Om mitt skrivande

Jag började skriva skönlitteratur som en pysventil till rapportskrivandet i mitt jobb som miljökonsult. Jag behövde slippa skriva det som är sant, korrekt och som inte kan missförstås. Jag ville kunna ljuga, hitta på, ändra begrepp mitt i texten, så tvivel och skörda missförstånd. Jag skriver helst i novell-format och det är också det format jag helst läser själv.

torsdag 2 april 2026

Önskas: Tråkiga politiker!

Det är val i år igen. Trots mitt ständigt växande politikerförakt* har jag inte gett upp helt, men jag accepterar inte vad som helst för det. Här är min önskelista: 

1. Tråkiga politiker. 
Jag vill ha politiker som är kemiskt befriade från all sorts charm, karisma eller tilltalande utseende. Varje gång en politiker har utstrålning bör man fråga sig: vad är det jag missar i hens argument och förslag bara för att jag rycks med av hens charm? 

Politiker är inga jag ska förföras av eller ens vilja dricka kaffe med. De ska ta hand om landet. Det är allt. De ska vara så trista att jag hör och ser deras argument och förslag i all deras krassa nakenhet. Helst ska jag somna så fort de öppnar munnen. 

Men hur ska vi vilja följa en ledare som inte har utstrålning, säger kanske någon. Svaret är: vi ska inte följa ledare. Vi väljer inte ledare. Eftersom vi är en representativ demokrati väljer vi representanter. Diktaturer har ledare. Demokratier har representanter. 

2. Politiker som inte drunknar i ideologi. 
Politiker har ett jobb att sköta. De ska sköta vårt land på bästa möjliga sätt. Givetvis ska de ha en idé om vad som är det bästa sättet, men de får aldrig ha ögonbindlar av ideologi. Exempel: de flesta politiker vill att barn ska lära sig saker i skolan. Det är nog alla överens om. Men politiker till höger säger att betyg är bra, medan de till vänster säger att betyg är dåligt. Det kan omöjligt vara sant samtidigt. Det finns däremot forskning på detta och politiker ska då lyssna på forskningen och forma sin politik därefter. 

3. Sluta med den barnsliga blockpolitiken.
Vi har en hel drös med partier i vår riksdag, men egentligen är Sverige en tvåpartistat. Det finns sossegänget och anti-sossegänget. Exakt vilka som är med i de båda gängen varierar, men det är alltid två läger. 

Detta får antidemokratiska effekter såsom taktikröstning. Det är skadligt och dumt och bygger på att någon instruerar väljare vad de ska rösta på. Så kan vi inte ha det. Varje väljare ska rösta på det parti den tycker är bäst, eller åtminstone minst dåligt, och sen ska en regering bildas baserat på valresultatet. 

Ett sätt att få bort blockpolitiken kan vara att sluta med opinionsundersökningar. De har notoriskt dålig träffsäkerhet, de säger inget om varför respondenterna svarar som de gör,  men styr ändå politikers beteende så att det är lika irrationellt och ryckigt som aktiebörsen. Det finns bara en sak som ska styra politikers beteende - våra röster.

4. Politiker som är ärliga
Nej, skojar bara. Det finns gränser för vad man får fantisera om.


*Detta gäller rikspolitiker, som jag helt har tappat förtroende för. På kommunal nivå tror jag att det finns många som faktiskt stretar på och gör sitt bästa. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar