedan
långt innan vi kunde börja kontrollera elden. Vi har berättat berättelser för
varandra så länge som vi haft ett språk. Med tiden blev berättelserna bara mer
och mer fantastiska, och för att få fler att vilja lyssna behövde berättaren överdriva
lite. Hitta på nya spännande händelser som inte hade hänt, och egentligen
spelade det ingen roll. För där i berättelsen fanns det inte bara spänning, det
fanns även något att lära sig. </p>
<p class="MsoNormal">Jag som skrivit berättelser sedan tidiga tonår har hela
tiden haft med mig den här bilden av att sitta runt en lägereld och berätta.
Det blir lättare att få ur sig historier om jag tänker mig att jag faktiskt
berättar dem själv för en grupp människor, gärna runt en lägereld. </p>
<p class="MsoNormal">Jag började att skriva fantasy, mest för att det var den
genre jag helst läste själv. Sedan blev det skräck, djupt imponerad av Stephen
King och Dean Koontz. Långa berättelser, långa nog att kallas romaner, och
många korta noveller. </p>
<p class="MsoNormal">Utöver det skrev jag en hel del seriemanus under några år.
Framför allt till Bamse, 91:an och så småningom Fantomen. Serierna var ännu ett
sätt att berätta historier, på sitt sätt en ny version av gamla hieroglyfer
eller grottmålningar. </p>
<p class="MsoNormal">Det är väldigt lätt att föreställa sig vilka berättelser som
berättades i grottorna i skenet av en eld, där målningen i taket gav
berättelsen liv. På samma sätt som det är lätt att fundera över vilka budskap
egyptierna ville förmedla genom hieroglyferna. Eller vikingarna genom runorna. </p>
<p class="MsoNormal">Innan vi återvänder till lägerelden så vill jag konkretisera
det jag ville säga med det här korta inlägget. Vi människor är helt enkelt
födda till att berätta historier. Om du gör det som författare, lärare,
busschaufför eller museiguide spelar ingen roll. Berätta av hjärtats lust och
gör det med glädje. </p>
<p class="MsoNormal">Så, nu sätter vi oss igen. Vilken berättelse vill du höra
runt lägerelden idag? </p>
<span style="font-family: "Calibri","sans-serif"; font-size: 11.0pt; line-height: 107%; mso-ansi-language: SV; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: "Times New Roman"; mso-bidi-language: AR-SA; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-fareast-font-family: Calibri; mso-fareast-language: EN-US; mso-fareast-theme-font: minor-latin; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">Läs mer om Magnus Carling på <a href="https://magnuscarling.com" target="_blank">https://magnuscarling.com</a> </span><p></p>Tobiashttp://www.blogger.com/profile/09148613834575516987noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-4345265591868682034.post-44267812353786077322023-05-13T05:23:00.006-07:002023-05-13T12:23:06.047-07:00Diskbänksfantasy<p>Realistisk litteratur är det allra finaste i Sverige, det är väl bekant. Ju mer påhitt, desto sämre litteratur. Diskbänksrealism är det allra bästa: rostfria vardagsskildringar om allmän glåmighet och utspillda drömmar. Fantastikförfattaren Karin Tidbeck har stuckit ut hakan och ifrågasatt det svenska fantasi-föraktet <a href="https://www.expressen.se/kultur/ide/varfor-kravs-en-pizzeria-i-linkoping-for-att-raknas/" target="_blank">https://www.expressen.se/kultur/ide/varfor-kravs-en-pizzeria-i-linkoping-for-att-raknas/</a> . Tidbecks upprop fick mig att fundera. Själv föredrar jag också att skriva och läsa sånt som åtminstone har lite fantasi, verkligheten har jag ju runt mig varje dag ändå. Samtidigt vill jag inte helt vända realismen ryggen, så därför har jag försökt skapa en fusion av fantasin och realismen som rimligtvis ALLA kommer älska: diskbänksfantasy.</p><p><span> </span> ***<br /></p><p>DISKBÄNK I BASKISKT STÅL<br /></p><p> Det hade inte varit billigt med köksrenoveringen. Givetvis hade budgeten överskridits rejält, och tidplanen hade vi inte heller klarat, men det gick inte att säga annat än att det var värt det. Skåp med luckor av cortenstål, marockanskt kakel och - juvelen i kronan - en köksö av indisk oljad ek, stilrent formgiven med en ho av baskiskt, rostfritt stål. Våra vänner suckade <i>oh</i> och <i>ah</i>, de strök med händerna över den indiska eken, smekte det marockanska kaklet och borstade vördnadsfullt av rostfläckarna de fick när de råkade komma emot cortenstålsluckorna. Vi serverade svensk champagne och syltlök på invigningsfesten - nytt och klassiskt på samma gång. Så läckert.</p><p>Syltlök eller ej, förr eller senare kommer vardagen tillbaka. Köket ockuperas av blodpudding, levain-bröd och spetskål. Det bryggs kaffe och spills saft, men ibland … (alltför sällan) ibland kommer champagneglasen fram igen, de som vi fick i inflyttningspresent. De tål maskindisk, men Elinor är nervös för att de ska gå sönder, så de får bara diskas för hand. I diskhon av baskiskt stål. <br />“Har du slagit sönder ett champagneglas?”<br />Elinor hade ställt in glasen i ett skåp, tvättade av sig rost som fastnat på händerna. <br />“Va, nä? Jag var försiktig.”<br />“Var du? För det ska vara åtta glas, men här är bara sju.”<br />Vi räknade glasen, letade i andra skåp, tittade i diskmaskinen, bakom gardinerna. Sju. Elinor blängde misstänksamt mot mig, men sen var vi tvungna att ge Nebulosa-Marie mat innan det var dags för henne att se på Drömmarnas trädgård och lägga sig. </p><p><i>Ljuset letade sig ner som tunna stråk, en ängels strålande hår, kröktes av vågorna på ytan, glittrade i ojämna formationer på fiskarnas silverfjäll, över de skarpa ryggfenorna, fick vattnet att skimra blågrönt av miljarder små alger som släppte ifrån sig små, små pustar av syre. Det rostfria vattenfallet brusade ner nytt friskt vatten i den ändlösa oceanen.</i> <br /></p><p>Jag förstår inte att vi hade blivit så slarviga. Saker liksom bara … försvann: min vigselring, en jättebra kockkniv, färsk broccoli, ett torskblock som vi ställt fram för att tina. Men det är inte lätt att hålla koll på saker och ting när man har barn och ska jobba och … livspusslet, ni vet. <br />“Å, vad gulligt av dig att du har diskat upp det som stod i diskhon.”<br />Diskhon var blank, renskurad, som ny. <br />“Ingen fara, det klart jag fixar.”<br />Hade jag diskat? Och skurat diskhon? Kan man glömma något sådant, glömma helt? <br />Nebulosa-Marie fick färdig barnmat från burk, trots att vi hade lovat varandra att bara ge henne mat lagad från grunden. <br /><i><br />Ljuset nådde inte så långt. Det mesta låg i evigt mörker, längre ner. Djupare, djupare. Där levde andra fiskar, andra … varelser. Varelser med oändligt tålamod.</i><br /><br />Det är roligt att leka med vatten. Tänk så enkelt det kan vara ändå - för ett litet barn är diskborsten en fantastisk leksak; diskmedel som blir massor med bubblor; vatten som går att plaska och stänka med!<br />“Var är Nebulosa-Marie?”<br />“Är inte hon med dig?”<br />“Hon lekte med dig. Du kan väl inte ha tappat bort henne.”<br />“Nej, så klart inte.”</p><p><i>Nebulosa-Marie … Är det mörkt där nere?</i></p>Tobiashttp://www.blogger.com/profile/09148613834575516987noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4345265591868682034.post-32749204826978411612023-04-30T06:41:00.005-07:002023-04-30T06:46:13.590-07:00Saker jag bråkar med mina lektörer om<p style="color: black; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Lugn,
det uppstår (sällan) blodvite; jag är väldigt tacksam för alla goda råd mina lektörer ger mig* och jag är nog sällsynt vidrig att ha som klient, snarstucken och sårbar konstnärssjäl som jag är. För det mesta blir texten bättre och jag måste, dovt muttrande, erkänna att de har haft rätt, men det finns vissa stilgrepp som lektörer verkar störa sig extra mycket på och som jag inte tänker sluta med:<br /></span></p><ul style="text-align: left;"><li><span style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Adverb
- Om ni inte tål adverb, sluta läsa redan nu! Men varför skulle jag
inte använda alla ordklasser i en text? Ibland är det helt enkelt mest
effektivt och mest lämpligt att använda ett adverb, skrev han irriterat. Märkte ni vad som hände? Ni såg en irriterad person framför er, hans rynkade ögonbryn, den något höjda, spända rösten och sättet han trycker ner tangenterna lite för hårt. Svagt vidgade näsborrar också? Allt detta förmedlat med ett enda ord istället för en lång harang med mer eller mindre krystade beskrivningar som närmast liknar scenanvisningar till en stumfilmsmelodram. Att visa är ofta bra, men en
författare måste också kunna berätta. </span></li><li><span style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Parenteser
- Det blir värre: Jag lägger vissa inskjutna satser inom parentes,
särskilt om informationen inte är helt nödvändig men ger en nyans till
texten som jag vill få fram. Man kan förstås välja andra sätt att skjuta in sina satser, men i min ganska svala stil där det ständigt svävar en allvetande berättare över läsarens huvud blir parentesen oftast den rätta.<br /></span></li><li><span style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Perspektivbyten <span style="font-family: UICTFontTextStyleBody;"> </span>-
Värst av allt: jag byter perspektiv i texten (kan ingen stoppa mig?)
när jag tycker att det är lämpligt. Själv tycker jag det ger texten
spänst. Jag kan beskriva vad som sägs i en dialog och samtidigt berätta vad som rör sig i talarnas huvuden.</span><span style="font-family: UICTFontTextStyleBody;"> </span></li><li><span style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Onödigheter - En skönlitterär berättelse är helt och hållet onödig. Den finns bara för att författaren ville skriva den. Till skillnad från sådant som mat, friskt vatten och skydd mot kyla och hetta, är en berättelse en lyx. Varifrån kommer idén att "bara det nödvändiga" ska finnas med, gärna i tidningskorta staccato-fraser? Mer av allt, bara det är bra.</span></li></ul><p dir="auto" style="color: black; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Får man göra såhär? Ingen läsare har hittills klagat på det, det är faktiskt bara personer som skriver som noterar det. Framför allt personer som gått skrivarkurser. Jag har heller inte hittat några regler mot det och alla stilgreppen används av etablerade författare. Oftast av engelska eller amerikanska såsom PG Wodehouse, Terry Pratchett eller Neil Gaiman, det ska jag erkänna, men de har å andra sidan sålt flera tiotals miljoner böcker och fått alla möjliga utmärkelser, adelskap och filmkontrakt. De kanske inte heller fick, men de gjorde ändå. </span><span style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Jag tror förresten att Tage Danielsson friskt använde sig av sådana här grepp, och några till, i sina berättelser. </span></p><p dir="auto" style="color: black; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span style="font-family: UICTFontTextStyleBody;"><br /></span></p><p dir="auto" style="color: black; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Jag har insett att, förutom utländska bästsäljare, är min stil är påverkad av serietidningar och film; två berättartekniker jag tycker mycket om. Jag strävar alltid efter att få till något "filmiskt" i mitt skrivande och i serietidningar skiftar perspektivet ofta. Får litteratur låna grepp från serietidningar? Från film? Allt som fungerar är bra och varje författare måste odla sin egen personliga röst. Tänk på författaren Karin Smirnoff som bryter mot ett och ett halvt dussin skrivregler redan på sidan 3. Det verkar ju gå alldeles utmärkt bra för henne. <br /></span></p><p dir="auto" style="color: black; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span style="font-family: UICTFontTextStyleBody;"> </span></p><p dir="auto" style="color: black; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">Min slutsats är att jag ska fortsätta med de här stilgreppen, göra dem oftare, mer medvetet och framför allt bättre. Så nästa gång en lektör skriver </span><span style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">"show, don't tell" </span><span style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">i kommentarsfältet kommer jag bistert fortsätta tänka "show AND tell".<br /></span></p><p dir="auto" style="color: black; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span style="font-family: UICTFontTextStyleBody;"><br /></span></p><p dir="auto" style="color: black; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span style="font-family: UICTFontTextStyleBody;"><br /></span></p><p dir="auto" style="color: black; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span style="font-family: UICTFontTextStyleBody;"><br /></span></p><p dir="auto" style="color: black; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span style="font-family: UICTFontTextStyleBody;"><br /></span></p><p dir="auto" style="color: black; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span style="font-family: UICTFontTextStyleBody;"> </span></p><p dir="auto" style="color: black; font-size: 17px; font-stretch: normal; line-height: normal; margin: 0px;"><span style="font-family: UICTFontTextStyleBody;">* Visst ser det tjusigt ut? "Mina lektörer" - som om jag har en hel stab med lektörer, ständigt redo att finslipa just mina texter. Det har jag inte, tyvärr. Och förresten - en sån här fotnot, det skulle de inte gilla alls, men även det används av storsäljande författaren Terry Pratchett (85 miljoner sålda böcker, översatt till 37 språk), så det kan inte vara helt fel.<br /></span></p>Tobiashttp://www.blogger.com/profile/09148613834575516987noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-4345265591868682034.post-40514183923335559062022-12-12T13:03:00.004-08:002022-12-12T13:06:33.162-08:00Horace vet - därför är humor så fult i Sverige<p>I senaste numret av tidningen Skriva lär Augustin Erba ut hur man skriver roligt. Det är omvälvande. Inte tipsen i sig, även om de är bra, utan snarare det att humor får en ordentlig plats en tidning för skrivande människor. För det är precis som Augustin Erba skriver: humor är en föraktad genre i Sverige. </p><p>I Sverige ska litteratur vara seriös, vilket ofta översätts till blytung och svår. Då är den på riktigt. Då kan vi ta den på allvar - för det finns en märklig uppfattning att roligt är lika med oseriöst. Visserligen kan mycket humor vara just oseriös. Det är som att författare, och andra kulturutövare, fått för sig att seriöst måste vara lika med tungt och roligt måste var lika med korkat. Kanske får svenska humorister skylla sig själva lite grann. Svensk humor är ofta lite väl förutsägbar och övertydlig; kanske den seriösa kulturen är likadan. Det är som att svenska kulturkonsumenter inte får bli förvirrade och lurade så att de råkar få ett viktigt budskap via humor eller luras skratta åt något allvarligt. Tydliga skillnader ska det vara. Den sortens genialitet som först får en att skratta och sen säga till sig själv "men vänta nu ..." - har vi den i Sverige?<br /></p><p>Varför är det så? Sveriges meste kulturman, Horace Engdahl, sa någon gång att Tyskland är som ett Sverige för vuxna. Det kanske är förklaringen. Vi kanske innerst inne tvivlar på vår vuxenhet och är livrädda att någon ska avslöja vår barnslighet. Säkrare då att vara riktigt ordentligt diskbänks-allvarlig. I Sverige. Vi kan däremot uppskatta humor om den är från utlandet. Riktigt gammal humor går också bra, för det som är gammalt ju med automatik finkultur. Grekiska klassiska komedier från antiken är förstås det optimala - både gammalt och utländskt.<br /></p><p>Jag ser tydliga paralleller med fantastiken. I Sverige är Realismen gud. Helst ska det vara Verkligt. Fantasi är till för barn. Och även här anar jag en stor oro över att bli avslöjad som inte vuxen nog. Allvarligt och Realistiskt ska det vara. Om det är svenskt. Jag har däremot flera gånger hört: "jag läser bara fantasy på engelska." Oavsett om det är originalspråket eller ej. Humor och fantasi får vi importera från utlandet, lite som att vi kan slappna av bättre på charterresan innan vi stramar upp oss hemma igen. <br /></p><p>Teskedsgummans pappa Alf Pröysen skrev en liten berättelse som heter Mannen i den stora hatten. Den handlar om en man med stor hatt som alla barn är rädda för. Hatten blåser av en dag och blir hem åt några möss. Mannen kan äntligen slappna av, för anledningen till att han var så vresig var att han var rädd att barnen skulle skratta åt hans stora hatt. </p><p>Så låt oss kasta våra stora hattar till mössen och slappna av lite!<br /></p>Tobiashttp://www.blogger.com/profile/09148613834575516987noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4345265591868682034.post-84117890786713917572022-11-30T12:57:00.002-08:002022-11-30T12:57:56.813-08:00Gästförfattare - Daniel Andersson<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgyPYbhqItW5JSc5USyFft4ILDwvd-RgUYCBKuX3hu-g2Hwqjj8y1v_O2S_IOilv5opyJSoSWFvKLp-n1kxflmlfTat9_JX3IhQFX1SwzJgyX16hSADcOIp4Xs0942VXVPKf5DKvke_S2L1kO3T7F6t-09Yqbz4uv6LWfeDQM7JAWgdpxQBuwn3vbAK/s1080/En%20riktig%20skith%C3%A5la.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1080" data-original-width="1080" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgyPYbhqItW5JSc5USyFft4ILDwvd-RgUYCBKuX3hu-g2Hwqjj8y1v_O2S_IOilv5opyJSoSWFvKLp-n1kxflmlfTat9_JX3IhQFX1SwzJgyX16hSADcOIp4Xs0942VXVPKf5DKvke_S2L1kO3T7F6t-09Yqbz4uv6LWfeDQM7JAWgdpxQBuwn3vbAK/s320/En%20riktig%20skith%C3%A5la.png" width="320" /></a></div><br />Ä<span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12pt; line-height: 150%; mso-ansi-language: SV; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">nnu en gång får denna blogg äran att publicera en gästförfattare. Daniel Andersson tillhör, liksom jag, skrivargruppen Z, fyra författare som skriver väldigt olika typer av fantastik. Daniel är sannolikt Sveriges bästa actionförfattare, vilket han tydligt visade i sin roman <i>En natt i Logtown City</i>, om Sveriges eget Gotham. Daniels berättelser har fullt ös hela tiden, men även karaktärer som man vill veta mer om - vem annars skulle skriva om en superhjälte som lider av torksprickor i hälarna? Daniel har även </span><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12pt; line-height: 150%; mso-ansi-language: SV; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">väldigt intrikata och komplexa intriger som gör att läsaren aldrig riktigt kan förutsäga vad som händer</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; font-size: 12pt;">, som i den här novellen:</span><p></p><p><!--[if gte mso 9]><xml>
<o:OfficeDocumentSettings>
<o:RelyOnVML/>
<o:AllowPNG/>
</o:OfficeDocumentSettings>
</xml><![endif]--><!--[if gte mso 9]><xml>
<w:WordDocument>
<w:View>Normal</w:View>
<w:Zoom>0</w:Zoom>
<w:TrackMoves/>
<w:TrackFormatting/>
<w:HyphenationZone>21</w:HyphenationZone>
<w:PunctuationKerning/>
<w:ValidateAgainstSchemas/>
<w:SaveIfXMLInvalid>false</w:SaveIfXMLInvalid>
<w:IgnoreMixedContent>false</w:IgnoreMixedContent>
<w:AlwaysShowPlaceholderText>false</w:AlwaysShowPlaceholderText>
<w:DoNotPromoteQF/>
<w:LidThemeOther>SV</w:LidThemeOther>
<w:LidThemeAsian>X-NONE</w:LidThemeAsian>
<w:LidThemeComplexScript>X-NONE</w:LidThemeComplexScript>
<w:Compatibility>
<w:BreakWrappedTables/>
<w:SnapToGridInCell/>
<w:WrapTextWithPunct/>
<w:UseAsianBreakRules/>
<w:DontGrowAutofit/>
<w:SplitPgBreakAndParaMark/>
<w:EnableOpenTypeKerning/>
<w:DontFlipMirrorIndents/>
<w:OverrideTableStyleHps/>
</w:Compatibility>
<m:mathPr>
<m:mathFont m:val="Cambria Math"/>
<m:brkBin m:val="before"/>
<m:brkBinSub m:val="--"/>
<m:smallFrac m:val="off"/>
<m:dispDef/>
<m:lMargin m:val="0"/>
<m:rMargin m:val="0"/>
<m:defJc m:val="centerGroup"/>
<m:wrapIndent m:val="1440"/>
<m:intLim m:val="subSup"/>
<m:naryLim m:val="undOvr"/>
</m:mathPr></w:WordDocument>
</xml><![endif]--><!--[if gte mso 9]><xml>
<w:LatentStyles DefLockedState="false" DefUnhideWhenUsed="true"
DefSemiHidden="true" DefQFormat="false" DefPriority="99"
LatentStyleCount="267">
<w:LsdException Locked="false" Priority="0" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Normal"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="heading 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 7"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 8"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 9"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 7"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 8"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 9"/>
<w:LsdException Locked="false" QFormat="true" Name="header"/>
<w:LsdException Locked="false" QFormat="true" Name="footer"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="35" QFormat="true" Name="caption"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="10" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Title"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="1" Name="Default Paragraph Font"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="11" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Subtitle"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="22" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Strong"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="20" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Emphasis"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="59" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Table Grid"/>
<w:LsdException Locked="false" UnhideWhenUsed="false" Name="Placeholder Text"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="1" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="No Spacing"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" UnhideWhenUsed="false" Name="Revision"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="34" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="List Paragraph"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="29" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Quote"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="30" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Intense Quote"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="19" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Subtle Emphasis"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="21" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Intense Emphasis"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="31" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Subtle Reference"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="32" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Intense Reference"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="33" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Book Title"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="37" Name="Bibliography"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" QFormat="true" Name="TOC Heading"/>
</w:LatentStyles>
</xml><![endif]--><!--[if gte mso 10]>
<style>
/* Style Definitions */
table.MsoNormalTable
{mso-style-name:"Table Normal";
mso-tstyle-rowband-size:0;
mso-tstyle-colband-size:0;
mso-style-noshow:yes;
mso-style-priority:99;
mso-style-parent:"";
mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt;
mso-para-margin-top:0cm;
mso-para-margin-right:0cm;
mso-para-margin-bottom:10.0pt;
mso-para-margin-left:0cm;
line-height:115%;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:11.0pt;
font-family:"Calibri","sans-serif";
mso-ascii-font-family:Calibri;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-hansi-font-family:Calibri;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;
mso-fareast-language:EN-US;}
</style>
<![endif]-->
</p><h1 align="left" style="text-align: left;"><a name="_Hlk49341296"><span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">En riktig skithåla</span></a></h1>
<p class="Utanindrag">På gräsmattan vid en nedbrunnen villa gick ett tiotal kor
och betade. Jens satt i förarsätet på bilen, såg ut genom vindrutan och dröjde
med blicken vid djuren. Deras pälsar var genomgående svarta, de såg
förvånansvärt välgödda ut och tog girigt för sig av det vildvuxna gräset utan
att verka bry sig om något annat. Han drog ihop ögonbrynen och hummade lågt.
Välmående boskap borde innebära att det fanns en ägare till dem, men han kunde
inte se en levande själ hur mycket han än vred på huvudet. Häcken som inramade
trädgården hade trampats ner. Antagligen hade korna smitit från något ställe i
närheten.</p>
<p class="MsoNormal">”Heby?” fnyste Adrian som satt i passagerarsätet bredvid
Jens. Han hände med armen ut genom den öppna sidorutan och viftade med handen
mot vägskylten som förkunnade ortsnamnet. ”Vad är det för jäkla ställe
egentligen?”</p>
<p class="MsoNormal">Jens sträckte på sig, försökte röra på högerbenet så att
knäet inte stelnade till. Den gamla fotbollsskadan skulle han få dras med
resten av livet. Han svepte med blicken från de betande korna över
bostadsområdet som låg på höger sida av vägen. De andra tegelvillorna verkade
ha klarat sig från eldsvådor, men trädgårdarna var övervuxna och fönsterrutor
krossade. En studsmatta hade tagit vind och kilats in i ett körsbärsträd. Fanns
ingenting som tydde på att någon bodde i husen. Längre fram på andra sidan
landsvägen låg några enklare industribyggnader och bakom dem reste sig en
betonggrå silos upp mot den regntunga himlen.</p>
<p class="MsoNormal">”Ser ut som en vanlig byhåla”, sa Jens och ryckte på
axlarna. ”Verkar ligga en bensinmack där fr...”</p>
<p class="MsoNormal">”En skithåla!” tjoade Max från baksätet. Rösten bröts
halvvägs genom sista ordet och avslöjade hans ålder även för någon med
förbundna ögon.</p>
<p class="MsoNormal">”Exakt Maxiboy!” sa Adrian och fyrade av ett asgarv. ”En
riktig jävla skithåla är det. Ett jävla skitställe att få soppatorsk i om du
frågar mig. Fan kollade du inte soppan för Jensa?”</p>
<p class="MsoNormal">Han gnisslade med tänderna och slängde ut handen i Jens
riktning. Jens ryckte till impulsivt även om Adrian inte träffade honom. Greppet
om ratten hårdnade, men han struntade i att svara. Istället plockade han upp
den militärgröna kikaren som låg i dörrfacket. Han satte den mot ögonen medan
de andra fortsatte diskutera om vem som egentligen hade haft ansvaret för att
kolla bensinnivån.</p>
<p class="MsoNormal">”I ett hål!” frustade Adrian. ”Man fyller på soppa i ett hål
i bilen, dumskalle.”</p>
<p class="MsoNormal">”Men jag ...”, började Max.</p>
<p class="MsoNormal">”Har du dålig hålvana eller vad fan är det för fel på dig?
Aldrig fått komma till eller? Hur gammal är du, va?”</p>
<p class="MsoNormal">”Femton.”</p>
<p class="MsoNormal">”Va fan! Och aldrig fått knulla?”</p>
<p class="MsoNormal">Jens suckade tungt och stängde Adrians skitsnack ute. Han
justerade skärpan på kikaren och fokuserade på toppen av silobyggnaden. Om han
hade haft ansvarat för försvaret av Heby hade han placerat en postering där
uppe. Helst utrustad med såväl kortvågsradio som kikare och prickskyttegevär.
360 graders sikt och täckning av alla tillfartsvägar. Visste man vad man
sysslade med skulle man även ha placerat fordonshinder och taggtråd på vägarna
för att fördröja inpassage, men något sådant såg han inte skymten av. Det fanns
inte heller någonting på taket av silon som väckte hans misstänksamhet.</p>
<p class="MsoNormal">När Jens stoppat undan kikaren såg han på Max via
backspegeln. Grabben satt i mitten av baksätet, han var lång och tanig och
skyddshjälmen på skallen slog nästan i taket. Han skrattade åt det som Adrian
tjattrade om, men flackade med blicken och kliade sig nervöst i mattan av
infekterad akne som täckte kinden.</p>
<p class="MsoNormal">En rörelse i utkanten av synfältet fångade Jens
uppmärksamhet. Längre fram krökte sig vägen åt höger och skymdes av en större
blå vägskylt. Nedanför kanten på skylten var det något som rörde på sig. Skulle
kunna vara underdelen av en kropp, men det var för tidigt för att avgöra om den
tillhörde en levande person eller ej.</p>
<p class="MsoNormal">”Inkommande”, sa Jens, tillräckligt högt för att överrösta
de andra.</p>
<p class="MsoNormal">Det överdrivna skrattet från Max dog ut på en millisekund.</p>
<p class="MsoNormal">”Vad snackar du om?” sa Adrian.</p>
<p class="MsoNormal">Jens nickade ut genom rutan som svar. Samtidigt som de andra
försökte se vad Jens hade upptäckt, tråcklade han upp hjälmen som låg på golvet
framför honom. Förutom skyddshjälmarna, samma taktiska hjälmar som
Försvarsmakten använt förr i tiden, var det inte mycket enhetligt över trions
utrustning. Adrian bar en uniform i det plottriga kamouflagemönstret som
kallades för multicam, medan Max hade M90-byxor i det klassiska svenska
mönstret med bredare fält, kompletterade med en svart hoodie på överkroppen.
Jens var den enda av dem som bar en stridsväst. Under den hade han en välanvänd
flanellskjorta instoppad i ett par friluftsbyxor som återigen börjat spricka i sömmarna.</p>
<p class="MsoNormal">”En singel”, sa Jens. ”Eller vad tror ni?”</p>
<p class="MsoNormal">Han såg på Adrian som lutat sig med armbågarna mot
instrumentbrädan för att se bättre. Adrians överläpp täcktes av en mustasch som
hade gjort Bismarck avundsjuk, och han drog tankfullt i den med fingrarna.
Ingen i bilen sa något. Stämningen hade förändrats på nolltid, som om det gick
att ta på spänningen i luften. Medan sekunderna passerade placerade Jens
hjälmen i knäet och lade händerna mot den. Sekunderna blev till minuter.</p>
<p class="MsoNormal">”En drömlös döing”, sa Adrian när gestalten väl blev synlig.
”Ensam också.”</p>
<p class="MsoNormal">Bedömningen verkade korrekt, vad Jens kunde se. Det ... <i>den</i>
såg ut att ha varit en kvinna när den var i livet, med tanke på det långa håret
och kjolen. Ena benet släpade i backen, rörelserna var ryckiga. Den vita tröjan
hade mörka fläckar över bröstet. Gestalten rörde sig långsamt i riktning mot
bilen.</p>
<p class="MsoNormal">”Fan Maxiboy, det här är din lyckodag!” Adrian lät uppspelt,
han vände sig om och såg på Max. ”Döingen är en brud. Tror visst att du kommer
bli av med oskulden idag, eller hur Jensa?”</p>
<p class="MsoNormal">Jens skakade på huvudet utan att släppa blicken från
gestalten.</p>
<p class="MsoNormal">”Hörru, Jensa! Jag snackar med ...”</p>
<p class="MsoNormal">Jens slog bort Adrians hand som var på väg mot hans axel.</p>
<p class="MsoNormal">”Jag tar hand om den drömlösa”, sa Jens och öppnade
bildörren. ”Sitt kvar ni.”</p>
<p class="MsoNormal">Det högg till i knäet när han tråcklade sig ut, men han bet
ihop. Menisken hade varit dålig när han la av med fotbollen, men inte
tillräckligt dålig för att motivera operation. Det här var inte första gången
sen katastrofen som han ångrade att han inte propsat på att få operera sig
ändå. Nu för tiden hade han större chans att sätta världsrekord på maraton än
att hitta en läkare som kunde fixa knäet.</p>
<p class="MsoNormal">”Va fan!” vrålade Adrian inne i bilen, kastade upp dörren
och slängde sig ut på vägen han också.</p>
<p class="MsoNormal">Jens satte hjälmen på plats på huvudet och knäppte
omsorgsfullt hakremmen, hela tiden utan att släppa ögonen från omgivningen.
Regnet låg i luften, temperaturen verkade ligga runt arton, nitton grader. Än
så länge vindstilla. Fortfarande ingen aktivitet uppe på silon. Och zombien, den
drömlösa varelsen, verkade mycket riktigt vara ensam, ingen flock i sikte. Bara
korna inne i trädgården som rörde på sig, någon råmade lågt.</p>
<p class="MsoNormal">”Jag hörde dig”, sa Jens och avbröt Adrian mitt i ett
andetag. ”Max ska inte göra <i>det</i>.”</p>
<p class="MsoNormal">”Men va fan, det var ett skämt! Okej?”</p>
<p class="MsoNormal">”Visst ...”</p>
<p class="MsoNormal">”Vem tror du att du är, egentligen?” Adrian tog tag i
kragspegeln på uniformen och höll upp den mot Jens. ”Ser du vad det här är
eller. Sergeant Berg betyder det för dig. <i>Sergeant</i>! Jag är högsta hönset
här. Förstått?”</p>
<p class="MsoNormal">Om Adrian hade vetat någonting om gradbeteckningar hade han
förstått att stjärnan visade att han var fänrik, inte sergeant. Båda
beteckningarna bestod visserligen av en ensam stjärna, men sergeantens stjärna
var innesluten i en cirkel, vilket stjärnan på Adrians uniform inte var. Jens
hade inte för avsikt att upplysa Adrian om saken, och inte heller om att fänrik
var ett högre befäl än en sergeant.</p>
<p class="MsoNormal">”Sergeant Berg är enbart sergeant eftersom uniformsjackan
han fick har suttit på en riktigt soldat”, sa han istället.</p>
<p class="MsoNormal">Adrian blev högröd i ansiktet och klampade runt motorhuven
på Volvon med så bestämda steg att han verkade ha glömt bort zombien som var på
väg mot dem. Han stannade ett par meter från Jens och frustade genom
näsborrarna som en tjur på tjurfäktningsarenan.</p>
<p class="MsoNormal">”Chefen gav mig jackan”, sa han. ”Chefen!”</p>
<p class="MsoNormal">”Håll tyst”, sa Jens så lugnt och samlat han kunde. Zombien
var femtio meter bort. Han släppte blicken från den och såg Adrian i ögonen.
”Vi vet inte om det finns en flock drömlösa i närheten. Och finns det en så
vill varken du eller jag ha den här hos oss. Så sluta skrik, <i>sergeant</i>
Berg.”</p>
<p class="MsoNormal">Under tiden som Adrian verkade fundera på hur han skulle
bemöta Jens, såg Jens över sin beväpning. Pistolen, en Glock 45 som han lånat
från en avliden polis, satt tryggt i hölstret vid låret. Magasinet var fullt,
sjutton skott. Han hade två knivar fastspända på stridsvästen, den ena en
jaktkniv med två decimeter långt blad som han hittat i samma hus som kikaren
som låg i facket på bildörren. I en hållare vid andra höften hängde en
friluftsyxa av märket Hultafors. Han lösgjorde yxan och höll den stadigt i ena
handen.</p>
<p class="MsoNormal">”Menige Svensson!” sa Adrian. ”Till mig.”</p>
<p class="MsoNormal">Jens himlade med ögonen. Enda anledningen till att Adrian
använde Max efternamn var för att visa vem som bestämde. Av de tre var Jens den
enda som hade någon form av militär erfarenhet. Men Adrian var kusin till
”chefen”, det vill säga hon som styrde hemma på basen i Knivsta. Släktband gick
tydligen före kunskap i det här gänget. Dessutom hade Jens bara tillhört
gruppen i ett par veckor, och han såg ingen anledning att tjafsa emot mer än
vad han redan hade gjort idag.</p>
<p class="MsoNormal">Bakdörren på Volvon öppnades. Max klev ut och sträckte på
sina knappa en och nittio. Jens hade mer än en gång funderat över hur lång
tonåringen hade blivit om katastrofen aldrig hade inträffat, om han fått växa
upp i ett samhälle med bra tillgång på näring.</p>
<p class="MsoNormal">”Här är Svensson”, sa han med karaktäristisk målbrottsröst.</p>
<p class="MsoNormal">Precis som Jens var Max också beväpnad med en pistol, en
Glock av äldre modell. Adrian var den enda av dem som bar på en automatkarbin,
modell AK4 som varit standardvapnet inom Hemvärnet. Utöver det var även Adrian
och Max utrustade med knivar och dylika vapen. Max höll en tvåkilosslägga med
rött skaft i ena handen.</p>
<p class="MsoNormal">”Du får ta döingen”, sa Adrian och rösten lät faktiskt
befälsmässig.</p>
<p class="MsoNormal">Max höjde förskräckt på ögonbrynen. Stirrade först på
Adrian, sedan på zombien, tillbaka till Adrian och sedan över till Jens.</p>
<p class="MsoNormal">”Räcker om du dödar den”, sa Adrian. ”Eller va fan, ligg med
den om du vill. Jag skiter i vilket.”</p>
<p class="MsoNormal">Zombien var bara trettio meter bort nu, men den hade
fortfarande inte fått vittring på dem. Hastigheten var konstant. Det skulle
inte dröja länge innan den blev varse att Jens och de andra stod i dess väg.
Det hade varit enklare om Jens hade fått avsluta zombien själv, men Max behövde
skaffa sig erfarenhet. På den punkten var Adrian inte helt fel ute.</p>
<p class="MsoNormal">”Ta den innan den ser oss”, sa Jens till Max och försökte
dämpa rösten. ”Bättre att förekomma den. Använd släggan.”</p>
<p class="MsoNormal">”Okej ...” Max pressade läpparna mot varandra. ”Okej.” Han
fattade släggan med båda händerna om skaftet. ”Okej, okej.”</p>
<p class="MsoNormal">Adrian suckade lågt och vände sig bort, men hade i alla fall
förstånd att inte säga något mer. Max nickade resolut och började gå över
asfalten.</p>
<p class="MsoNormal">”Vi är med dig”, sa Jens.</p>
<p class="MsoNormal">Samtidigt flyttade han sig åt vänster, närmare diket, för
att få fritt skottfält och kunna ge Max understöd vid behov. Grabben hade
femton meter kvar till zombien som hasade fram på fötter som skrapats blodiga
över tiden. Den såg inte ut att vara alltför gammal med tanke på förruttnelsen,
högst en månad. Den synliga huden var sjukligt grågrön, men hyfsat intakt. En
svag vind kom mot dem och Jens hostade till när stanken penetrerade hans
näsborrar.</p>
<p class="MsoNormal">”Fy fan”, mumlade han och svalde hårt.</p>
<p class="MsoNormal">Adrian ryckte till med överkroppen och försökte kväva en
hostning. Han satte näven mot munnen, misslyckades och hostade till igen,
kraftigare den här gången. Reaktionen från zombien kom omedelbart. Den stannade
till, sniffade med det som var kvar av näsan likt ett rovdjur. Det tog inte mer
än ett par sekunder för den att inse att Max stod tio meter framför honom.
Vrålet skar genom luften och zombien accelererade som en hundrameterslöpare
efter startskottet.</p>
<p class="MsoNormal">”Max”, sa Jens.</p>
<p class="MsoNormal">Grabben stod som förstenad när zombien for fram mot honom.
Åtta meter. Sex. Fem.</p>
<p class="MsoNormal">”Max!”</p>
<p class="MsoNormal">I sista sekund fick Max upp släggan, höll den i båda
händerna som en bom och tryckte den rakt i bröstet på zombien. Den drömlösa döingen
fräste intensivt, högg med sina gulnade tänder mot Max och viftade vilt med
armarna. Ena handen greppade om Max överarm, klöste sig genom tröjan och drog
till. Max skrek av smärta, men lyckades upprätthålla avståndet.</p>
<p class="MsoNormal">”Max!” upprepade Jens samtidigt som han satte fart mot honom.
”Håll ut!”</p>
<p class="MsoNormal">Max tappade greppet om släggan med ena handen, men han höll
fortfarande zombien ifrån sig. Trots skadan i armen lyckades han få in ett slag
i ansiktet på den. I samma sekund som Jens nådde fram till Max smällde ett
skott av. Zombiens bakhuvud exploderade när en kula passerade genom skallen och
drog med sig unket blod och ruttnad hjärnsubstans som smaskade ner på asfalten.
Den slutade fräsa lika snabbt som om någon stängt av huvudbrytaren. Musklerna
förlorade sin styrka, föll bort från Max och dråsade ihop på vägen. Kroppen
ryckte till en sista gång när zombien dog på riktigt.</p>
<p class="MsoNormal">”Vad i ...”, sa Jens och vände sig om.</p>
<p class="MsoNormal">”Inga fler drömlösa drömmar för den där”, sa Adrian.</p>
<p class="MsoNormal">Han höll sin automatkarbin redo i båda händerna med ett
brett flin över läpparna. Jens bet ihop käkarna. Jävla idiot. Han hade hunnit
till undsättning utan att skott hade behövt avlossats. Plus att Adrian hade
riskerat att träffa såväl Jens som Max. Grabben började säga något, men Jens
avbröt honom.</p>
<p class="MsoNormal">”Var tyst och lyssna. Båda två. Finns det en flock i
närheten har de garanterat hört skottet.”</p>
<p class="MsoNormal">Båda två gjorde som han sa utan att protestera. Själv
spanade Jens längs med vägen, in mot Heby. Flera sekunder passerade i stillhet.
En ensam regndroppe träffade hans hand. Det enda som hördes var ljudet från
korna inne på gräsmattan. Ett par av dem råmade, lät mer som missnöjt bröl.
Genom den unkna stanken från zombien nere på vägbanan trängde en svag doft av
urin. Jens sneglade mot Max, vände blicken mot backen och noterade en liten pöl
på asfalten vid Max ena känga. Inget Jens hade för avsikt att vare sig pika Max
för, eller uppmärksamma Adrian på.</p>
<p class="MsoNormal">”Jag tror det är lugnt”, sa Jens.</p>
<p class="MsoNormal">Han vände sig mot Adrian och öppnade munnen, men kom helt av
sig. Halvvägs upp ur diket stod två av kossorna. Bakom dem kom resten på ett
rakt led som löpte hela vägen in genom hålet i häcken. Den första kossan
öppnade käften och brölade som ... som en ... Jens blinkade några gånger, men
det han såg var sant. Han hade hört rykten om det här, men aldrig sett det i
verkligheten. Djur som ... som ... Han ruskade intensivt på huvudet. På håll
hade boskapens svarta pälsar dolt den förruttnelse som nu var uppenbar. Någon
kossa stapplade fram på tre ben, en annan hade fått svansen avsliten. En tredje
hade en skada i sidan där de vita revbenen tittade fram i en sörja av kött och
senor.</p>
<p class="MsoNormal">”Va i helvete!” sa Adrian som följt Jens blick och vänt sig
om. ”Zombiekossor!”</p>
<p class="MsoNormal">Boskapen reagerade som om bonden öppnade dörren till ladan
och släppte ut dem på grönbete. De två första kastade sig upp från diket i absurt
kraftfulla språng. Deras ögon var sjukligt rödsprängda och blicken intensiv.
Mularna dränkta i en blandning av gräs och gammalt blod. Ju närmare de kom,
desto kraftigare blev stanken av ruttet kött och härsket fett.</p>
<p class="MsoNormal">Adrian kramade avtryckaren till sin automatkarbin och
avfyrade automateld rakt in i den framstormande horden. Ett av djuren tappade fotfäste
och kraschade ner på vägen med skallen före. Ett annat väjde undan, smällde in
i Volvons baksida och fick bilen att snurra ett kvarts varv över vägbanan. Ett
tredje tog sig förbi Adrians kulsvärm och fortsatte vidare mot Max med sänkt
huvud och de spetsiga hornen pekandes rakt mot honom.</p>
<p class="MsoNormal">Adrenalinet rusade genom Jens muskler och fick honom att
vakna till liv.</p>
<p class="MsoNormal">”Akta!” ropade han, slet tag i axeln på Max och drog honom
mot sig. Hornet på kossan missade Max med några centimeter, men den tunga bakkroppen
smällde in i honom. Kraften fick Jens att tappa balansen och tumla bakåt. Han
slog in i en annan kossa, studsade tillbaka och föll framåt. Brakade i asfalten
med axeln före.</p>
<p class="MsoNormal">”Nej, nej, nej ...”, stönade han och kände paniken sprida
sig ända ut i fingerspetsarna. Kraftiga djurkroppar rörde sig runt omkring
honom i ett moln av unken stank. Kossorna stånkade och fräste ursinnigt.
Hovarna smällde ner i asfalten. En behornad skalle kom farandes mot Jens. Han
drog undan huvudet i sista sekund, ena hornet träffade hjälmen och slogs åt
sidan. Det dånade i skallen, nacken smärtade och blicken grumlades, men han
agerade instinktivt och svingade yxan mot djuret. Eggen begravdes i sidan på
huvudet, strax under det illröda ilskna ögat. Zombiekossan råmade av smärta och
kastade sig bort från Jens. Yxan hade fastnat och rycktes ur Jens hand.</p>
<p class="MsoNormal">Pistolskott smattrade genom kaoset och kompletterade de allt
glesare skurarna från Adrians automatkarbin. Jens utnyttjade det lilla andrum
han fått, tog sig upp på fötter och bet ihop käkarna när smärtan strålade ut
från knäet. Utan att spilla någon tid fick han upp sin egen pistol, gjorde
mantelrörelse och osäkrade vapnet. Det ringde fortfarande i skallen som om han
befann sig i en kyrkklocka, men blicken var klar och fokuserad. År av träning
kickade in utan att han behövde tänka på vad han gjorde. Han riktade pistolen
mot zombiekossan som lagt beslag på yxan och kramade avtryckaren. Kulorna
smaskade in i ryggen på djuret. Kossan fräste så att saliven stänkte när ruttna
köttslamsor lossnade från sidan och splashade ner i asfalten.</p>
<p class="MsoNormal">”Jens!” ropade Max och sprang nästan rakt in i honom.
”Bilen!”</p>
<p class="MsoNormal">Max ansikte var förvridet i panik och glansigt av svett och
han viftade med sin pistol i ena handen. Det tog en sekund extra för Jens att
förstå vad han menade.</p>
<p class="MsoNormal">”Bilen”, upprepade Jens, nickade och såg sig om. De stod
bara en meter från Volvon, och för stunden befann sig alla kossor som
fortfarande stod upp på andra sidan av bilen. Han kunde inte längre se Adrian
bland alla djurkroppar. ”In!” sa Jens.</p>
<p class="MsoNormal">Han slet upp dörren och kastade sig in på förarplats, men
hann knappt sjunka ner i sätet förrän en kossa smällde rakt in i
passagerardörren med huvudet före. Metall klagade högljutt och bilen kastades flera
meter åt sidan. Jens vrålade av smärta när hans dåliga knä vreds till ytterligare
en gång. Utanför bilen stod kossan med Jens yxa fastkilad i skallen. Det ångade
om dess blodiga mule. Kossan tog sats och skrapade hovarna mot asfalten, satte
fart och stångade fordonet på nytt. Glassplitter regnade genom kupén, plåt kved
och det luktade svagt av motorolja. Jens lyckades bita ihop, men i baksätet
skrek Max, antagligen av både smärta och rädsla. En ny smäll fick bilen att
kana över kanten mot diket.</p>
<p class="MsoNormal">Ingen smärta, ingen smärta. Jens tvingade undan det som hans
knä ville påminna honom om. Fokuserade allt han kunde på det som var viktigt
just nu. Pistolen. Glocken. Trots röran höll han fortfarande vapnet i ena
handen. Han borde ha elva, tolv skott kvar om han räknat rätt. Han pressade sig
uppåt i sätet så att han fick klart skottfält ut genom sidorutan. Zombiekossan
var redan på väg mot dem i full kareta med saliv och blod regnandes från mulen.
Yxan verkade ha lossnat, och halva kossans ansikte med den. Det gulnade
skallbenet tittade fram.</p>
<p class="MsoNormal">Jens hann inte sikta. Kramade in avtryckaren. Ett skott,
två, tre. Skotten ekade inne i bilen. Max skrek igen. Jens bet ihop, tvingade
undan smärtan i öronen. Tömde magasinet. Kossan stöp i sista sekund. Benen vek
sig och den brakade rakt in i sidan på bilen.</p>
<p class="MsoNormal">Världen snurrade när Volvon tumlade runt som i en
tvättmaskin. Först kraschade den ner på sida, fortsatte rulla och dunsade ner
på taket där den la sig till rätta. Den döda kossan följde efter och smällde in
i bilen.</p>
<p class="MsoNormal">Pulsen var hög och svetten forsade under flanellskjortan.
Jens koncentrerade sig på att lugna andetagen och få ner pulsen. Han låg på
rygg på biltaket med benen längs stolsryggen och huvudet mot ratten. Och nu det
var mer än knäet som smärtade. Han pressade ihop käkarna och försökte hasa sig
runt till en bättre position. I baksätet låg Max med uppspärrade ögon och
munnen öppen. Han hade blod i ansiktet, var rödgråten och såg härjad ut. Såret
i överarmen såg allt annat än trevligt ut.</p>
<p class="MsoNormal">”Är vi ...”, sa Max och snörvlade. ”Tror du ...? Adrian?”</p>
<p class="MsoNormal">”Var bara tyst”, viskade Jens. Han slet ögonen från såret i
Max arm. Kunde bara hoppas att zombien inte hunnit smitta Max. ”Har vi tur vet
de inte var vi är”, sa han.</p>
<p class="MsoNormal">Den döda zombiekossan låg med ryggen tryckt mot bilen och
skymde vägen ovanför dem. Om inte det räckte, borde Jens och Max doft döljas av
kossans stank. Hur många kossor som fortfarande levde, eller vad man nu kallade
det, kunde Jens inte svara på, men han hörde hur de rörde sig uppe på vägen.
Hovar klapprade mot asfalten. Låga, livlösa råmanden. Hur det hade gått med
Adrian visste Jens inte, men ... Han hörde inte längre någon automateld och
ingen Adrian som ropade. Däremot hörde han kossorna tugga på någonting. Det var
inte gräs. Snarare ljudet av blodiga köttstycken som slets isär. Ben som
knäcktes.</p>
<p class="MsoNormal">”Adrian hade i alla fall rätt om en sak”, sa Jens mellan
andetagen och sneglade mot Max. ”Heby verkar vara en riktig jävla skithåla.”</p>
<p></p>Tobiashttp://www.blogger.com/profile/09148613834575516987noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4345265591868682034.post-45665141277231092732022-11-06T06:56:00.023-08:002022-11-06T07:24:14.152-08:00Skrivknep - suspense<p> <br /></p><p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhEaFUoGXAzkKtEmYYuZKKx02FM28UE5atlLfDjgI7dXsPat_wB4UGuW8rsfzjRFTshneBj8wdDArnl_R9z9ZvLhbtTz-cu4XDpGlUUNj0nzg-ze-QLtfmw7aOqpwcSfv5NU22hUMWhDc3L9C8mKkcawQmu3citOJP61qillnORKXPk7HLMak-vOTdI/s279/images.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="181" data-original-width="279" height="181" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhEaFUoGXAzkKtEmYYuZKKx02FM28UE5atlLfDjgI7dXsPat_wB4UGuW8rsfzjRFTshneBj8wdDArnl_R9z9ZvLhbtTz-cu4XDpGlUUNj0nzg-ze-QLtfmw7aOqpwcSfv5NU22hUMWhDc3L9C8mKkcawQmu3citOJP61qillnORKXPk7HLMak-vOTdI/s1600/images.jpg" width="279" /></a></div><br /> <p></p><p>Jag går på skrivarkurs nu och vad är då bättre än att göra sådant som man är lite sämre på så att läraren kan visa ett bättre sätt? En sak jag är dålig på är att vila i texten, det vill säga att låta texten vara intressant trots att det inte händer så mycket. Ett specialfall av det är det som på engelska heter suspense. Jag har letat efter ett bra svenskt ord, men vi får köra med engelska den här gången. </p><p>Suspense är att skapa en utdragen spänning när det inte händer så mycket. En spänd förväntan, och förväntan kan kanske vara det bästa svenska begreppet. Förväntan får ofta sin upplösning i någon typ av handling, eller en action-scen. Om action innehåller mycket rörelse är suspense snarare något ganska statiskt. </p><p>Den här typen av spänd förväntan passar ofta bättre i film än i text. Ett av det absolut bästa exemplen är slutduellen i <i>Den onde, den gode och den fule</i>, som är en klassisk spaghettiwestern från slutet av 60-talet. Den här scenen är cirka fem minuter lång (en oändlighet i en film) och det som händer är att tre fiender står och blänger på varandra tills en av dem drar sitt vapen och skjuter. Förväntan upplöses i handling. Det låter inte så intressant när jag beskriver det så, men det är en fantastiskt bra scen som väldigt effektivt bygger upp spänningen.</p><p> Går det att göra samma sak i text utan att det blir tråkigt? Jag tror det och där får jag medhåll av bästsäljarförfattarna R.L. Stine och James Patterson i deras båda Masterclass-föreläsningar - och de borde ju veta. </p><p>Så hur bygger regissören Sergio Leone upp spänningen i denna långa scen? Här kommer min analys:<br /></p><p><b>1. Inzoomning. </b>Scenen börjar med fienderna i helfigur, går över till överblicksbild och zoomar sedan in långsamt närmare och närmare för varje klipp tills vi bara ser deras ögon.</p><p><b>2. Detaljer.</b> R.L. Stine lär ut att för att hålla spänningen uppe ska författaren lägga in mycket detaljer, vilket också saktar in berättelsen. Leone gör likadant. Vi får se de tre fiendernas händer som rör sig långsamt mot pistolerna, nervösa blinkningar, hur de slickar sig om läpparna, kisar med ögonen. Vi är alltså väldigt nära personerna, men det finns även yttre detaljer som bygger upp spänningen, som en olycksbådande kråka som kraxar i bakgrunden. </p><p><b>3. Perspektivskifte.</b> Genom hela Leones scen byts perspektivet mellan Lee van Cleef (den onde), Clint Eastwood (den gode) och Eli Wallace (den fule). Perspektivet byts hela tiden vilket gör att vi får inte bara en persons nervösa väntan, utan tre. Utdraget utan att bli tråkigt.</p><p><b>4. Styckebrytning.</b> Det här är min egen tanke. Med täta styckebrytningar saktas texten ner samtidigt som det blir lättare att fokusera på detaljerna. <br /></p><p> Så till min kursuppgift har jag försökt bygga upp en scen med höjd, spänd förväntan. Får se hur den lyckas. Målet i förlängningen är att lyckas fånga duell-scenen från filmen i text. <br /></p><p> Den gråtande mariachi-trumpeten går tyvärr inte att få med i en bok. Eller ... ?</p><p><br /></p><p><a href="https://www.youtube.com/watch?v=g6tR78d0cmA" target="_blank">Här kan ni se scenen!</a><br /></p>Tobiashttp://www.blogger.com/profile/09148613834575516987noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4345265591868682034.post-23005292017517667712022-08-14T12:33:00.021-07:002022-08-16T11:01:09.891-07:00Research, varför? Därför!<p>Det kan vara en myt, men jag har hört att många författare drunknar i research (efterforskningar). De tar reda på i detalj hur pistolkulor går igenom en människokropp eller vilka handlingar som skrevs i freden i Roskilde eller hur man rekonditionerar en bil. En del vittnar också om att de är livrädda för att beslås med något faktafel. Personligen har jag sett på detta med ett, ska erkännas, något nedlåtande kulturellt leende. Herregud, det är väl en intressant berättelse som är målet, inte en fullständig lärobok i möbelsnickeri eller detaljerad beskrivning av vägkorsningar i Östersund? <br /></p><p>Så har jag tänkt. Och det finns riktiga skräckexempel på när research går på tok för långt. Boken The Martian av Andy Weir är det värsta exemplet som jag har läst, eller åtminstone påbörjat. Detaljerade beskrivningar av hur syrgas kan framställas av andra kemiska produkter och hur man kan odla potatis i sin egen avföring. Jag hade inte blivit förvånad om varje kapitel hade slutat med övningsuppgifter som läsaren skulle skicka in och få rättade. Även i andra böcker kan faktabeskrivningar bli väldigt långa, och långtråkiga. </p><p>Min egen nivå har varit att kolla upp saker på internet tills jag tröttnar (cirka 30 minuter per ämne). Detaljerade faktabeskrivningar gör jag ju redan på jobbet och vill gärna slippa i mitt fabulerande. Och jag tycker mig ha fått stöd i detta av den kände författaren Neil Gaiman, som i sin Masterclass rekommenderar att research bör vara som en "smash and grab"-kupp. Tjuven rusar in, rafsar åt sig så mycket han kan på några sekunder, och rusar ut igen.</p><p>Missförstå mig inte - jag älskar att upptäcka att något en författare nämner i sin bok faktiskt också finns på riktigt. Men jag tycker att faktauppgifter ska vara mer som den där sista detaljen, persiljekvisten högst upp - inte två kilo mättande kokt potatis.</p><p>Men nu ... nu har jag gjort min första riktiga researchresa. Till en aquaponi i Vallentuna. En aquaponi är en kombinerad fisk- och grönsaksodling. Lite nischat tänker ni? Ja, verkligen; därför drivs sådana oftast av entusiaster. Och det var också på det sättet jag upptäckte fascinationen med att göra research. Det är inte så mycket själva faktauppgifterna, sådana kan man ju läsa sig till. Nej, den verkliga tjusningen är att författandet ger mig ett alibi att söka upp, störa och prata med intressanta människor! </p><p>Research? Ja gärna, om jag får träffa intressanta människor!</p><p>Och det är faktiskt det jag gör på jobbet, när det är som bäst.<br /></p>Tobiashttp://www.blogger.com/profile/09148613834575516987noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4345265591868682034.post-53588709955964796162022-07-26T09:15:00.001-07:002022-07-26T09:15:26.246-07:00Ändrade planer - det blev tidsresor till Egypten istället<p> Nej, det får nog vänta lite med Små marginaler, min stenbrottsfeelgood. Eftersom det ändå var ganska dyrt att publicera den på hybridförlag tänkte jag fylla ut med lite mer material med samma karaktärer. Jag hade redan en novell och började på en till - med tidsresetema. Tyvärr fick jag alldeles för många idéer och istället för kanske 8000-10000 ord verkar det bli en fullängdsbok på kanske 50 000 ord eller så (har skrivit 10 000 redan och det är bara i början). Så planen är nu ändrad till att dra tillbaka Små marginaler, fortsätta på tidsresan, skicka in Kolsvart till förlag istället (Vilket var planen från början) samt jobba med tidsresan och fiskodlingsfeelgood i höst. Har bokat in ett researchmöte på en riktig fiskodling på måndag - så seriös är jag. </p><p>P.S. Skräck har jag aldrig skrivit, men efter att ha sett på en Masterclass med RL Stine blir jag sugen på att skriva skräck för barn. En riktigt fruktansvärd barndom är väl vad barn behöver. Och miljöerna ska jag hämta från mitt eget bostadsområde.<br /></p>Tobiashttp://www.blogger.com/profile/09148613834575516987noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4345265591868682034.post-91991957697324558392022-06-19T12:44:00.002-07:002022-06-19T12:44:28.040-07:00Release, befriad - Mot nya projekt<p> Min roman Norna har nu haft release, den är släppt. Den är befriad, ute för att läsas av alla som vill. Och samtidigt känns det som om även jag är befriad. Först nu kan jag verkligen känna att den är avklarad och färdig. Berättelser som inte är utgivna någonstans känns för mig oavklarade, det är som om de inte är riktigt färdiga innan de kommer ut och kan läsas. Det gör inte så mycket om det är som ebok, som pappersbok eller ljud; eller om jag lägger ut dem själv på den här bloggen eller på sociala medier som Wattpad - det är när de är publicerade som de är färdiga. Och när de är färdiga är både de och jag befriade och kan gå vidare till nya projekt. </p><p> För skrivandets del är det fiskodlingsfeelgood som hägrar. Det ska jag jobba med i höst. Publiceringsmässigt är det Små marginaler som står närmast på tur. Det skulle egentligen blivit Kolsvart, men jag skickade in Små marginaler till några förlag efter god respons från mina skrivarkompisar i skrivgruppen Z och ett par hybridförlag var intresserade. Jag tror dock att den är för kort för att egentligen kunna publiceras med ens en förhoppning om att täcka kostnaderna så jag ska slänga in en novell lite överlappande karaktärer, framför allt äggmännen. Och så började jag på en till novell med tema tidsresor som också skulle kunna fylla ut, men där blev det så många idéer att det snarare måste bli en roman. Så det får skjutas på framtiden, liksom Kolsvart. Den får jag skicka runt i höst medan jag skriver fiskodlingsfeelgood och bearbetar Små marginaler. <br /></p>Tobiashttp://www.blogger.com/profile/09148613834575516987noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4345265591868682034.post-20194273914768307102022-06-06T10:01:00.001-07:002022-06-06T10:02:14.516-07:00Ångfnöske<p> Markisen följde efter den halte förmannen nerför en ranglig trätrappa som ledde ner till det stora fabriksgolvet. Trappan gungade till på ett obehagligt sätt då och då, men förmannen visade inga tecken på oro så markisen förmodade att trappan inte skulle rasa, även om det kändes så. Från fabriksgolvets mörker kom pustar av varm luft, obehagligt parfymerad av rök, svett, oläkta sår, dåliga tänder och något annat som markisen inte riktigt kunde placera. Lukten skulle säkert sätta sig i hans nya, blå och vitrandiga kostym, vilket var en djupt bekymrande tanke. </p><p><br />När de kom längre ner och markisens ögon hade hunnit vänja sig vid mörkret såg han människor som hasande drog något som liknade pulkor över golvet. Pulkorna var bundna med rep vid de hasandes midjor. Pulkorna verkade inte tunga, det kunde han se på hur de gled över golvet, men det gick ändå långsamt framåt. När han kom ännu längre ner såg han de tunna armarna och benen som stack fram ur ärmar och byxben; huvudena var inte mycket mer än dödskallar med skinnet kvar. Det här var verkligen de lägsta av de lägsta i samhället och de verkade få mat därefter. Näsan hade vant sig vid stanken och markisen önskade att ögonen lika enkelt hade kunnat vänja sig vid synen av fabriksarbetarna. </p><p><br />Förmannen ledde honom honom mellan de hasande och markisen ansträngde sig för att inte behöva se någon av dem i ansiktet eller råka röra vid dem. De hasande såg moloket och tomt ner i marken och tittade aldrig upp så han hade inte behövt oroa sig. Förmannen stannade vid en lång ränna i golvet där de hasande också stannade, satte sig och började gunga på de små pulkorna. Det jämna, rytmiska gungandet skulle kunnat ha inspirerat till sånger tänkte markisen, men arbetarna satt tysta. Ibland stötte någon av dem ut ett hest väsande i takt med musiken och ibland hakade någon annan på, men det bildades inga harmonier eller melodier och efter ett tag tystnade de.<br />“Ja, så här ser det ut Ers nåd”, sa förmannen.<br />“Förunderligt”, sa markisen, i brist på bättre.<br />“Fnösket gungas här för att få rätt form, och i rännan i golvet där”, sa förmannen och pekade “går ett band som för det till säckar som bärs ut till grossisterna.”<br />“Varför är det så varmt”, frågade markisen, men det han egentligen undrade var varför arbetarna var så utsvultna och eländiga.<br />“Fnösket måste ångas, Ers nåd.”<br />“Åh, för att inte fatta eld?”<br />“Ja, kanske. Men också för att det kommer fungera bättre. När man använder det. Om det inte ångas väl kan det till och med explodera.”<br />Markisen tänkte på alla gånger hans luftskeppsförare hade tänt ångmaskinen med ett stycke fnöske; det hände väl flera gånger varje dag. Föraren skulle göra det igen när han körde hem markisen över hustaken hem till släktens palats och en supé med smörstekta myrägg och bubblande vin efter denna utflykt i helvetets förgård. Ingen tänkte mycket på fnöske. En liten men viktig beståndsdel för att världen och alla dess ångmaskiner skulle fungera. Fnöske fanns alltid. Billigt. <br />“De är alla väldigt magra”, trevade han.<br />Förmannen spottade. <br />“Vi ger dem så mycket mat de behöver för att orka arbeta men inte göra uppror. De flesta fnöskegungare är straffångar ska Ers nåd veta. Mördare och jag vet inte vad.”<br />Markisen såg på raden av fnöskegungare som hängande med huvudet fortsatte med sitt montona slit. <br />Helt oväntat vred en av dem på huvudet. <br />Ett par röda, trötta ögon såg rakt in i markisens. <br /></p>Tobiashttp://www.blogger.com/profile/09148613834575516987noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4345265591868682034.post-7537345526204321692021-10-24T06:37:00.000-07:002021-10-24T06:37:26.999-07:00Bra saker jag gjort som författare. 1. Skrivargrupp.<p> Att försöka bli författare, eller åtminstone försöka författa, innebär att jag gjort dåliga saker; alltså inte rånat banker eller sålt knark eller så, men ändå saker som inte lett framåt, som inte gjort mig bättre författare. Men jag har också gjort bra saker, riktigt smarta saker - även om jag inte insett det i stunden. <br /></p><p>En av de smartaste sakerna jag har gjort var att ta initiativ till en skrivargrupp - skrivargruppen Z (eftersom det fanns flera Z i deltagarnas namn; däremot är det som vanligt ont om Q). <br /></p><p>Vi är fyra personer i min skrivargrupp - Lizette Lindskog, Monica Zetterlund, Daniel Andersson och jag. Egentligen är vi fem, men den femte har aldrig varit med. Vi skriver alla inom någon form av fantastik och det var genom en facebook-grupp för fantasyförfattare jag hittade mina skrivarvänner. Vi skriver som sagt alla inom någon typ av fantastik, det vill säga att våra berättelser nästan alltid innehåller någonting övernaturligt. Vi ligger också ungefär på samma nivå skrivarmässigt - vi är alltså ungefär lika bra. En av dessa faktorer är viktig, den andra inte lika viktig.<br /></p><p> Det är inte så viktigt att vi alla skriver fantastik. Det är trevligt, vi kan ge varandra lästips, vi kan skicka till samma skrivartävlingar och det var så vi fann varandra, men det är inte nödvändigt. Som jag skrivit tidigare tycker jag knappt att fantastik är en genre - det är snarare en kuliss. I vår grupp skrivs obehagliga skräckhistorier, blodiga mord, fartiga actionhistorier och lättsamma skrönor. Väldigt olika historier egentligen. Fast det klart, det dyker kanske upp flera vampyrer, varulvar och sjöjungfrur än i den genomsnittliga Läckberg-deckaren. <br /></p><p> Det som däremot känts viktigt är att vi ligger ungefär på samma nivå. Det är rätt skönt och gör att vi kan slappna av med varandra. I ärlighetens namn skulle det varit jobbigt om någon av oss varit riktigt pinsamt dålig eller, kanske värre, om någon varit överglänsande, överlägset bra. <br /></p><p>Skrivande är en ensam hobby. Det ligger i sakens natur och att få
diskutera skrivande med någon som också skriver är viktigt. Jag har lärt mig enormt mycket av mina skrivarvänner. Inte bara genom återkoppling på mina texter; jag har också fått tips på skrivartävlingar, lärt mig hur man bildar bolag, fått uppmuntran att skicka till förlag, gett varandra utmaningar att gå utanför bekvämlighetszonen (senast: poesi), osv osv. Att gå en
kurs kan också ofta ge liknande fördelar, men en skrivargrupp är ändå en
mer långvarig och vänskaplig relation. Eftersom vi bor på olika platser
har vi aldrig träffats i verkligheten, men har regelbundna möten över
facebook.</p><p>Så jag hoppas att vi kan ses på riktigt snart. Och att idén med en gemensam novellsamling kan bli verklighet. Skrivarkollektivet Z - visst låter det som något som skolbarn får läsa om i skolan om fyrtio år? <br /></p>Tobiashttp://www.blogger.com/profile/09148613834575516987noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-4345265591868682034.post-34603947553319735782021-08-25T10:31:00.001-07:002021-08-25T10:36:02.181-07:00Nummer 36<p> </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi_1rXGgX8NSHIFJ2zpuOiMn-zVYRBopmFReMRZ0c_n67NFPyPd37aJN2bvlVy6uccbqt1MSfxXAXjGa3U2ZsBAWSrdUC4psZjTlcnea87j0ipSHG1npuf5qPd4J610XZjlSdx2O7p4K_4/s2032/Lizette.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2032" data-original-width="1530" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi_1rXGgX8NSHIFJ2zpuOiMn-zVYRBopmFReMRZ0c_n67NFPyPd37aJN2bvlVy6uccbqt1MSfxXAXjGa3U2ZsBAWSrdUC4psZjTlcnea87j0ipSHG1npuf5qPd4J610XZjlSdx2O7p4K_4/s320/Lizette.jpg" width="241" /></a></div><br /><p></p><p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12pt; line-height: 150%; mso-ansi-language: SV; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Åter dags för en gästbloggare. Jag är stolt och smickrad över att få publicera denna novell av Lizette Lindskog, som jag lärt känna genom att vi är med i samma skrivargrupp: skrivargruppen Z; fyra författare som inte låter sig låsas av realismens bojor. Jag tycker Lizette är en enormt skicklig författare som skriver väldigt olikt mig själv. </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; font-size: 16px;">Lizette är framför allt en skräckförfattare och, enligt min åsikt, en tragediförfattare. Leta inte efter lyckliga slut hos Lizette, för de finns inte! </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; font-size: 12pt;">Lizette kan sitt hantverk och skriver väldigt fysiskt och nära. Det <i>känns</i> i Lizettes texter -</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; font-size: 12pt;"> inte bara in på huden utan även in genom alla inälvor. Så även i denna novell:</span></p><p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: "Times New Roman", serif; font-size: 12pt;"><br /></span></p><p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12pt; line-height: 150%; mso-ansi-language: SV; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";"><b>Nr 36</b></span></p><p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"></p><p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12pt; line-height: 150%; mso-ansi-language: SV; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Nummer 36 reagerar inte längre på den
smuts som omger henne, inte heller på de många sår och blåmärken som sträcker
sig längs hennes späda kropp. Nummer 37 och 38 gråter i rummet bredvid, gnyr
som skadeskjutna djur, och hon vill bara att de ska tystna. Det är fortfarande
tidigt på dagen och ljusstrimman som smyger sig in mellan plankorna i det
tillbommade fönstret har inte hunnit mer än en fjärdedel av sin väg bort till
hörnet. När den når dit bort är det dags igen.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%; text-indent: 36pt;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12pt; line-height: 150%; mso-ansi-language: SV; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Det bultar dovt
mellan benen och pulsslagen sprider sig genom kroppen, men det är en trubbig
smärta, avlägsen och diffus. Hon drar fingrarna över det hårt stampade
jordgolvet, hon vet precis var hon ska hitta märkena. Precis mellan madrassen
och toaletten. Där har hon ristat in sitt namn, natten efter att hon kom hit
och fick sitt nummer. Det var längesedan. Hon har blivit så lång att hon måste
krypa ihop för att få plats på madrassen nu, det behövde hon inte då. Hon
följer bokstäverna med fingertopparna, även om hon kan formen på dem utantill, trots
att hon inte längre kommer ihåg hur man tyder dem, eller vad som var hennes
namn. Det var längesedan tanken fick henne att gråta, hon är van vid att vara
ingenting nu. </span><span lang="EN" style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12pt; line-height: 150%; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Hon
är van vid att vara nummer 36.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%; text-indent: 36pt;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12pt; line-height: 150%; mso-ansi-language: SV; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Tunga steg ekar
utanför dörren och kroppen knyter sig till en boll. Inte ens ett andetag får
plats i henne. De brukar inte komma om dagarna, då brukar hon få vara ifred.
Ljusstrimman som vandrar över golvet är inte ens halvvägs till hörnet som
markerar deras ankomst. Kundernas. Oftast män, sällan kvinnor. Alltid
hårdhänta. Hon kan känna fingeravtrycken de pressat in i hennes hud om och om
igen. Dörren far upp, ett frasande följs av en duns, sedan stängs dörren igen
och nyckeln skramlar i låset.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12pt; line-height: 150%; mso-ansi-language: SV; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";"><o:p> </o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12pt; line-height: 150%; mso-ansi-language: SV; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Nummer 39 är en pojke, men inte lik
någon pojke hon någonsin sett. Hans vingar är så vita att de nästan lyser i
halvmörkret, som om de tog varje ljuststråle och multiplicerade den med
oändligheten. Kedjorna som stramar över fjädrarna besvärar honom inte, och hela
dagen pratar han. Om sol och måne, om människor som har namn. Han berättar
sagor från en annan värld, en värld hon sedan länge glömt bort. Han fyller
rummet med sin högljuddhet, men mest tycker hon om det han säger lite tystare.
När han kallar henne speciell och håller hennes hand. När hon får känna sig som
något annat än nummer 36.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%; text-indent: 36pt;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12pt; line-height: 150%; mso-ansi-language: SV; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Strax innan
ljusstrimman har nått hörnet frågar hon om hon får röra vid hans vingar, han
bara ler och vänder ryggen mot henne. Fjädrarna är mjuka, och för ett ögonblick
fladdrar ett döende minne till. Någons hår, kastanjebrunt och silkeslent mot
hennes kind. Utan att tänka lägger hon kinden mot fjädrarna och andas in doften
av damm och värme. Då ser hon det. Smutsiga avtryck fläckar på det rena, hennes
avtryck. Hon drar sig tillbaka, sätter sig på händerna för att inte frestas att
röra igen. Det hon inte rör vid kan hon inte förstöra. Ljusstrimman möter
hörnet och fotsteg ekar i bakgrunden. Det är dags.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12pt; line-height: 150%; mso-ansi-language: SV; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";"><o:p> </o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12pt; line-height: 150%; mso-ansi-language: SV; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Han måste ha varit speciell, för det
tar fyra dagar innan pojken med vingarna kommer tillbaka. Han är nästan lika
smutsig som hon nu, och blodet över låren och de många handformade blåmärkena
talar sitt sombra språk. Han sitter i hörnet, omgiven av fallande fjädrar. Hon
tar upp en stor fjäder, nu mer smutsgrå än vit, och försöker kila fast den
mellan de kvarvarande fjädrarna på hans vinge. Fjädrarna är hala och hon
försöker flera gånger, till ännu en fjäder lossnar och faller av.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%; text-indent: 36pt;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12pt; line-height: 150%; mso-ansi-language: SV; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Han orkar inte
berätta fler sagor, men hans ögon är fortfarande himmelsblå. En färg från en
värld som hon desperat vill minnas. Han pratar om hur de ska flyga bort,
upprepar alla förbjudna saker hon vill höra medan fjäder efter fjäder faller
till marken.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12pt; line-height: 150%; mso-ansi-language: SV; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";"><o:p> </o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12pt; line-height: 150%; mso-ansi-language: SV; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Nästa gång är det hon som är borta i
flera dagar. Smärtan lever. Den vrider sig och krälar genom henne innan den
exploderar i metastaser. Hon ligger länge på golvet, pressar huden mot den
bedövande kylan som kryper in i henne.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%; text-indent: 36pt;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12pt; line-height: 150%; mso-ansi-language: SV; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Först tror hon
att hon är ensam, sedan ser hon honom. Han går knappt att känna igen. Huden
spänner över de nakna vingarna och hans kropp rycker i spasmer. Svarta ådror
täcker vingarna och i halvdunklet ser det ut som att de långsamt sprider sig in
mot kroppen. Han sitter med huvudet mellan knäna och händerna för öronen, och
hon undrar om han ens vet att hon är här. Där står en skål gröt bredvid henne.
Doften får magen att knyta sig, men hon sväljer ner några munnar luft och
kryper fram till honom.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%; text-indent: 36pt;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12pt; line-height: 150%; mso-ansi-language: SV; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Hon pratar,
berättar vad hon minns av sagorna. Kramar och klappar men möts bara av en
kompakt tystnad. Till sist tar hon mod till sig och viskar att de är speciella.
Att de ska flyga iväg. Allt det som är förbjudet att ens tänka. Letargiskt och
utan att möta hennes blick skakar han på huvudet, och någon inom henne som hon
inte trodde fanns rämnar. Tårarna bränner i ögonen och allt blir suddigt. Hur
vågar han? Hur vågar han visa henne en annan värld bara för att överge henne i
smutsen igen?<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%; text-indent: 36pt;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12pt; line-height: 150%; mso-ansi-language: SV; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Pulsen rusar
och ljuset i rummet flimrar. Hon hamrar allt hon kan med sina magra händer,
bultar honom över ryggen, klöser hans armar och biter honom i handen. Inte ett
ljud lämnar hans läppar. Hon slår till mjölksyran tar över, till tröttheten
lägger sig som en filt över ilskan och sakta kväver den.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%; text-indent: 36pt;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12pt; line-height: 150%; mso-ansi-language: SV; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Hon önskar att
ilskan flammat upp igen för det den lämnar efter sig är värre. En tung sorg
bygger bo i hennes bröst och självföraktet smakar jord och död. Hon försöker be
om förlåtelse, gång på gång, men tungan är svullen och de ovana orden kommer
inte ut som de ska. Till sist lägger hon en hand över hans. Han rycker till och
tittar upp, och hon kastar sig bakåt, men inte innan hon hinner se. De tidigare
himmelsblå ögonen är nattsvarta och i deras avgrundsdjup ser hon sig själv som
han ser henne. Hon är precis som alla andra. Som de som kommer om nätterna, som
de som tar ut sin mänsklighet på hennes kropp.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 150%; text-indent: 36pt;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12pt; line-height: 150%; mso-ansi-language: SV; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Den frätande
tystnaden tar över. Tillsammans sitter de ensamma och tittar på ljusstrimmans
färd över golvet. Det är snart dags. Den här gången vet hon att hon förtjänar
det som ska komma.<o:p></o:p></span></p><br /><p></p>Tobiashttp://www.blogger.com/profile/09148613834575516987noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4345265591868682034.post-26303336912847517372021-08-11T13:23:00.009-07:002021-08-14T23:22:02.243-07:00Mördande tråkig Bengt<p> <span data-offset-key="5a39o-0-0"><span data-text="true">Vad händer i utgivningsprocessen till feelgood-skrönan Norna, undrar ni säkert? Jo, manuset kom tillbaka från redaktören för en månad sedan. Jag är fortfarande osäker på vad en redaktör egentligen gör, men det kan vara detsamma eftersom hon var väldigt positiv till manuset (Jag skriver "hon" trots att redaktören var anonym, men jag har fått intrycket av att bokvärlden mest befolkas av kvinnor; en kvinna är den mest rimliga gissningen.) <br /></span></span></p><p><span data-offset-key="5a39o-0-0"><span data-text="true">Det var egentligen bara småsaker som behövde ändras; mycket handlade faktiskt om rätt användning av skiljetecken, så där fick jag lära mig en del. Tydligen används de annorlunda i engelska, vilket nog har påverkat min användning. Avbrutna ord ska till exempel inte markeras med tankstreck, vilket var en ny lärdo...</span></span></p><p><span data-offset-key="5a39o-0-0"><span data-text="true">Eftersom det var oväntat få synpunkter om ändringar så tog arbetet lite längre tid. Jag kunde inte riktigt tro på att det bara var de små felen, så jag drog mig för att skicka tillbaka manuset. Till exempel lät jag Words berättarröst Bengt läsa upp hela berättelsen (42 000 ord). Det tog ungefär 42 000 timmar, känslomässigt, för Bengt är mördande tråkig. Jag har en vän som heter Bengt och han är jättetrevlig, men Bengt i Word är en känslokall, iskall psykopat som läser orden helt mekaniskt. Var är känslan?! Dessutom var det vissa ord han inte kunde utläsa utan var tvungen att stava bokstav för bokstav. Konstiga ord som "fnös" och "gång". Jag kan förstå att han inte klarade Ååååh eller Hm, men att han uttalade ett jakande "Mm" som "millimeter" ..., om han åtminstone uttalat det som "megameter" så hade det stämt med SI-systemet. </span></span></p><p><span data-offset-key="5a39o-0-0"><span data-text="true">Nu vidtar korrekturläsning. Det finns säkert några fel kvar som Bengt missade. Hoppas bara att jag inte råkar ut för uppsats-effekten: att man gör en ändring efter en synpunkt och i nästa steg får ändra tillbaka efter en ny synpunkt. </span></span></p>Tobiashttp://www.blogger.com/profile/09148613834575516987noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4345265591868682034.post-16232917296311209112021-07-07T12:17:00.037-07:002021-07-08T12:46:08.053-07:00Fantasy är inte en genre. Jo. Nej. Nja.<p>En arbetskamrat läste en av mina noveller - Flickan i tavlan. Han tyckte den var bra, så en annan av mina kolleger köpte den också, läste och hon tyckte också att den var bra. Ett förvånat "Den var ju bra!" och så ett "Men jag måste nog läsa om slutet". Bra betyg båda två: att den var bra och den gav henne något att tänka på. Jag var en ganska nöjd författare. Sen kom Frågan. Frågan som är så svår. </p><p>Den svåra frågan är inte "Är det dig själv du skriver om?". Den är enkel att svara på. Antingen blir man trodd eller inte, men den är enkel att svara på. Den svåra frågan är "Vad är det för genre?" </p><p>Ibland är det en enkel fråga att besvara. Deckare. Feelgood. Kärleksroman. Äventyrsbok. Alla vet ungefär vad det är, vad de kan vänta sig och hur omslaget ser ut. Eller hur? För min del är svaret "mjaa, det är väl kanske, typ, fantasy eftersom det är övernaturliga inslag, men egentligen är det väl mer en berättelse om kärlek/ om att känna sig utanför/ humor/ om lastbilar i en annan dimension/ besatthet av konst..." eller vad det nu handlar om. </p><p>Min kollega sa "Nej, fantasy är det inte." och det betyder nog "det är inte vad jag trodde fantasy är" och det betyder i sin tur "fantasy är berättelser med skäggiga trollkarlar, drakar och svärd." </p><p>Och egentligen finns kanske inte fantasy.</p><p>Jo. Det klart att det finns. Eller? (Och läs gärna Eva Holmquists utmärkta krönika om Urban fantasy som finns i ett tidigare blogginlägg). </p><p>Visst finns fantasy, eller det vidare begreppet fantastik som jag kommer använda i fortsättningen, men jag tycker <u>inte</u> att det är en genre*. Det finns väldigt små likheter mellan <i>Sagan om ringen</i> och någon av Terry Pratchetts böcker om <i>Discworld</i>. Den ena är en pompös hjältesaga och den andra är komiska berättelser med en filosofisk knorr. Helt olika berättelser, men båda är fantastik. <i>Star Wars</i>** är helt annorlunda än <i>Liftarens guide till galaxen</i> och båda är helt olika Ray Bradburys fantastiska noveller. Men de är alla fantastik. Och om fantastik är så olika saker; är det då en genre?<br /></p><p>Då säger du, kära läsare, att detta gäller också till exempel för deckare: Milleniumböckerna är ganska olika böckerna om miss Marple. Kära läsare, du har helt rätt! Men de handlar ändå om brott. Därför lägger jag dem i samma genre, om än i olika undergenrer.</p><p>Fantastik är däremot olika genrer, för de handlar om olika saker. Fantastik kan vara deckare, samhällskritik, skräck, feelgood, romantik, humor, utvecklingsromaner; berättelser om att komma ut, om hämnd, om trasiga familjer. </p><p>Fantastik är däremot en... kuliss. En kuliss som tillåter att författaren förstärker något genom att ta in övernaturliga element. I fantasy är det övernaturliga oftast magi och sagoväsen. I science-fiction är det övernaturliga oftast teknik och rymdvarelser. I Star Wars är det båda två samtidigt. Det finns andra genrer som egentligen är kulisser: I ett kostymdrama kan författaren använda förlegade klassroller, könsroller och krinoliner för att lyfta fram något. I en western kan författaren använda nybyggarnas utsatthet, förtrycket av ursprungsamerikanerna eller hästar och pistoler. Alla dessa sorters berättelser handlar om världar som liknar vår egen, men samtidigt är annorlunda, och då syns vissa saker desto tydligare. Eller så ger de bara en känsla man gillar och det är också okej.<br /></p><p>Det finns fantasy som fokuserar på själva sagovärlden, på medeltida vapen eller hur man hässjar hö, snarare än på själva berättelsen. Eller sci-fi som fokuserar på teknik, laser, fysik och maskhål mer än på själva berättelsen. Sådana böcker eller filmer blir oftast väldigt tråkiga. Det värsta exemplet jag läst var Andy Weirs <i>The Martian</i>, där jag nästan trodde det skulle komma räkneövningar efter varje kapitel; om syretillverkning och potatisodling eller allt vad han höll på med. Fantastik är en kuliss jag gillar, men det räcker inte med kulissen, det måste finnas en bra berättelse också. </p><p> Jag hoppas detta redde ut några viktiga begrepp, rörde ihop andra eller åtminstone irriterade någon. <br /></p><p>P.S. Jag använder hellre fantastik eftersom jag gärna blandar vampyrer, zeppelinare, revolvermän, enhörningar, svärd och kvantfysik. <br /></p><p>* En del säger nu att fantastik är ett samlingsnamn för flera genrer, men det struntar jag i just nu. Det är nämligen inte det som är min poäng. </p><p>** För mina jämngamla läsare: Stjärnornas Krig.</p><p><br /></p><p> <br /></p>Tobiashttp://www.blogger.com/profile/09148613834575516987noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-4345265591868682034.post-68162826135345713872021-03-26T11:50:00.012-07:002021-08-29T10:41:39.132-07:00Old time religion - kortnovell<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg5Smji7-zOYHTfwKJv8Godt6j298bX-1x5rHKbYHGU6m9Pl2QhYGB837lhFzp4yN0ob1BVvw2xSWcM9ym0aqoKK0duSxri2vLqUudznuXDHC2y7VWrD0KqZSrSrIZmEHgTcQYvfm4gxYA/s454/Molok.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="454" data-original-width="234" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg5Smji7-zOYHTfwKJv8Godt6j298bX-1x5rHKbYHGU6m9Pl2QhYGB837lhFzp4yN0ob1BVvw2xSWcM9ym0aqoKK0duSxri2vLqUudznuXDHC2y7VWrD0KqZSrSrIZmEHgTcQYvfm4gxYA/s320/Molok.jpg" /></a></div><br /><span style="font-family: helvetica;"> <span style="font-size: 12pt;">Det kunde inte gå fel, men Quintus tänkte inte slarva för det. Det här skulle göras noggrant. Listan över kunder var förberedd. Första numret!</span>
</span><p style="-qt-block-indent: 0; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; margin: 0px; text-indent: 36px;"><span style="font-family: helvetica;"><span style="font-size: 12pt;">-Josefsson, svarade någon med det lite frågande tonfallet som folk har när de inte vet vem som ringer. </span></span></p><span style="font-family: helvetica;">
</span><p style="-qt-block-indent: 0; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; margin: 0px; text-indent: 36px;"><span style="font-family: helvetica;"><span style="font-size: 12pt;">-Hej Inga-Britt, hur mår du idag, jag heter Quintus!</span></span></p><span style="font-family: helvetica;">
</span><p style="-qt-block-indent: 0; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; margin: 0px; text-indent: 36px;"><span style="font-family: helvetica;"><span style="font-size: 12pt;">-Jaha?</span></span></p><span style="font-family: helvetica;">
</span><p style="-qt-block-indent: 0; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; margin: 0px; text-indent: 36px;"><span style="font-family: helvetica;"><span style="font-size: 12pt;">-Härligt, härligt! Ingen fara Inga-Britt, jag tänker inte sälja några strumpor till dig, ha ha!</span></span></p><span style="font-family: helvetica;">
</span><p style="-qt-block-indent: 0; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; margin: 0px; text-indent: 36px;"><span style="font-family: helvetica;"><span style="font-size: 12pt;">-Alltså, jag har faktiskt int...</span></span></p><span style="font-family: helvetica;">
</span><p style="-qt-block-indent: 0; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; margin: 0px; text-indent: 36px;"><span style="font-family: helvetica;"><span style="font-size: 12pt;">-Inga-Britt, bröt Quintus av. Visst kan livet kännas innehållslöst ibland? Som om det saknade mening? Har jag rätt eller har jag rätt?</span></span></p><span style="font-family: helvetica;">
</span><p style="-qt-block-indent: 0; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; margin: 0px; text-indent: 36px;"><span style="font-family: helvetica;"><span style="font-size: 12pt;">-Jo ibland så…</span></span></p><span style="font-family: helvetica;">
</span><p style="-qt-block-indent: 0; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; margin: 0px; text-indent: 36px;"><span style="font-family: helvetica;"><span style="font-size: 12pt;">-Alla behöver en mening Inga-Britt. Och den kan man inte få genom shopping, det behövs något mer; något med substans. Inga-Britt, jag talar om religion. Andlighet. Mening med livet. </span></span></p><span style="font-family: helvetica;">
</span><p style="-qt-block-indent: 0; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; margin: 0px; text-indent: 36px;"><span style="font-family: helvetica;"><span style="font-size: 12pt;">-Jag är medlem i svenska kyrk...</span></span></p><span style="font-family: helvetica;">
</span><p style="-qt-block-indent: 0; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; margin: 0px; text-indent: 36px;"><span style="font-family: helvetica;"><span style="font-size: 12pt;">-Svenska kyrkan? Är inte det mest en fika-klubb? Inga-Britt, jag talar inte om någon av de konventionella religionerna, de som ingen egentligen begriper och som, ärligt talat, mest lett till krig och lidande. Jag talar om att gå tillbaka till rötterna, till ursprunget, innan den intellektuella eliten krånglade till allt.</span></span></p><span style="font-family: helvetica;">
</span><p style="-qt-block-indent: 0; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; margin: 0px; text-indent: 36px;"><span style="font-family: helvetica;"><span style="font-size: 12pt;">-Jaså, ja det kanske...</span></span></p><span style="font-family: helvetica;">
</span><p style="-qt-block-indent: 0; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; margin: 0px; text-indent: 36px;"><span style="font-family: helvetica;"><span style="font-size: 12pt;">-Som enda licensierade missionär för Molok-Baal kan jag erbjuda en religion av den gamla hederliga sorten, en som går att förstå. Vi har avgudabilder, prästinnor, extatiska dansare, människooffer …</span></span></p><div dir="auto" style="text-align: start;"><span style="font-family: helvetica;"><span>-Människooffer?!</span></span></div><div dir="auto" style="text-align: start;"><span style="font-family: helvetica;"><span>-Precis Inga-Britt, jag visste att du skulle gilla det! Det är lite old school, klassiskt sådär. Offren tvättas i åsninnemjölk och läggs i munnen på Molok-Baal, fast det är bara en staty förstås, och i magen på guden brinner en eld som offren ramlar ner i och...</span><span style="font-size: 12pt;"><span> Hallå? Ha</span>llå?</span></span></div><span style="font-family: helvetica;">
</span><p style="-qt-block-indent: 0; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; margin: 0px; text-indent: 36px;"><span style="font-family: helvetica;"><span style="font-size: 12pt;">Konstigt. Bara lägga på så där. </span></span></p><p style="-qt-block-indent: 0; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; margin: 0px; text-indent: 36px;"><span style="font-family: helvetica;"><span style="font-size: 12pt;">Quintus ryckte på axlarna. Bara att gå vidare på listan. Människooffer - det bara måste bli en succé.</span></span></p><p style="-qt-block-indent: 0; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; margin: 0px; text-indent: 36px;"><span style="font-family: 'Courier New'; font-size: 12pt;"><span style="font-family: helvetica;"><i>Ja</i>, sa Molok-Baal, Den evigt glödande tjuren, Världars uppslukare. <i>Det måste lyckas.</i> </span> <br /></span></p>
<p style="-qt-block-indent: 0; -qt-paragraph-type: empty; font-family: "Courier New"; font-size: 12pt; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; margin: 0px; text-indent: 36px;"><br /></p>
<p style="-qt-block-indent: 0; margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px; margin: 0px; text-indent: 36px;"><span style="font-family: 'Courier New'; font-size: 12pt;"> </span></p>Tobiashttp://www.blogger.com/profile/09148613834575516987noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4345265591868682034.post-57939525257788287042021-01-02T09:00:00.005-08:002021-01-06T05:55:33.177-08:00Arkitektoniskt manifest<p> </p><p class="MsoNormal"><br /></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgUef2cJhPt726U3vUYRqwJjvXaLbwAuEwXN0ydGhV4A6PEp7OQyPA2TGaphWUniQ_GC2TrnfRu1YMthFTsE6X6AQybncdzST0TWOZCgEXkjRqCGYB5A-30sLGci_wU3OMB0PSAIEybk0k/s812/Arkman+bild+1.png" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="587" data-original-width="812" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgUef2cJhPt726U3vUYRqwJjvXaLbwAuEwXN0ydGhV4A6PEp7OQyPA2TGaphWUniQ_GC2TrnfRu1YMthFTsE6X6AQybncdzST0TWOZCgEXkjRqCGYB5A-30sLGci_wU3OMB0PSAIEybk0k/s320/Arkman+bild+1.png" width="320" /></a></div><br /><span style="mso-fareast-language: SV; mso-no-proof: yes;"></span><p></p>
<p class="MsoNormal"><b>Manifest för vackra hus </b></p>
<p class="MsoNormal">Modernistisk arkitektur får ofta kritik för att vara
fantasilös, fyrkantig och för att vara en intern historia mellan arkitekter som
inte tar hänsyn till vad allmänheten tycker är vackert. Och handen på hjärtat;
är den inte ganska trist, så här ett knappt sekel senare? Om Du är en arkitekt
som är hårt drillad i modernismens raka, preussiska linjer och inte riktigt vet
hur Du ska bryta Dig loss kan Du ta hjälp av detta arkitektoniska manifest i
fem enkla punkter varje dag fram till trettondan. Manifestet är resultatet av många års
studier kring vad som gör en byggnad vacker eller ful. Följ manifestet så får
Du inga Kasper Salin-priser, men väl tacksamma leenden från Dina medmänniskor.</p>
<p class="MsoNormal"><span style="mso-fareast-language: SV; mso-no-proof: yes;"><br /></span></p>
<p class="MsoNormal"> <br /></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgth7HiHK1G3dIe01Gl0WLWhFaOVRrkmOaeHWFvytoYhhumgqSnwLiVkvWHMs4aeXK1lr1uPvJRLayPAc4-lS9o0-jhrqmagPuQkU4MQRPldGnZ87szL81oxUbUVn1Gjq9jT21_XOGhSQw/s880/Arkman+bild+2.png" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="643" data-original-width="880" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgth7HiHK1G3dIe01Gl0WLWhFaOVRrkmOaeHWFvytoYhhumgqSnwLiVkvWHMs4aeXK1lr1uPvJRLayPAc4-lS9o0-jhrqmagPuQkU4MQRPldGnZ87szL81oxUbUVn1Gjq9jT21_XOGhSQw/s320/Arkman+bild+2.png" width="320" /></a></div><br /><p></p>
<p class="MsoNormal"> </p>
<p class="MsoListParagraphCxSpFirst" style="margin-left: 18pt; mso-add-space: auto;"><b>1. Sluttande tak</b>. </p>
<p class="MsoListParagraphCxSpLast" style="margin-left: 18pt; mso-add-space: auto;">Platta
tak gör att huset ser ofärdigt ut och inte riktigt får någon fin övergång mot
himlen. Det blir som en avhuggen stubbe. Sluttande tak är praktiska också. Regn
och snö rinner av lättare och det går dessutom att sätta på solpaneler, vilket
väl känns modernt? Du kanske invänder att det finns områden i världen som
traditionellt har platta tak och att det är vackert där. Ja kanske, men då
kompenseras de trista platta taken ofta av stor variation i takhöjd vilket tar
bort den avhuggna, oavslutade känslan och dessutom finns de oftast i länder där
man kan sitta på sin takterrass utan att drunkna i iskallt regn.</p><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhGMTmcQBpeNgkmx7ZT1McMouL5gjNd_aKXeFfmMP6xdNersiHgHXp-4B_qn-QLQ5z48DwncLzgF-ZRHArDJ8MVLdrlnpgkpSP1CdnkivrnXxprsYHzC2mX-hXw2s7K4bYNJ93ACmMkPFE/s984/Arkman+bild+3.png" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="644" data-original-width="984" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhGMTmcQBpeNgkmx7ZT1McMouL5gjNd_aKXeFfmMP6xdNersiHgHXp-4B_qn-QLQ5z48DwncLzgF-ZRHArDJ8MVLdrlnpgkpSP1CdnkivrnXxprsYHzC2mX-hXw2s7K4bYNJ93ACmMkPFE/s320/Arkman+bild+3.png" width="320" /></a></div><p class="MsoNormal"><br /><span style="mso-fareast-language: SV; mso-no-proof: yes;"></span></p>
<p class="MsoNormal"> </p>
<p class="MsoListParagraphCxSpFirst" style="margin-left: 18pt; mso-add-space: auto;"><b>2. Rena linjer</b></p>
<p class="MsoListParagraphCxSpLast" style="margin-left: 18pt; mso-add-space: auto;">Rena,
geometriska linjer är för arkitekturen vad uniformen är för kläderna. Elegant
men tråkigt och egentligen en ursäkt för att slippa använda sin fantasi. Bryt
den släta ytan med burspråk, torn och balkonger, gärna runda former mot allt
kantigt. Barbapapa-huset är ingen dum inspirationskälla om Gaudi känns
uttjatad.</p><br /><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhn_6l_wtPlAyw3vbAlpSC9nfp-8_JeNTIDXqBJZeHp2VBZLUQWC_MC-WNTLgouCNwGaibmR-ZYY4KBY6NC3VWUaoMIxRP87aNYVvL6GxYCovHHR9I8ueLkyXeJJo3E67DtVQ71GVBPnvU/s856/Arkman+bild+5.png" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="430" data-original-width="856" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhn_6l_wtPlAyw3vbAlpSC9nfp-8_JeNTIDXqBJZeHp2VBZLUQWC_MC-WNTLgouCNwGaibmR-ZYY4KBY6NC3VWUaoMIxRP87aNYVvL6GxYCovHHR9I8ueLkyXeJJo3E67DtVQ71GVBPnvU/s320/Arkman+bild+5.png" width="320" /></a></div><p class="MsoNormal"><br /><span style="mso-fareast-language: SV; mso-no-proof: yes;"></span></p><p class="MsoNormal"><span style="mso-fareast-language: SV; mso-no-proof: yes;"><br /></span></p>
<p class="MsoListParagraphCxSpFirst" style="margin-left: 18pt; mso-add-space: auto;"><b>3. Färgsättning</b> </p>
<p class="MsoListParagraphCxSpLast" style="margin-left: 18pt; mso-add-space: auto;">Det
finns enkla regler för färgsättning. I kalla, mörka klimat krävs varma färger.
Rött, gult och aprikos fungerar bra i Sverige och ger bra kontrast till
regntunga novemberskyar. Varmt grön eller varmt blå kan också fungera, men det
är ingen personlig favorit. Kalla färger och vitt passar i varma, soliga
trakter. Grekiska hus vita hus med blå dörrar till exempel. Tänk alltså så här:
Varmt väder, kalla färger. Kallt väder, varma färger. Grått? Beklagar, men
försök igen!</p><p> <br /></p><p class="MsoNormal">Du kommer att nå långt med dessa tre grundregler och när Du
vant dig vid dem kan Du gå vidare till den högre nivån: </p><p class="MsoNormal"> </p><p class="MsoNormal"> </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgjdnoHUqyS9w6Ciw0fB283CcKACecxWLT9SIjCSjSK2INbtWmREQaBDHdDF-XcbUakn-o69PFZYDSAjySvoeEOkIWJQ7NYvqk7l5JqKbgR2SszaWyu7FtvQ8oWjo_bimOJpcI3FlpUFK8/s463/Arkman+bild+4.png" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="463" data-original-width="448" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgjdnoHUqyS9w6Ciw0fB283CcKACecxWLT9SIjCSjSK2INbtWmREQaBDHdDF-XcbUakn-o69PFZYDSAjySvoeEOkIWJQ7NYvqk7l5JqKbgR2SszaWyu7FtvQ8oWjo_bimOJpcI3FlpUFK8/s320/Arkman+bild+4.png" /></a></div><p class="MsoNormal"><span></span><span></span><span></span><span> </span><span> </span><span> </span><span> </span><span></span> </p><p class="MsoListParagraphCxSpFirst" style="margin-left: 18pt; mso-add-space: auto;"><b>4. Yta</b></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">Glasfasad kan vara snyggt och praktiskt - om Du ritar akvarier. Glas och
andra blanka ytor ger en<span></span><span></span><span> </span>steril känsla som vi bara vill ha i en operationssal.
Byggnader för människor bör ha ett material som <span></span>skänker lite struktur och liv.
Puts, sten, trä och tegel är klassiker som fungerat i århundraden. Betong <span></span>som
fasad funkar – om Du ritar broar eller rymningssäkra fängelser. <span> </span><span> <br /></span></div><p class="MsoNormal"><span> </span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEguI2A8OjXKDSh3HwP80SlKWEtF0_fqlahm64u2mXHQkna3RE2ji0FL7XvNEehgmsI7NlRDGm85MvyVgBlFhEhun4UtWKDssKqcnMWfOD31HxUJA4VWgnOreBxBRZxS3frhAd4sQDHmMUg/s716/Arkman+bild+6.png" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><span> </span><img border="0" data-original-height="515" data-original-width="716" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEguI2A8OjXKDSh3HwP80SlKWEtF0_fqlahm64u2mXHQkna3RE2ji0FL7XvNEehgmsI7NlRDGm85MvyVgBlFhEhun4UtWKDssKqcnMWfOD31HxUJA4VWgnOreBxBRZxS3frhAd4sQDHmMUg/s320/Arkman+bild+6.png" width="320" /></a></div><p class="MsoNormal"><span> </span><span> </span><span> </span><span> </span><span> </span><span> </span><span> </span></p><p class="MsoNormal"></p>
<p class="MsoListParagraphCxSpFirst" style="margin-left: 18pt; mso-add-space: auto;"><b>5. Ornament</b></p>
<p class="MsoListParagraphCxSpLast" style="margin-left: 18pt; mso-add-space: auto;">Här
finns bara en regel: Ös på! Det kan aldrig bli för många pelare och maskaroner
och Din stränga träning i den avskalade estetiken kommer ändå hålla Dig
tillbaka. Om Du är riktigt djärv kan du lägga till drakar eller valfria monster
på taknocken, över porten, på ditt torn eller som stuprör. Om det fungerar på
Notre Dame fungerar det även för Ditt hus.</p>
<p class="MsoListParagraphCxSpMiddle" style="margin-left: 18pt; mso-add-space: auto;"> </p>
<p class="MsoListParagraphCxSpMiddle" style="margin-left: 18pt; mso-add-space: auto;">God fortsättning på arkitekturåret! Snart kommer vi tillbaka med
hemligheten bakom bra stadsplanering.</p>
<p class="MsoListParagraphCxSpMiddle" style="margin-left: 18pt; mso-add-space: auto;"> </p>
<p class="MsoListParagraphCxSpMiddle" style="margin-left: 18pt; mso-add-space: auto;">Vi som står bakom detta heter Tobias Robinson (text) och Fredrik Meurman (illustrationer). </p><p class="MsoListParagraphCxSpMiddle" style="margin-left: 18pt; mso-add-space: auto;">Tobias är naturgeograf och har under flera år arbetat med miljöbedömningar av detaljplaner och infrastruktur. Han är även författare. </p><p class="MsoListParagraphCxSpMiddle" style="margin-left: 18pt; mso-add-space: auto;">Fredrik Meurman är arkitekt SAR/MSA och har varit kommunarkitekt, länsarkitekt, ansvarig för Boverkets utvecklingsarbete samt chef för Regionplaneavdelningen i Stockholm. Han är även musiker och teaterman. </p><p class="MsoListParagraphCxSpMiddle" style="margin-left: 18pt; mso-add-space: auto;">Både Tobias och Fredrik arbetar idag på Ecoloop där de utvecklar system för resurseffektiva samhällen. <br /></p>
<p class="MsoListParagraphCxSpLast" style="margin-left: 18pt; mso-add-space: auto;"> </p>
<p class="MsoNormal"> </p>
Tobiashttp://www.blogger.com/profile/09148613834575516987noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4345265591868682034.post-26983728541068914642020-12-25T09:58:00.004-08:002020-12-25T10:29:15.855-08:00Drottningen - en vinnarnovell<p></p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjZkv8CO8zOqiDa_86Vf9-94koQN9RjnIbYkz2h08LLhPKdQ_tBQ8biDLL8N40dFPuHvU2sGmMtxK1E53n1ZwsoNbK7_RM-nuPPqhKjiWvtE26J6choBkFlteJwThHYt__ANJ8xgUcU4TY/s466/Tamara_Natalie_Madden%2527s%252C_The_Black_Queen.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="466" data-original-width="360" height="438" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjZkv8CO8zOqiDa_86Vf9-94koQN9RjnIbYkz2h08LLhPKdQ_tBQ8biDLL8N40dFPuHvU2sGmMtxK1E53n1ZwsoNbK7_RM-nuPPqhKjiWvtE26J6choBkFlteJwThHYt__ANJ8xgUcU4TY/w338-h438/Tamara_Natalie_Madden%2527s%252C_The_Black_Queen.jpg" width="338" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">The Black Queen. Konstnär: Tamara Natalie Madden.<br /></td></tr></tbody></table><br /> <p></p><p>I oktober vann jag Fantastiknovelltävlingen 2020!</p><p>Ja, tredje pris i alla fall. </p><p>Åtminstone en <i>delad</i> tredjeplats. </p><p>Men ändå, jag var med bland vinnarna och det är första gången jag har vunnit något i en novelltävling, så jag är mäkta stolt. Alla vinnande tävlingsbidrag går att läsa på <a href="https://www.freelists.org/post/skriva/DELAD-TREDJEPRISTAGARE-FANTASTIKNOVELLTVLINGEN-2020-Drottningen-av-Tobias-Robinson" rel="nofollow" target="_blank">Skriva-listan som du hittar här</a> och eftersom Du ändå är här, på min blogg, så har jag lagt in novellen här också (det var inga restriktioner mot det, så det är fritt fram att läsa). </p><p>Novellen började som en inlämningsuppgift i en skrivarkurs jag fick i femtioårspresent. Det finns en sensmoral med det till och med. Det här var första inlämningsuppgiften som jag släppte loss och fläskade på med storslaget fantasyspråk och det var också den inlämningsuppgift jag fick bäst respons på. <br /></p><p>Fortfarande kvar? Otroligt! Då kommer novellen här...<br /></p><p> </p><p><span style="font-size: large;">Drottningen </span><br /></p><p> </p><p><!--[if gte mso 9]><xml>
<w:WordDocument>
<w:View>Normal</w:View>
<w:Zoom>0</w:Zoom>
<w:TrackMoves/>
<w:TrackFormatting/>
<w:HyphenationZone>21</w:HyphenationZone>
<w:PunctuationKerning/>
<w:ValidateAgainstSchemas/>
<w:SaveIfXMLInvalid>false</w:SaveIfXMLInvalid>
<w:IgnoreMixedContent>false</w:IgnoreMixedContent>
<w:AlwaysShowPlaceholderText>false</w:AlwaysShowPlaceholderText>
<w:DoNotPromoteQF/>
<w:LidThemeOther>SV</w:LidThemeOther>
<w:LidThemeAsian>X-NONE</w:LidThemeAsian>
<w:LidThemeComplexScript>X-NONE</w:LidThemeComplexScript>
<w:Compatibility>
<w:BreakWrappedTables/>
<w:SnapToGridInCell/>
<w:WrapTextWithPunct/>
<w:UseAsianBreakRules/>
<w:DontGrowAutofit/>
<w:SplitPgBreakAndParaMark/>
<w:EnableOpenTypeKerning/>
<w:DontFlipMirrorIndents/>
<w:OverrideTableStyleHps/>
</w:Compatibility>
<w:DoNotOptimizeForBrowser/>
<m:mathPr>
<m:mathFont m:val="Cambria Math"/>
<m:brkBin m:val="before"/>
<m:brkBinSub m:val="--"/>
<m:smallFrac m:val="off"/>
<m:dispDef/>
<m:lMargin m:val="0"/>
<m:rMargin m:val="0"/>
<m:defJc m:val="centerGroup"/>
<m:wrapIndent m:val="1440"/>
<m:intLim m:val="subSup"/>
<m:naryLim m:val="undOvr"/>
</m:mathPr></w:WordDocument>
</xml><![endif]--><!--[if gte mso 9]><xml>
<w:LatentStyles DefLockedState="false" DefUnhideWhenUsed="true"
DefSemiHidden="true" DefQFormat="false" DefPriority="99"
LatentStyleCount="267">
<w:LsdException Locked="false" Priority="0" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Normal"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="heading 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 7"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 8"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 9"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 7"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 8"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 9"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="35" QFormat="true" Name="caption"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="10" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Title"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="1" Name="Default Paragraph Font"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="11" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Subtitle"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="22" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Strong"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="20" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Emphasis"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="59" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Table Grid"/>
<w:LsdException Locked="false" UnhideWhenUsed="false" Name="Placeholder Text"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="1" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="No Spacing"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" UnhideWhenUsed="false" Name="Revision"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="34" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="List Paragraph"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="29" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Quote"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="30" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Intense Quote"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="19" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Subtle Emphasis"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="21" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Intense Emphasis"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="31" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Subtle Reference"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="32" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Intense Reference"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="33" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Book Title"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="37" Name="Bibliography"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" QFormat="true" Name="TOC Heading"/>
</w:LatentStyles>
</xml><![endif]--><!--[if gte mso 10]>
<style>
/* Style Definitions */
table.MsoNormalTable
{mso-style-name:"Table Normal";
mso-tstyle-rowband-size:0;
mso-tstyle-colband-size:0;
mso-style-noshow:yes;
mso-style-priority:99;
mso-style-parent:"";
mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt;
mso-para-margin:0cm;
mso-para-margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:10.0pt;
font-family:"Courier New";}
</style>
<![endif]--></p><p>
</p><p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-indent: 36pt;"><span style="font-size: 12pt; line-height: 200%;">"Äntligen kommer hon!"</span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-indent: 36pt;"><span style="font-size: 12pt; line-height: 200%;">Ropen hördes över hela hamnen.</span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-indent: 36pt;"><span style="font-size: 12pt; line-height: 200%;">"Är det verkligen hon?" sa
någon skeptiker i folksamlingen som samlats på kajen.</span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-indent: 36pt;"><span style="font-size: 12pt; line-height: 200%;">"Jo, det måste det vara",
var någon annan helt tvärsäker på.</span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-indent: 36pt;"><span style="font-size: 12pt; line-height: 200%;">Och visst var det hon! Slavarna
slutade ro och hamnarbetarna hade knappt hunnit göra fast den stora galären vid
pollarna förrän landgången lades ut och hon, hon själv, skred ner mot kajen. Vi
som såg henne bara gapade. Vi hade ju hört historier, men en del säger ju vad
som helst så vad ska man tro på, och här kom hon, ännu mer strålande än något
vi hade hört. Lång, slank och graciös som savannens mest tankfulla giraff – loj
men ändå med en bestämdhet i stegen – klev hon ner på kajens stenläggning.
Silverklänningen fladdrade i vinden som aldrig slutade blåsa där hav mötte
land. Klänningen var skir och böljande, dansande som dimstråk på havsytan en
tidig höstkväll och var säkert värd en årslön för en skicklig hantverkare, men
vi glömde den genast. Dess silverglans dög bara till lyfta fram henne själv
desto mer. Hy svart som en sommarnatt och med samma svaga skiftningar i det
svarta av det röda som dröjt sig kvar från skymningen. Vi gick alla ner på knä,
hur kunde vi göra annat, vi grisskära och rödfnasiga? Vi var grå, små möss som
fått besök av norrskenet själv. </span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-indent: 36pt;"><span style="font-size: 12pt; line-height: 200%;">Valdemar klev långsamt fram, eller
blev han föst dit av oss andra, och stod strax framför Henne med silversvärdet
framsträckt, silversvärdet som i rätt händer kunde skära bort allt ont.</span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-indent: 36pt;"><span style="font-size: 12pt; line-height: 200%;">"Ers nåd", sa han med en
tjock röst som knappt bar, "vi ber Er ödmjukast ta emot denna symbol för
Er höga plikt och vår gränslösa tillit till Er hjälp."</span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-indent: 36pt;"><span style="font-size: 12pt; line-height: 200%;">Hon tog emot svärdet, lyfte upp det
och granskade svärdsbladet först från det ena hållet, sen det andra. Hon slog
ner ögonlocken och först då insåg vi hur vita hennes ögonvitor var, som
kiselstenar. Hon slog upp ögonen igen och pekade med det svartfläckiga svärdet
(kunde ingen ha putsat det?). På mig.<span style="mso-tab-count: 5;"> </span><br /></span></p>
<p align="center" class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: center;"><span style="font-size: 12pt; line-height: 200%;">#</span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-indent: 36pt;"><a name="Det_hade_gatt_tva_ar_sedan_sju"></a><span style="font-size: 12pt; line-height: 200%;">Det hade gått två år sedan sjukdomen först drabbade vår stad.
Vissa påstår att det var drakarna som fört den med sig, andra att drakarna kom
för att de lockades av lukten av vår hjälplöshet. Drakarna var obehagliga, men
sjukdomen var ännu värre. Vissa överlevde, det gjorde de, men många fler ändå
dog och långsamt gick det. Först kom febern, sen kom bölderna och sen kom
döden. Röken från likbålen trängde in överallt: i stugorna, i templen, i
senatsbyggnaden, i affärerna och i våra näsor. I början tänkte vi på mat när vi
kände lukten av stekt kött, som vi så sällan hade råd med. Ingen erkände det
men det vattnades i munnen på oss alla. När våra dumma näsor äntligen förstod
vad lukten betydde slutade många av oss helt att äta kött. Förutom drakkött
förstås, det vore slöseri att låta det förfaras.</span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-indent: 36pt;"><span style="font-size: 12pt; line-height: 200%;">Jag hade lyckats slå ihjäl en drake
som strök omkring vid likbålen och letade efter likdelar som fortfarande var
obrända. Även när de var döda var de farliga. Svansen med de vassa piggarna
kunde rycka till och slita upp en arm eller ett ben. Jag hade bundit ihop alla
fötterna och svansen, men det var ändå farligt att ta ur inälvorna. De kunde
helt plötsligt explodera om elden i buken inte hade slocknat helt. Jag gick
till Valdemar med den. Valdemar var den bäste drakstyckaren och visste precis
hur man skulle ta ur dem utan fara.</span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-indent: 36pt;"><span style="font-size: 12pt; line-height: 200%;">"Har du tid med denna?"
frågade jag Valdemars breda rygg som stod bakom disken i hans lilla slakteri.
Valdemar stod och slipade eggen på en köttyxa och verkade inte höra mig för det
vassa ljudet av bryne mot stål.</span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-indent: 36pt;"><span style="font-size: 12pt; line-height: 200%;">"Har du tid med denna?" </span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-indent: 36pt;"><span style="font-size: 12pt; line-height: 200%;">Valdemar la ner köttyxan och vände
sig om. Ansiktet gropigt och ärrigt av kopporna som han hade överlevt som barn
och kanske av en och annan pestböld. Valdemar kunde inget ta kål på. Utan att
säga något sträckte han fram höger hand för att ta emot draken. Underarmen var
rosa, hårlös och glansig där en drake hade bränt honom svårt för ett år sedan.
Valdemar visste hur man tog ur en drake, men det hade kostat på att lära sig.
Draken var ganska stor, säkert tre fjärdedels famn lång och hade svarta fjäll,
utom ovanför ögonen där de bildade vit båge, vilket gjorde att den såg förvånad
ut. Den kanske var förvånad över att vara död.</span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-indent: 36pt;"><span style="font-size: 12pt; line-height: 200%;">"En till djävla skitdrake",
sa Valdemar och blängde på den.</span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-indent: 36pt;"><span style="font-size: 12pt; line-height: 200%;">"Det är ju något att äta i alla
fall."</span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-indent: 36pt;"><span style="font-size: 12pt; line-height: 200%;">"De duger knappt till
människoföda, förbannade odjur, men jag äter dem ändå."</span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-indent: 36pt;"><span style="font-size: 12pt; line-height: 200%;">"Ja, det är ju något att äta i
alla fall."</span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-indent: 36pt;"><span style="font-size: 12pt; line-height: 200%;">"Jag äter dem bara för att
hämnas, djävla odjur. Men jag njuter inte av det, det ska de veta, djävla
odjur, de smakar lika illa som de ser ut."</span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-indent: 36pt;"><span style="font-size: 12pt; line-height: 200%;">När Valdemar var på det humöret gick
det inte att resonera med honom. Så jag teg. </span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-indent: 36pt;"><span style="font-size: 12pt; line-height: 200%;">"Jag har fått nog. Nog av drakar
och deras sjukdomar och deras djävla eld. I förrgår dog grannens Evelyn av
pesten. Tretton år gammal. Drakdjävlar!" </span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-indent: 36pt;"><span style="font-size: 12pt; line-height: 200%;">"Drakdjävlar", sa jag
lojalt. "Men det finns inget vi kan göra."</span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-indent: 36pt;"><span style="font-size: 12pt; line-height: 200%;">Valdemar tittade på mig, såg sig
omkring som om det skulle kunna vara någon som tjuvlyssnade på oss i hans lilla
butik och såg på mig igen.</span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-indent: 36pt;"><span style="font-size: 12pt; line-height: 200%;">"Inte vi, men det finns någon
som kan."</span></p>
<p align="center" class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: center;"><span style="font-size: 12pt; line-height: 200%;">#</span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-indent: 36pt;"><a name="Vi_skickade_ivag_sakert_tio_el"></a><span style="font-size: 12pt; line-height: 200%;">Vi skickade iväg säkert tio eller elva duvor som alla togs av
drakarna som ständigt kretsade över staden på utkik efter nya ruttnande
kroppar. Sen kom Valdemar kom på idén att stryka drakblod på duvornas vingar. Stanken skrämde bort drakarna och nästan oss också. Vi var tvungna att
släppa iväg duvorna på nätterna, för det var inte bara drakarna som var lystna
på duva. Vakterna höll ständigt utkik efter sådant som kunde störa ordningen.
Breven vi hade skrivit skulle ha satt våra huvuden på pålar om vi hade blivit
avslöjade. Furst Casimir kunde ta illa vid sig. Det smärtar en furste att inte
lyckas skydda sitt folk, han älskar dem som sina egna barn och om han fick veta
att starkare krafter hade åkallats för att klara det som han misslyckats med
såg han noga till att dela den smärtan med dem som ifrågasatt honom. </span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-indent: 36pt;"><span style="font-size: 12pt; line-height: 200%;">Det var bara jag, Valdemar och fyra
personer till som kände till planen och vi sex blev färre för varje dag när
pesten tog oss en efter en. Till slut var det bara jag, Valdemar och Lazarus
kvar av de ursprungliga konspiratörerna. Trots det blev vi fler sammansvurna,
dag för dag. Ryktet spreds. Överallt viskade vi små, sjukbleka myror till
varandra, tisslade och tasslade; Hon kan rädda oss, Kan hon? Hon är släkt med
gudarna, Är det sant? Hon fördriver demoner, Hon kan styra vindarna, Hon
bannlyser drakarna, Hon kan, Hon vet, Hon kommer rädda oss, Hon, Hon, Hon. </span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-indent: 36pt;"><span style="font-size: 12pt; line-height: 200%;">Till slut började till och med
soldaterna från stadsvakten ge oss menande nickningar. När det väl kom en
tufsig duva flygande med besked att Drottningen var på väg kändes det som om
hela staden var delaktig i komplotten, kanske till och med furst Casimir själv,
han ville väl inte heller bli sjuk, han ville väl också bli räddad.</span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-indent: 36pt;"><span style="font-size: 12pt; line-height: 200%;">En mulen, vanlig torsdag rusade
Valdemars systerdotter Esperanza genom staden och skrek: Hon kommer, hon
kommer! Alla rusade ner till hamnen. Långt borta vid horisonten kunde vi se ett
fartyg närma sig, roddarslavarnas åror gjorde vita märken av skum vid fartygets
sidor och genom måsarnas sång kunde vi höra dunkandet av trumman som höll
takten så att årtagen skulle bli jämna. </span></p>
<p align="center" class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: center;"><span style="font-size: 12pt; line-height: 200%;">#</span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-indent: 36pt;"><a name="Drottningen_pekade_med_det_sva"></a><span style="font-size: 12pt; line-height: 200%;">Drottningen pekade med det svartfläckiga svärdet. På mig. </span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-indent: 36pt;"><span style="font-size: 12pt; line-height: 200%;">"Du", sa Drottningen och
jag kunde inte annat än lyda. Jag darrade fram till Drottningen och föll på knä
igen. Hon drog med svärdsspetsen längs hakan på mig. Hon nickade och gick sedan
förbi mig upp mot staden. Efter några steg vände hon sig om och höjde på ena
ögonbrynet. Jag stod kvar på knä tills Valdemar knuffade till mig. Först då
förstod jag. Jag kom på fötter och rusade fram till Drottningen som hade börjat
gå igen. Jag saktade in när jag var två steg bakom och följde henne på det
avståndet.</span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-indent: 36pt;"><span style="font-size: 12pt; line-height: 200%;">Drottningen gick uppför den branta
vita gatan av kalksten som går från hamnen upp till templet som ligger högst på
kullen. Många stod längs gatan och såg på oss. De trängdes och knuffades för
att se bättre, men nästan ingen sa något. Jag undrade om Valdemar var avundsjuk
på att jag hade blivit utvald av Drottningen. Över våra huvuden skränade
drakarna. Det hade hänt att stadsbor fått drakskit på sig. Om man fick det på
armar eller ben var man ofta tvungen att amputera. Fick man det i huvudet
behövde man i alla fall inte bekymra sig om pesten mer. </span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-indent: 36pt;"><span style="font-size: 12pt; line-height: 200%;">Drottningen gick in i templet och
gick fram till det stora altaret av marmor som stod längst in i rummet. Hon
viftade med handen mot vakterna som gick ut utan att ifrågasätta. Hon nickade
mot altaret. Jag förstod inte vad hon menade. Hon nickade mot altaret igen. Jag
gick fram till altaret och satta mig på det. Drottningen la handen mot mitt
bröst och tryckte varsamt ner mig mot den kalla, hårda stenbänken som luktade
blod och härsket fett från alla de getter, får, grisar och, ibland när inget
annat hjälpte, människor som offrats på den.<br /></span></p>
<p align="center" class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: center;"><span style="font-size: 12pt; line-height: 200%;">#</span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-indent: 36pt;"><a name="Vi_som_inte_var_utvalda_stod_u"></a><span style="font-size: 12pt; line-height: 200%;">Vi som inte var utvalda stod utanför templet och väntade. På
vad visste vi inte, men vi visste att det var här vi måste vara, här vi måste
vänta, här vår stads framtid skulle mejslas ut. Drottningen ensam gått in i
templet, följd av Baltsar, men det gick inte att säga att de gick in
tillsammans. Drottningen går inte tillsammans med en sån som Baltsar, som var
en av oss, åtminstone hade han varit det tills alldeles nyligen. Nu visste vi
inte vad han var; Drottningens gunstling eller ett lyckligt offer till gudarna
för allas frälsning. Vi frågade vakterna om vad som hade hänt, vad hade Hon
sagt, vad hade de gjort, men vakterna visste lika mycket som vi själva. En av
vakterna kände trycket av våra frågor och började ge oss svar trots att han
inga hade att ge. Rykten började spridas bland oss om att Drottningen hade offrat
Baltsar och lindat hans tarmar kring Sin kropp, att Hon hade lägrat honom på
offeraltaret i en extatisk orgie som slutade med att blixten slog ner i Henne
och förintade dem bägge till aska, att Hon hade burit Baltsar i sina armar och
att de båda hade lyfts upp till gudarna på en regnbåge, att Hon hade
förvandlats till en fågel Fenix som sträckt ut sina ving-... <br /></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-indent: 36pt;"><span style="font-size: 12pt; line-height: 200%;">"Strunt, sa någon, det har inte
ens regnat, hur skulle det kunnat bli en regnbåge utan regn?" </span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-indent: 36pt;"><span style="font-size: 12pt; line-height: 200%;">"Tror du inte gudarna kan göra
en regnbåge om de vill?" sa en annan. </span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-indent: 36pt;"><span style="font-size: 12pt; line-height: 200%;">"Äh, och blixtar, det hade vi
väl sett?"</span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-indent: 36pt;"><span style="font-size: 12pt; line-height: 200%;">"Där kommer fursten! Vad kommer
fursten att göra?" </span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-indent: 36pt;"><span style="font-size: 12pt; line-height: 200%;">"Är han fortfarande furste, jag
menar, nu när vi har en Drottning här och allt?"</span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-indent: 36pt;"><span style="font-size: 12pt; line-height: 200%;"> "Ur vägen". Furst Casimirs
livvakt röjde undan oss med skaften på sina spjut. Några av oss ifrågasatte
furstens auktoritet men vi fick snabbt klargjort att fursten alltjämt var
stadens ledare. Furst Casimir gick, röd i ansiktet av ilska och andfåddhet,
fram till trapporna till templet. Framme vid trapporna saktade han in i stegen,
helt kort, men ändå märkbart, och fortsatte sedan med utstuderat kraftfulla
steg upp för trapporna och stannade högst upp, vid pelarnas fötter. Han drog
ett djupt andetag, torkade svetten ur pannan med en duk av benvit lärft och
vände sig om mot oss.</span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-indent: 36pt;"><span style="font-size: 12pt; line-height: 200%;">"Vissa av er tror att
Drottningen kommit på er anmodan. Tror ni verkligen att hon kommer när vem som
helst kallar? Det är jag som har kallat på henne för att hon, som det är hennes
plikt som monark, ska befria oss från denna plåga, befria oss från drakar och
sjukdom. Som furste är det min plikt att skydda min stad och jag är inte för
stolt för att vända mig till en högre instans, med vilken jag har så goda
relationer."</span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-indent: 36pt;"><span style="font-size: 12pt; line-height: 200%;">En av vakterna började applådera. Vi
föll in i applåden av artighet och för att vakterna har spjut.</span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-indent: 36pt;"><span style="font-size: 12pt; line-height: 200%;">"Och du, Valdemar, som begåvat
Drottningen ett silversvärd. Vem gav dig rätt och myndighet att tala för
stadens räkning?"</span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-indent: 36pt;"><span style="font-size: 12pt; line-height: 200%;">Valdemar såg ner i marken. Hans
skuldror rörde sig av ilskan som byggdes upp inom honom men som han var tvungen
att hålla inne. Åtminstone nu. Åtminstone ett tag till.</span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-indent: 36pt;"><span style="font-size: 12pt; line-height: 200%;">"Just det", sa Fursten.
"Rådighet över staden har fursten, och enbart fursten talar i stadens
affärer."<span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span></p>
<p align="center" class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: center;"><span style="font-size: 12pt; line-height: 200%;">#</span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-indent: 36pt;"><a name="Drottningen_rackte_ut_en_spets"></a><span style="font-size: 12pt; line-height: 200%;">Det kalla, hårda offeraltaret tryckte mot mitt bakhuvud, mina
skulderblad, svanskotan och hälarna. Jag lade händerna på magen som om jag
skulle sova, men Hon förde dem varsamt ner längs sidorna. Drottningen räckte ut
en spetsig tunga och förde långsamt svärdet längs den oväntat rosa kroppsdelen.
Svärdet polerades gräddvitt och blankt bättre än vad en silversmed skulle
lyckats med och alla de svarta fläckarna försvann. Drottningen drog åter
svärdsspetsen längs hakans linje och lät den därefter lätt, mycket lätt dra en
linje längs bröstkorgen ner mot magen. Hon lät svärdsspetsen vila i navelgropen.</span></p><p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-indent: 36pt;"><span style="font-size: 12pt; line-height: 200%;">Jag visste att detta var min sista
stund på jorden. Jag försökte komma på mina svåraste synder och försakelser så
att jag skulle kunna be om gudarnas förlåtelse och bli ett renare, mer värdigt
offer. Eller så var jag redan renad, som silversvärdet, bara genom att vara
utvald av Drottningen? I själva verket måste ju alla mina handlingar, genom
hela livet, varit rena, skimrande som en nyslipad marmorskiva eftersom jag var
gudarnas utvalde. Jag hade inte insett det tidigare, men just då stod det klart
för mig att jag var den utvalde. Den Utvalde. Den som skulle rädda staden från
alla plågor och regera vist över mitt folk och styra dem till välstånd och
lycka. Hittills hade jag levt ett vanligt liv, okunnig om mitt stora öde,
blygsam och enkel. Men nu skulle det ske, min sanna natur skulle uppenbaras. </span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-indent: 36pt;"><span style="font-size: 12pt; line-height: 200%;">"Vad tror du kommer ske?"
sa Hon tyst, hennes röst som en sammetsduk. "Att du ska bli offrad till
gudarna?" Hon pekade med svärdet mot mina hosor och följde den avlånga,
putande kullen med spetsen. </span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-indent: 36pt;"><span style="font-size: 12pt; line-height: 200%;">"Eller tror du jag kommer lägra
dig? Här? På offeraltaret? Jag vet inte vilket som är mest inbilskt och
självbelåtet, faktiskt inte." </span></p>
<p align="center" class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: center;"><span style="font-size: 12pt; line-height: 200%;">#</span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-indent: 36pt;"><a name="De_skranande_drakarna_som_kret"></a><span style="font-size: 12pt; line-height: 200%;">De skränande drakarna som kretsade över staden dök plötsligt
ner mot oss, mot templet. Vi fick panik, vi sprang åt alla håll, vi stod
förstenade av skräck, men istället för att anfalla oss satte sig de fula
djuren på templets tak. Hade vi inte sett det själva hade vi inte trott att det
var sant. De satt på templet utan att gudarna straffade dem, putsade sina
vingar, blåste en och annan eldslåga, snappade efter varandra om de råkat sätta
sig för tätt. Förutom drakarnas käbbel och gnabbande lade sig en tjock och tät
tystnad kring templet. Ett spädbarn började skrika. Dess mor stoppade bröstet i
munnen på det för att få det tyst. Furst Casimir vände sig bort från oss,
mot templet. Vakterna gjorde detsamma och alla vi som stod framför templet såg
mot templets port mellan mittenpelarna. </span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-indent: 36pt;"><span style="font-size: 12pt; line-height: 200%;">Den bronsbeslagna ekporten rörde sig
långsamt utåt och öppnade en smal, mörk glipa. Glipan vidgade sig långsamt. Nu
var även drakarna tysta. Dörren gnisslade något på dåligt oljade gångjärn och
stannade, vidöppen. Även vinden hade stillnat och vi kunde alla höra suset av
blod i våra öron, våra egna andetag och bultandet av våra hjärtan. I triangeln
av solljus som letat sig in i templets mörker framträdde långsamt en böljande
silverdimma ovan svarta, nakna fötter. Vi föll åter på knä. Valdemar, fursten,
vakterna, alla.</span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-indent: 36pt;"><span style="font-size: 12pt; line-height: 200%;">Hon stod framför oss. För andra
gången den dagen, för andra gången någonsin stod Hon framför oss. Hon såg ut
över oss, vred huvudet från ena sidan till den andra för att kunna se oss alla.
Till sist såg Hon neråt. Såg på furst Casimir som knäböjde framför hennes
fötter.</span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-indent: 36pt;"><span style="font-size: 12pt; line-height: 200%;">"Jag har blivit kallad
hit," sa Hon, hennes röst som stål. "Kallad hit för att lösa er från
ert straff, det straff gudarna rättmätigt utdömt."</span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-indent: 36pt;"><span style="font-size: 12pt; line-height: 200%;">"Ers Majestät," rosslade
Casimir. "Vad är då vårt brott?"</span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-indent: 36pt;"><span style="font-size: 12pt; line-height: 200%;">Drottningen lyfte blicken från
Casimir och såg åter ut över oss, ut över stadens borgare.</span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-indent: 36pt;"><span style="font-size: 12pt; line-height: 200%;">"Drakar och pest lockas av det
ruttna, av det osunda och förstörda. De lockas till asen, till flugorna, till
det mögliga och skämda, till det dåliga i sinne såväl som i kött. En osund
svulst har länge vuxit till sig ostörd i er stad och gudarna kommer inte att
nöjas innan den är bortskuren."</span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-indent: 36pt;"><span style="font-size: 12pt; line-height: 200%;">"Ers Majestät, jag
förs-...", försökte Casimir, men tystades av en blick av Drottningen. </span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-indent: 36pt;"><span style="font-size: 12pt; line-height: 200%;"><span style="mso-spacerun: yes;"> </span>"Jag är kniven som skär bort svulsten och
jag ersätter den med friskt kött", sa Hon och vinkade fram Baltsar, som
blek och darrande kom fram ur tempelmörkret. </span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-indent: 36pt;"><span style="font-size: 12pt; line-height: 200%;">"Ers Majestät, detta är oerhört,
mitt hus räknar sina anor tillbaka till-...", protesterade Casimir.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-indent: 36pt;"><span style="font-size: 12pt; line-height: 200%;">"Tystnad, svulst!"
beordrade Drottningen och vände sig åter mot oss.</span><span style="font-size: 12pt; line-height: 200%;"> "Detta skämda äpple har fört
pest och drakar till er stad, för hans skull har ni alla blivit straffade och
för hans skull har ni alla lidit. Tills nu. Jag är kniven som skar fram det
onda, men ni måste vara kvarnen som mal ner det så att svulsten inte växer sig
stark igen när jag inte längre är här."</span>
</p><p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-indent: 36pt;"><span style="font-size: 12pt; line-height: 200%;">Hon hade rätt! Att vi hade varit så
blinda! Plötsligt kunde vi inte fort nog lägga hand på fursten, som så tydligt
varit den som fått vår stad att lida så. Att vi inte hade förstått? Trodde han
att han skulle gå ostraffad? Alla de som dött, grannens Evelyn, de sammansvurna,
Valdemars skadade arm - trodde han att det inte skulle straffas? Skamligt. Med
käppar, med skorna från våra fötter, med våra bara nävar och med stenar. Ben
krossades, skinn sprack och blod flödade. Ett offer till gudarna, utan präster
och utan altare, bara stadens egna vrede. Rättfärdig vrede och blodet från en
skyldig, en berusning bättre än vin, bättre än haschisch, bättre än de små
torra svamparna som sjömän från andra länder sålde i hamnen. När drakarna dök
ner mot den döda kroppen ville vi knappt gå åt sidan, men de brände mot oss så
vi var tvungna. Drakarna lyfte med kroppen i klorna, hade de inte varit så
många hade de aldrig orkat, och flög bort för att aldrig mer komma
tillbaka.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-indent: 36pt;"><span style="font-size: 12pt; line-height: 200%;">Drottningen hade sett på utan att
säga ett ord. Nu visade Hon med handen mot mig. </span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-indent: 36pt;"><span style="font-size: 12pt; line-height: 200%;">"Detta är er nye furste, kött av
ert kött och blod av ert blod och nu även huvudet ni bär på era axlar."</span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-indent: 36pt;"><span style="font-size: 12pt; line-height: 200%;">"Leve furst Baltsar",
ropade någon i folksamlingen och det togs strax upp av fler och fler. </span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-indent: 36pt;"><span style="font-size: 12pt; line-height: 200%;">"Leve furst Baltsar, leve furst
Baltsar!" och ett och annat "Leve Drottningen!"</span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-indent: 36pt;"><span style="font-size: 12pt; line-height: 200%;">Jag berättade aldrig för någon vad
Drottningen hade sagt till mig därinne i templet; "Du har en vacker profil
och är dum nog att bli en passande furste. Gör mannen med silversvärdet till
din minister, eller döda honom så att han inte gör uppror mot dig, det
bestämmer du själv." </span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-indent: 36pt;"><span style="font-size: 12pt; line-height: 200%;">Allt var över. Alla hade gått hem.<br /></span></p><p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-indent: 36pt;"><span style="font-size: 12pt; line-height: 200%;">En ung p'au-flicka,
vars blå hudlinjer möttes vid näsan, tog en vända utanför templet. Kanske hade
någon tappat ett guldmynt i upphetsningen. En kopparslant, det fick duga. </span></p>
<p> </p>Tobiashttp://www.blogger.com/profile/09148613834575516987noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4345265591868682034.post-2178395380420766462020-10-17T07:38:00.000-07:002020-10-17T07:38:23.011-07:00Genren urban fantasy<p class="MsoNormal"> <!--[if gte mso 9]><xml>
<o:OfficeDocumentSettings>
<o:AllowPNG/>
</o:OfficeDocumentSettings>
</xml><![endif]--><!--[if gte mso 9]><xml>
<w:WordDocument>
<w:View>Normal</w:View>
<w:Zoom>0</w:Zoom>
<w:TrackMoves/>
<w:TrackFormatting/>
<w:HyphenationZone>21</w:HyphenationZone>
<w:PunctuationKerning/>
<w:ValidateAgainstSchemas/>
<w:SaveIfXMLInvalid>false</w:SaveIfXMLInvalid>
<w:IgnoreMixedContent>false</w:IgnoreMixedContent>
<w:AlwaysShowPlaceholderText>false</w:AlwaysShowPlaceholderText>
<w:DoNotPromoteQF/>
<w:LidThemeOther>SV</w:LidThemeOther>
<w:LidThemeAsian>ZH-CN</w:LidThemeAsian>
<w:LidThemeComplexScript>AR-SA</w:LidThemeComplexScript>
<w:Compatibility>
<w:BreakWrappedTables/>
<w:SnapToGridInCell/>
<w:WrapTextWithPunct/>
<w:UseAsianBreakRules/>
<w:DontGrowAutofit/>
<w:SplitPgBreakAndParaMark/>
<w:EnableOpenTypeKerning/>
<w:DontFlipMirrorIndents/>
<w:OverrideTableStyleHps/>
<w:UseFELayout/>
</w:Compatibility>
<m:mathPr>
<m:mathFont m:val="Cambria Math"/>
<m:brkBin m:val="before"/>
<m:brkBinSub m:val="--"/>
<m:smallFrac m:val="off"/>
<m:dispDef/>
<m:lMargin m:val="0"/>
<m:rMargin m:val="0"/>
<m:defJc m:val="centerGroup"/>
<m:wrapIndent m:val="1440"/>
<m:intLim m:val="subSup"/>
<m:naryLim m:val="undOvr"/>
</m:mathPr></w:WordDocument>
</xml><![endif]--><!--[if gte mso 9]><xml>
<w:LatentStyles DefLockedState="false" DefUnhideWhenUsed="true"
DefSemiHidden="true" DefQFormat="false" DefPriority="99"
LatentStyleCount="267">
<w:LsdException Locked="false" Priority="0" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Normal"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="heading 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 7"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 8"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 9"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 7"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 8"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 9"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="35" QFormat="true" Name="caption"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="10" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Title"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="1" Name="Default Paragraph Font"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="11" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Subtitle"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="22" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Strong"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="20" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Emphasis"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="59" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Table Grid"/>
<w:LsdException Locked="false" UnhideWhenUsed="false" Name="Placeholder Text"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="1" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="No Spacing"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" UnhideWhenUsed="false" Name="Revision"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="34" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="List Paragraph"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="29" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Quote"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="30" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Intense Quote"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="19" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Subtle Emphasis"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="21" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Intense Emphasis"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="31" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Subtle Reference"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="32" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Intense Reference"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="33" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Book Title"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="37" Name="Bibliography"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" QFormat="true" Name="TOC Heading"/>
</w:LatentStyles>
</xml><![endif]--><!--[if gte mso 10]>
<style>
/* Style Definitions */
table.MsoNormalTable
{mso-style-name:"Table Normal";
mso-tstyle-rowband-size:0;
mso-tstyle-colband-size:0;
mso-style-noshow:yes;
mso-style-priority:99;
mso-style-parent:"";
mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt;
mso-para-margin:0cm;
mso-para-margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:"Calibri","sans-serif";
mso-ascii-font-family:Calibri;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-hansi-font-family:Calibri;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:Arial;
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;
mso-fareast-language:ZH-CN;}
</style>
<![endif]--><i>I dag gästas jag av författaren Eva Holmquist som är
aktuell med sin senaste bok, Kimya.</i></p><p class="MsoNormal"><i></i></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><i></i><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjIM-K3KfekbJkXPEZ-YT2GT30YiGhKf-1kT_PCl2xfaKNuC10G5zuMgrwGE_pxZQZbBsF5Gu3wNWzfqH41S6l8IDUHUWe30A5e1b7nikVlw4aglr1cvFG-qGbyBHAzYUGWTQsLezHXHqY/s2048/IMG_1494.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2048" data-original-width="1536" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjIM-K3KfekbJkXPEZ-YT2GT30YiGhKf-1kT_PCl2xfaKNuC10G5zuMgrwGE_pxZQZbBsF5Gu3wNWzfqH41S6l8IDUHUWe30A5e1b7nikVlw4aglr1cvFG-qGbyBHAzYUGWTQsLezHXHqY/w240-h320/IMG_1494.jpg" width="240" /></a></div><i><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhnqf_b2v3xLtGPLgi10gIw4PtICAab_IejJ9xpmwGXmefBQZ8cZToq5MTMP7Y0OU1BA0CP5T08UOmVT8278VmDURFbSX4h_bAApVuyD3mwm6AhewTNmvNFequ8jre99wxa-r1dwbcPLZo/s2048/Kimya+omslag+till+ebok.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2048" data-original-width="1384" height="352" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhnqf_b2v3xLtGPLgi10gIw4PtICAab_IejJ9xpmwGXmefBQZ8cZToq5MTMP7Y0OU1BA0CP5T08UOmVT8278VmDURFbSX4h_bAApVuyD3mwm6AhewTNmvNFequ8jre99wxa-r1dwbcPLZo/w238-h352/Kimya+omslag+till+ebok.jpg" width="238" /></a></div><br /> </i> <br /><p></p><div style="text-align: left;">Kimya, min senaste bok, är första delen i en ny urban
fantasy-serie som utspelar sig i ett dystopiskt samhälle med magi, illegal
handel med magiska föremål och en hemlig motståndsrörelse. Men vad menar jag
egentligen med urban fantasy? Och hur kom jag fram till att det var just den
genren? Varför definiera en genre överhuvudtaget? <br /></div><div><div>
<p class="MsoNormal">Om vi börjar med skälet till att definiera en genre så är
det inte viktigt när du skriver boken. Det är framförallt viktigt när boken är
skriven och du ska förklara vad det är för en bok. Genrer är med andra ord ett
sätt att tala om för läsaren vad de kan förvänta sig om de läser boken. Därför
är det viktigt att den genre som väljs också stämmer in på berättelsen,
eftersom läsaren kan bli besviken annars. <br /></p>
<p class="MsoNormal">Urban fantasy är en subgenre. Eftersom fantasy är en så bred
genre innefattar den så många olika typer av berättelser att man börjat dela in
den i olika typer. Det finns två olika vyer på vad urban fantasy faktiskt är.
Den ena tar fasta i ordet urban i begreppet och anser att berättelsen måste
utspelas i en stad för att passa in. Den andra tolkningen lägger mer fokus på
att den ska utspelas i nutiden och mindre på att den ska utspelas i en stad.
Många berättelser inom genren uppfyller båda dessa definitionerna. <br /></p>
<p class="MsoNormal">När jag började fundera på vilken genre som Kimya tillhörde
var min första tanke att det var en urban fantasy. Det finns dock vissa element
i historien som skulle kunna klassa i en annan genre. Berättelsen utspelas
egentligen inte i nutiden utan i framtiden, vilket normalt sätt skulle klassa
den som science fiction om det inte var för magin. Den utspelas också i ett
dystopiskt samhälle, vilket innebär att jag skulle kunna benämna den för
dystopi. Den stora frågan var om en läsare skulle bli besviken av berättelsen
om jag satte en viss genre. När det gäller science fiction så är risken
överhängande. De flesta som läser science fiction förväntar sig inte magi. Dystopi
hade varit mer rätt, men även där är inte magi en vanlig ingrediens. I Kimya är
magin en av de bärande elementen och berättelsen skulle inte fungera utan den.
