Blå himmel

-Och vad kan jag hjälpa dig med då?
Adam tog fram den gamla serietidningen och visade upp den för den skäggige mannen. Han pekade på en figur i en serieruta.
-Så där.
Den skäggige tittade på bilden.
-Det är en ljusblå man med vit mössa, sa han oförstående. Är han besatt av demoner? Han bor i en svamp verkar det som - det finns demoner i vissa.
-Det är en smurf, förklarade Adam. De är goda, men ljusblå av födseln.
-Varför det?
-Varför? Det ska väl Du veta - det är väl någon del av Din plan.
Sebaot kliade sig i skägget. Den där planen... det var ju inte så att han hade tänkt ut allting egentligen, det var bara något han sa för att få folk att sluta fråga så mycket - "Det är en del av planen".  Vanligtvis fungerade det fint, folk var märkligt nöjda med att det fanns en plan som de inte förstod, de svalde det utan knota. Några saker hade han ju planerat; tyngdlagen, himlen, människan och sånt. Men smurfer - hade han verkligen planerat smurfer?
-Och vad är det du vill med den?
-Jag tänkte, sa Adam, att det är en väldigt snygg färg.
-Mjo, ja, den är fin. Jag tror jag använde den till förgätmigej, faktiskt.
-Och så tänkte jag att det vore väldigt snyggt om himlen hade den färgen - det skulle göra sig bra. Det skulle kännas väldigt lyxigt.
Sebaot plirade mot Adam.
-Var då på himlen?
-Alltihop, så klart!
-Alltihop!
-Ja, det går väl inte att bara ha en fläck någonstans?
-Men fattar du vad det kostar - en hel himmel med ljusblått? Det kommer ju kosta en förmögenhet!
Adam ryckte på axlarna.
-Det har vi väl råd med?
-Vad är det för fel med färgen vi har?
-Vitt är så tråkigt.
-Tråkigt? Det är en perfekt färg, för den innehåller alla andra färger samtidigt.
-Äh, jag vet inte. Känns lite... gjort, liksom.
-Vitt får det vara, bestämde Sebaot. Dessutom passar det till allt.

Sebaot lånade serietidningen när han skulle gå på toaletten och Adam satt ensam kvar och surade. Varför skulle allt vara så tråkigt? Ljusblått var mycket snyggare än tråkigt vitt. Först hade den varit gråbrun, men då hade ingen sett var marken började och himlen slutade vilket blev besvärligt. Vitt passar till allt - och inget.
-Psst!
Adam såg sig omkring.
-Psst! Här!
Ett välfriserat ansikte dolde sig bland nyponbuskens grenar. Adam hade aldrig riktigt gillat Lux, men han ordnade de bästa festerna så det var dumt att göra sig ovän med honom.
-Jag hörde att du ville ändra färg på himlen?
-Vitt är så tråkigt, gnällde Adam.
-Jag håller med, sa Lux. Jag kanske kan... ordna någonting?
Det var en replik som egentligen borde ha sagts i en mörk gränd och vara inramad  av en nerdragen hatt och en cigarett i munstycke. Den borde egentligen inte ha sagts från en solig nyponbuske med en jublande fågelkör i bakgrunden, men nu blev det så. 
-Det är för dyrt enligt pappa, sa Adam.
-Äh, fnös Lux. Den gamle snåljåpen. Det är inte så dyrt.
-Kan du fixa det alltså?
-Fast... bara för att det inte är dyrt betyder inte att det är gratis...

Adam satt och beundrade himlen.   
-Jaha, är nu nöjd nu, frågade Sebaot torrt, som föräldrar gör när deras barn lyckats tjata sig till något dumt.
-Det är jättesnyggt.
-Och du tycker att det var värt det?
Adam ryckte på axlarna.
-Evigt liv verkade inte så fantastiskt ändå - inte med den inredningen.
Himlens ljusblå hade en ljusare nyans närmast solen och lite mörkare vid horisonten. Och var det ljusblått överallt, hela himlen som en enda stor smurf.
Det såg väldigt lyxigt ut.

Norna till förlag

Nu är Norna färdig. Jag har redan skrivit om min frus synpunkt "jag kan överhuvud taget inte förutsäga vad som kommer att hända". En annan testläsare tyckte "den var bra, jag vet inte varför, den bara var det". Kan man få ett bättre betyg? Knappast.

Nu har jag skickat den till sju förlag, ungefär. Det är inte helt enkelt att förstå om olika förlag i själva verket är samma förlag eller om ett förlag i själva verket är flera stycken. Förlagsvärlden verkar riktigt snårig.