Då är fantasy en tydlig markering av vikten av magi. Fyrstaden är också en
viktig karaktär i berättelsen, vilket pekar mot urban fantasy. Det är därför
den genren som ger en läsare rätt förväntningar på berättelsen. <br /></p>
<p class="MsoNormal">Gillar du att läsa urban fantasy? <br /></p>
<p class="MsoNormal"><i>Eva Holmquist</i></p>
<p class="MsoNormal"> <b> </b></p><p class="MsoNormal"><b>Fakta</b></p>
<p class="MsoNormal">Eva Holmquist är en vetgirig bokmal som skriver fantasy,
science fiction och skräck. Hon är uppvuxen i Pixbo utanför Göteborg, men
bor numera i Jönköping. Dagarna används åt att kvalitetssäkra IT-system medan
kvällar och helger ägnas åt böcker och familjen.</p>
<p class="MsoNormal">“Eva Holmquist är något av en veteran inom svensk fantastik”
skrev Btj när Blodskifte, kom ut 2017. Hennes berättelser brukar beskrivas som
fantasifulla, tänkvärda berättelser med berättarglädje. Hon skriver både
noveller och längre berättelser. Dessutom skriver hon facklitteratur som
exempelvis boken ”Praktisk mjukvarutestning”.</p>
<p class="MsoNormal">Senast utkomna bok: Kimya</p>
<p class="MsoNormal"><span style="color: black; mso-themecolor: text1;">Länk till där
boken kan köpas: </span><a href="https://www.adlibris.com/se/bok/kimya-9789188381354?fbclid=IwAR1Qv0jHOc7uJFzRFRGTuKLayKEEfeXZrBBXO5JAVatlO7ctOCQ-kSML6Ug" target="_blank"><span style="color: black; font-family: "Arial","sans-serif"; font-size: 11.5pt; mso-themecolor: text1;">https://www.adlibris.com/se/bok/kimya-9789188381354</span></a><span style="color: black; mso-themecolor: text1;"></span></p>
<p class="MsoNormal">Instagram: @evaholmquist</p>
<p class="MsoNormal"><span lang="EN-US" style="mso-ansi-language: EN-US;">Facebook: </span><a href="https://www.facebook.com/TrostForEttKnytt"><span lang="EN-US" style="mso-ansi-language: EN-US;">https://www.facebook.com/TrostForEttKnytt</span></a><span lang="EN-US" style="mso-ansi-language: EN-US;"></span></p>
<p class="MsoNormal"><span lang="EN-US" style="mso-ansi-language: EN-US;">Blogg: </span><a href="https://www.evaholmquist.se/blogg/"><span lang="EN-US" style="mso-ansi-language: EN-US;">https://www.evaholmquist.se/blogg/</span></a><span lang="EN-US" style="mso-ansi-language: EN-US;"></span></p>
<p class="MsoNormal"><span lang="EN-US" style="mso-ansi-language: EN-US;"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><b>Bibliografi</b></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-bottom: 11.25pt;"><span style="color: #222222; font-family: "Arial","sans-serif"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Fantastikromaner:</span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 51.0pt; mso-list: l0 level1 lfo1; mso-margin-bottom-alt: auto; mso-margin-top-alt: auto; tab-stops: list 36.0pt; text-indent: -18.0pt;"><span style="color: #404040; font-family: Symbol; font-size: 10.0pt; mso-bidi-font-family: Symbol; mso-bidi-font-size: 12.0pt; mso-fareast-font-family: Symbol;"><span style="mso-list: Ignore;">·<span style="font: 7.0pt "Times New Roman";">
</span></span></span><span style="color: #404040; font-family: "Arial","sans-serif"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Kimya (urban fantasy)
– Fyrstaden del 1 (Ordspira Förlag, 2020)</span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 51.0pt; mso-list: l0 level1 lfo1; mso-margin-bottom-alt: auto; mso-margin-top-alt: auto; tab-stops: list 36.0pt; text-indent: -18.0pt;"><span style="color: #404040; font-family: Symbol; font-size: 10.0pt; mso-bidi-font-family: Symbol; mso-bidi-font-size: 12.0pt; mso-fareast-font-family: Symbol;"><span style="mso-list: Ignore;">·<span style="font: 7.0pt "Times New Roman";">
</span></span></span><span style="color: #404040; font-family: "Arial","sans-serif"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Ur askan av Gallus
(fantasy) – Gallus del 3 (Ordspira Förlag, 2018)</span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 51.0pt; mso-list: l0 level1 lfo1; mso-margin-bottom-alt: auto; mso-margin-top-alt: auto; tab-stops: list 36.0pt; text-indent: -18.0pt;"><span style="color: #404040; font-family: Symbol; font-size: 10.0pt; mso-bidi-font-family: Symbol; mso-bidi-font-size: 12.0pt; mso-fareast-font-family: Symbol;"><span style="mso-list: Ignore;">·<span style="font: 7.0pt "Times New Roman";">
</span></span></span><span style="color: #404040; font-family: "Arial","sans-serif"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Gallus brinner
(fantasy) – Gallus del 2 (Ordspira Förlag, 2017)</span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 51.0pt; mso-list: l0 level1 lfo1; mso-margin-bottom-alt: auto; mso-margin-top-alt: auto; tab-stops: list 36.0pt; text-indent: -18.0pt;"><span style="color: #404040; font-family: Symbol; font-size: 10.0pt; mso-bidi-font-family: Symbol; mso-bidi-font-size: 12.0pt; mso-fareast-font-family: Symbol;"><span style="mso-list: Ignore;">·<span style="font: 7.0pt "Times New Roman";">
</span></span></span><span style="color: #404040; font-family: "Arial","sans-serif"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Blodskifte (urban
fantasy) – Kattskiftarna i Jönköping del 1 (Ordspira Förlag, 2017)</span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 51.0pt; mso-list: l0 level1 lfo1; mso-margin-bottom-alt: auto; mso-margin-top-alt: auto; tab-stops: list 36.0pt; text-indent: -18.0pt;"><span style="color: #404040; font-family: Symbol; font-size: 10.0pt; mso-bidi-font-family: Symbol; mso-bidi-font-size: 12.0pt; mso-fareast-font-family: Symbol;"><span style="mso-list: Ignore;">·<span style="font: 7.0pt "Times New Roman";">
</span></span></span><span style="color: #404040; font-family: "Arial","sans-serif"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Hoppa så fångar jag
(science fiction) – Diligentia del 3 (Ordspira Förlag, 2015)</span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 51.0pt; mso-list: l0 level1 lfo1; mso-margin-bottom-alt: auto; mso-margin-top-alt: auto; tab-stops: list 36.0pt; text-indent: -18.0pt;"><span style="color: #404040; font-family: Symbol; font-size: 10.0pt; mso-bidi-font-family: Symbol; mso-bidi-font-size: 12.0pt; mso-fareast-font-family: Symbol;"><span style="mso-list: Ignore;">·<span style="font: 7.0pt "Times New Roman";">
</span></span></span><span style="color: #404040; font-family: "Arial","sans-serif"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Attentaten i Gallus
(fantasy) – Gallus del 1 (Ordspira Förlag, 2014)</span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 51.0pt; mso-list: l0 level1 lfo1; mso-margin-bottom-alt: auto; mso-margin-top-alt: auto; tab-stops: list 36.0pt; text-indent: -18.0pt;"><span style="color: #404040; font-family: Symbol; font-size: 10.0pt; mso-bidi-font-family: Symbol; mso-bidi-font-size: 12.0pt; mso-fareast-font-family: Symbol;"><span style="mso-list: Ignore;">·<span style="font: 7.0pt "Times New Roman";">
</span></span></span><span style="color: #404040; font-family: "Arial","sans-serif"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Ödeland
(novellsamling) (Ordspira Förlag, 2014)</span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 51.0pt; mso-list: l0 level1 lfo1; mso-margin-bottom-alt: auto; mso-margin-top-alt: auto; tab-stops: list 36.0pt; text-indent: -18.0pt;"><span style="color: #404040; font-family: Symbol; font-size: 10.0pt; mso-bidi-font-family: Symbol; mso-bidi-font-size: 12.0pt; mso-fareast-font-family: Symbol;"><span style="mso-list: Ignore;">·<span style="font: 7.0pt "Times New Roman";">
</span></span></span><span style="color: #404040; font-family: "Arial","sans-serif"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Det är inte så lätt
som du tror (science fiction) – Diligentia del 2 (Ordspira Förlag, 2013)</span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 51.0pt; mso-list: l0 level1 lfo1; mso-margin-bottom-alt: auto; mso-margin-top-alt: auto; tab-stops: list 36.0pt; text-indent: -18.0pt;"><span style="color: #404040; font-family: Symbol; font-size: 10.0pt; mso-bidi-font-family: Symbol; mso-bidi-font-size: 12.0pt; mso-fareast-font-family: Symbol;"><span style="mso-list: Ignore;">·<span style="font: 7.0pt "Times New Roman";">
</span></span></span><span style="color: #404040; font-family: "Arial","sans-serif"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Förlora för att vinna
(rymdäventyr med fantasykänsla) – Vailao del 1 (Ordspira Förlag, 2013)</span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 51.0pt; mso-list: l0 level1 lfo1; mso-margin-bottom-alt: auto; mso-margin-top-alt: auto; tab-stops: list 36.0pt; text-indent: -18.0pt;"><span style="color: #404040; font-family: Symbol; font-size: 10.0pt; mso-bidi-font-family: Symbol; mso-bidi-font-size: 12.0pt; mso-fareast-font-family: Symbol;"><span style="mso-list: Ignore;">·<span style="font: 7.0pt "Times New Roman";">
</span></span></span><span style="color: #404040; font-family: "Arial","sans-serif"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Kedjor känns bara när
du rör dig (science fiction) – Diligentia del 1 (Ordspira Förlag, 2012)</span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-bottom: 11.25pt;"><span style="color: #222222; font-family: "Arial","sans-serif"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Fantastiknoveller:</span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 51.0pt; mso-list: l0 level1 lfo1; mso-margin-bottom-alt: auto; mso-margin-top-alt: auto; tab-stops: list 36.0pt; text-indent: -18.0pt;"><span style="color: #404040; font-family: Symbol; font-size: 10.0pt; mso-bidi-font-family: Symbol; mso-bidi-font-size: 12.0pt; mso-fareast-font-family: Symbol;"><span style="mso-list: Ignore;">·<span style="font: 7.0pt "Times New Roman";">
</span></span></span><span style="color: #404040; font-family: "Arial","sans-serif"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Novellen Sandstorm på
Mars (science fiction) – Tumanako del 5 (Brev från Cosmos nr 9, 2020)</span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 51.0pt; mso-list: l0 level1 lfo1; mso-margin-bottom-alt: auto; mso-margin-top-alt: auto; tab-stops: list 36.0pt; text-indent: -18.0pt;"><span style="color: #404040; font-family: Symbol; font-size: 10.0pt; mso-bidi-font-family: Symbol; mso-bidi-font-size: 12.0pt; mso-fareast-font-family: Symbol;"><span style="mso-list: Ignore;">·<span style="font: 7.0pt "Times New Roman";">
</span></span></span><span style="color: #404040; font-family: "Arial","sans-serif"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Novellen Danis
flygprov (science fiction) – Tumanako del 4 (Ordspira Förlag, 2020)</span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 51.0pt; mso-list: l0 level1 lfo1; mso-margin-bottom-alt: auto; mso-margin-top-alt: auto; tab-stops: list 36.0pt; text-indent: -18.0pt;"><span style="color: #404040; font-family: Symbol; font-size: 10.0pt; mso-bidi-font-family: Symbol; mso-bidi-font-size: 12.0pt; mso-fareast-font-family: Symbol;"><span style="mso-list: Ignore;">·<span style="font: 7.0pt "Times New Roman";">
</span></span></span><span style="color: #404040; font-family: "Arial","sans-serif"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Novellen Attentat mot
Kreomen (science fiction) – Tumanako del 3 (Antologin Bortom portalen 2, Fafner
förlag, 2018)</span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 51.0pt; mso-list: l0 level1 lfo1; mso-margin-bottom-alt: auto; mso-margin-top-alt: auto; tab-stops: list 36.0pt; text-indent: -18.0pt;"><span style="color: #404040; font-family: Symbol; font-size: 10.0pt; mso-bidi-font-family: Symbol; mso-bidi-font-size: 12.0pt; mso-fareast-font-family: Symbol;"><span style="mso-list: Ignore;">·<span style="font: 7.0pt "Times New Roman";">
</span></span></span><span style="color: #404040; font-family: "Arial","sans-serif"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Novellen Permission på
Norta (science fiction) – Tumanako del 2 (Brev från Cosmos nr 4, 2017)</span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 51.0pt; mso-list: l0 level1 lfo1; mso-margin-bottom-alt: auto; mso-margin-top-alt: auto; tab-stops: list 36.0pt; text-indent: -18.0pt;"><span lang="FR" style="color: #404040; font-family: Symbol; font-size: 10.0pt; mso-ansi-language: FR; mso-bidi-font-family: Symbol; mso-bidi-font-size: 12.0pt; mso-fareast-font-family: Symbol;"><span style="mso-list: Ignore;">·<span style="font: 7.0pt "Times New Roman";">
</span></span></span><span lang="FR" style="color: #404040; font-family: "Arial","sans-serif"; mso-ansi-language: FR; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Novellen
Danis jul (science fiction) – Tumanako del 1 (Brev från Cosmos nr 4, 2017)</span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 51.0pt; mso-list: l0 level1 lfo1; mso-margin-bottom-alt: auto; mso-margin-top-alt: auto; tab-stops: list 36.0pt; text-indent: -18.0pt;"><span style="color: #404040; font-family: Symbol; font-size: 10.0pt; mso-bidi-font-family: Symbol; mso-bidi-font-size: 12.0pt; mso-fareast-font-family: Symbol;"><span style="mso-list: Ignore;">·<span style="font: 7.0pt "Times New Roman";">
</span></span></span><span style="color: #404040; font-family: "Arial","sans-serif"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Novellen God morgon
segrare (science fiction) - (antologin Efter slutet, Catahya, 2017)</span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 51.0pt; mso-list: l0 level1 lfo1; mso-margin-bottom-alt: auto; mso-margin-top-alt: auto; tab-stops: list 36.0pt; text-indent: -18.0pt;"><span style="color: #404040; font-family: Symbol; font-size: 10.0pt; mso-bidi-font-family: Symbol; mso-bidi-font-size: 12.0pt; mso-fareast-font-family: Symbol;"><span style="mso-list: Ignore;">·<span style="font: 7.0pt "Times New Roman";">
</span></span></span><span style="color: #404040; font-family: "Arial","sans-serif"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Novellen Kidnappad (skräck)
– (antologin 13 svarta sagor, 2015)</span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 51.0pt; mso-list: l0 level1 lfo1; mso-margin-bottom-alt: auto; mso-margin-top-alt: auto; tab-stops: list 36.0pt; text-indent: -18.0pt;"><span style="color: #404040; font-family: Symbol; font-size: 10.0pt; mso-bidi-font-family: Symbol; mso-bidi-font-size: 12.0pt; mso-fareast-font-family: Symbol;"><span style="mso-list: Ignore;">·<span style="font: 7.0pt "Times New Roman";">
</span></span></span><span style="color: #404040; font-family: "Arial","sans-serif"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Novellen Beslutet
(science fiction) – (Epok förlag, 2015)</span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 51.0pt; mso-list: l0 level1 lfo1; mso-margin-bottom-alt: auto; mso-margin-top-alt: auto; tab-stops: list 36.0pt; text-indent: -18.0pt;"><span lang="EN-US" style="color: #404040; font-family: Symbol; font-size: 10.0pt; mso-ansi-language: EN-US; mso-bidi-font-family: Symbol; mso-bidi-font-size: 12.0pt; mso-fareast-font-family: Symbol;"><span style="mso-list: Ignore;">·<span style="font: 7.0pt "Times New Roman";">
</span></span></span><span lang="EN-US" style="color: #404040; font-family: "Arial","sans-serif"; mso-ansi-language: EN-US; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Novellen Keep
Fighting Until the Machines Fall Asleep (science fiction, engelsk) – (antologin Waiting
for the Machines to Fall Asleep, Affront förlag, 2015)</span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 51.0pt; mso-list: l0 level1 lfo1; mso-margin-bottom-alt: auto; mso-margin-top-alt: auto; tab-stops: list 36.0pt; text-indent: -18.0pt;"><span style="color: #404040; font-family: Symbol; font-size: 10.0pt; mso-bidi-font-family: Symbol; mso-bidi-font-size: 12.0pt; mso-fareast-font-family: Symbol;"><span style="mso-list: Ignore;">·<span style="font: 7.0pt "Times New Roman";">
</span></span></span><span style="color: #404040; font-family: "Arial","sans-serif"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Novellen En annan dag
(science fiction) – (antologin Kärlek i maskinernas tid, Affront förlag,
2014)</span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 51.0pt; mso-list: l0 level1 lfo1; mso-margin-bottom-alt: auto; mso-margin-top-alt: auto; tab-stops: list 36.0pt; text-indent: -18.0pt;"><span style="color: #404040; font-family: Symbol; font-size: 10.0pt; mso-bidi-font-family: Symbol; mso-bidi-font-size: 12.0pt; mso-fareast-font-family: Symbol;"><span style="mso-list: Ignore;">·<span style="font: 7.0pt "Times New Roman";">
</span></span></span><span style="color: #404040; font-family: "Arial","sans-serif"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Novellen Att dö väl
(science fiction) – skriven tillsammans med Oskar Källner (Ordspira Förlag,
2014)</span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 51.0pt; mso-list: l0 level1 lfo1; mso-margin-bottom-alt: auto; mso-margin-top-alt: auto; tab-stops: list 36.0pt; text-indent: -18.0pt;"><span style="color: #404040; font-family: Symbol; font-size: 10.0pt; mso-bidi-font-family: Symbol; mso-bidi-font-size: 12.0pt; mso-fareast-font-family: Symbol;"><span style="mso-list: Ignore;">·<span style="font: 7.0pt "Times New Roman";">
</span></span></span><span style="color: #404040; font-family: "Arial","sans-serif"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Novellen Peligro
(skräck) - (Ordspira Förlag, 2014)</span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 51.0pt; mso-list: l0 level1 lfo1; mso-margin-bottom-alt: auto; mso-margin-top-alt: auto; tab-stops: list 36.0pt; text-indent: -18.0pt;"><span style="color: #404040; font-family: Symbol; font-size: 10.0pt; mso-bidi-font-family: Symbol; mso-bidi-font-size: 12.0pt; mso-fareast-font-family: Symbol;"><span style="mso-list: Ignore;">·<span style="font: 7.0pt "Times New Roman";">
</span></span></span><span style="color: #404040; font-family: "Arial","sans-serif"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">2014 – Novellen
Vellians armé vinner alltid (science fiction) – (antologin Maskinblod 3,
Affront förlag, 2014)</span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 51.0pt; mso-list: l0 level1 lfo1; mso-margin-bottom-alt: auto; mso-margin-top-alt: auto; tab-stops: list 36.0pt; text-indent: -18.0pt;"><span style="color: #404040; font-family: Symbol; font-size: 10.0pt; mso-bidi-font-family: Symbol; mso-bidi-font-size: 12.0pt; mso-fareast-font-family: Symbol;"><span style="mso-list: Ignore;">·<span style="font: 7.0pt "Times New Roman";">
</span></span></span><span style="color: #404040; font-family: "Arial","sans-serif"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">2014 – Novellen Som en
film (science fiction) – (antologin Maskinblod 2, Affront förlag, 2014)</span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 51.0pt; mso-list: l0 level1 lfo1; mso-margin-bottom-alt: auto; mso-margin-top-alt: auto; tab-stops: list 36.0pt; text-indent: -18.0pt;"><span style="color: #404040; font-family: Symbol; font-size: 10.0pt; mso-bidi-font-family: Symbol; mso-bidi-font-size: 12.0pt; mso-fareast-font-family: Symbol;"><span style="mso-list: Ignore;">·<span style="font: 7.0pt "Times New Roman";">
</span></span></span><span style="color: #404040; font-family: "Arial","sans-serif"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">2013 – Novellen
Flykten från Paradiset (science fiction) – (antologin Maskinblod, Affront
förlag, 2014)</span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-bottom: 11.25pt;"><span style="color: #222222; font-family: "Arial","sans-serif"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Böcker och noveller
som inte är fantastik:</span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 51.0pt; mso-list: l0 level1 lfo1; mso-margin-bottom-alt: auto; mso-margin-top-alt: auto; tab-stops: list 36.0pt; text-indent: -18.0pt;"><span style="color: #404040; font-family: Symbol; font-size: 10.0pt; mso-bidi-font-family: Symbol; mso-bidi-font-size: 12.0pt; mso-fareast-font-family: Symbol;"><span style="mso-list: Ignore;">·<span style="font: 7.0pt "Times New Roman";">
</span></span></span><span style="color: #404040; font-family: "Arial","sans-serif"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Revan i tyget
(spänningsroman) - (Ordspira Förlag, 2016)</span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 51.0pt; mso-list: l0 level1 lfo1; mso-margin-bottom-alt: auto; mso-margin-top-alt: auto; tab-stops: list 36.0pt; text-indent: -18.0pt;"><span style="color: #404040; font-family: Symbol; font-size: 10.0pt; mso-bidi-font-family: Symbol; mso-bidi-font-size: 12.0pt; mso-fareast-font-family: Symbol;"><span style="mso-list: Ignore;">·<span style="font: 7.0pt "Times New Roman";">
</span></span></span><span style="color: #404040; font-family: "Arial","sans-serif"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Novellen Fotspår i
snön (deckare) - (DAST magazine, 2012)</span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 51.0pt; mso-list: l0 level1 lfo1; mso-margin-bottom-alt: auto; mso-margin-top-alt: auto; tab-stops: list 36.0pt; text-indent: -18.0pt;"><span style="color: #404040; font-family: Symbol; font-size: 10.0pt; mso-bidi-font-family: Symbol; mso-bidi-font-size: 12.0pt; mso-fareast-font-family: Symbol;"><span style="mso-list: Ignore;">·<span style="font: 7.0pt "Times New Roman";">
</span></span></span><span style="color: #404040; font-family: "Arial","sans-serif"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Hästar på vift – (HLT
förlag, 2006)</span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-bottom: 11.25pt;"><span style="color: #222222; font-family: "Arial","sans-serif"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Faktaböcker:</span></p>
<p class="MsoNormal" style="margin-left: 51.0pt; mso-list: l0 level1 lfo1; mso-margin-bottom-alt: auto; mso-margin-top-alt: auto; tab-stops: list 36.0pt; text-indent: -18.0pt;"><span style="color: #404040; font-family: Symbol; font-size: 10.0pt; mso-bidi-font-family: Symbol; mso-bidi-font-size: 12.0pt; mso-fareast-font-family: Symbol;"><span style="mso-list: Ignore;">·<span style="font: 7.0pt "Times New Roman";">
</span></span></span><span style="color: #404040; font-family: "Arial","sans-serif"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";">Praktisk
mjukvarutestning – (Studentlitteratur, 2018)</span></p>
<p class="MsoNormal"><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; mso-fareast-font-family: "Times New Roman";"> </span></p>
<p class="MsoNormal"><b> </b></p>
</div></div>Tobiashttp://www.blogger.com/profile/09148613834575516987noreply@blogger.com0