Jag skickade först till Undrentide, som gett ut mina fyra utgivna e-noveller (med mycket pricksäkra omslag av Elin Holmerin). Det är inte mer än rätt att Undrentide ska få första tjing, men för att öka mina chanser att få boken utgiven skickade jag även till ett antal andra.

Har redan fått respons från Tidens förlag: Det här är inte den sortens bok som vi vanligtvis ger ut. Jag ser det som ett gott tecken på att de, på grund av min bok, helt kommer bredda sin inriktning.  

Norna färdig!

Japp, nu är den färdig. Eller, nu är det färdigt. Råmanuset till min skröna Norna som jag ser i bloggen här att jag började skriva 1 juli. Jag trodde inte att jag hade hållit på med den så länge, men där ser man. Tiden går fort när man har roligt. Och den här har varit rolig att skriva - ibland har det bara flutit på och så har jag suttit och fnissat åt mina egna roligheter. Om inte jag skrattar åt dem - vem ska då göra det?

Min fru har läst den och kom med det utmärkta betyget någonstans mitt i: "jag kan verkligen inte förutse hur detta kommer att sluta".

Så, nu är det bara att skriva en pitch och börja fundera på förlag. Bonniers, vågar de sig på magiska skrönor i låneinstitutsbranschen med inslag av lönnmördare? Nä, kanske inte.

Så här låter min nuvarande pitch. Den kanske duger förresten.

Norna

Dumpad av sin tjej och förbisedd på jobbet; Simons liv suger. När tre mystiska kvinnor ger honom chansen att ändra allt med ett penndrag tvekar han inte länge. Men hans nya förmåga räddar inte bara karriären och sexlivet och ger honom chansen att skapa världsfred – den gör honom också till måltavla för snart sagt alla onda krafter som går att lista.

 

Den omänskliga faktorn

För några år sedan hörde jag på radio att artificiell intelligens (AI) blivit bättre på att ställa diagnoser än vad mänskliga läkare är. För mig går detta inte riktigt att greppa. Och om maskiner nu är bättre än vi även på att tänka, vad är det då att vara människa, vad har vi för roll egentligen? Det blev temat på en novell som jag idag har publicerat på Wattpad.

Psch-pff, psch-Pff, psch-pff.

Det är väl uppenbart vilken ond sago-kung som låter så? I en galax långt borta...

Dramat med den småpilska vapenkonstruktören fru U börjar närma sig sitt slut. Kommer hon klara att göra sin beställare nöjd? Kommer han betala sin faktura eller spränga henne i småbitar?

Följ det episka science-fictiondramat på Wattpad!

(Eller... inte episkt kanske, men åtminstone djupt mänskligt och varmt, eller... kanske mer amfibiskt och oseriöst. Men det är autentiska bokstäver i hela berättelsen!)

Feelgood-fisk för män

Den 24 november ska jag gå på en kurs i feelgood (må bra)- litteratur. Alla föreläsare utom en är kvinnor.

Jag har fått intrycket av att feelgood är en genre som ofta skrivs om, av och för kvinnor. Det gäller i och för sig för nästan all litteratur nu förtiden, men feelgood verkar var mer kvinnodominerat än de flesta. Men även män vill ju må bra; här finns det en lucka att fylla. Och jag har redan ett toppenbra uppslag. Som man kan förstå av bilden kommer den att innehålla fisk. Det kanske inte är så lockande för alla, men det finns samtidigt mycket feelgood kring fisk. Finns det något mer symboliskt för stillsam kontemplation än att fiska? Den kommer även innehålla high-techprylar och IT-miljonärer; inte för att jag är så intresserad av vare sig det ena eller det andra egentligen, men det passar mycket bra i historien. Det kommer också finnas vackra kvinnor som kan sköta en skruvdragare och män som finner sig själva och det är sånt som intresserar mig.

Även om det kommer bli en feelgood riktad till män får givetvis kvinnor också läsa den, precis som vi män i smyg läser Jojo Moyes och Bridget Jones. Å jo, erkänn.

Övernaturlig grustäkt

"Anders Johansson satt på sitt kontor och ordnade med utgående fakturor. Det var inget han tyckte om att göra och han brukade skjuta upp det så långt som möjligt. Medan han satt där och fyllde i adressen till Stora Byggbolaget AB hörde han, trots oväsendet från produktionen, en liten försynt ursäkta-mig-hostning. Han tittade upp. På en orange platsstol mittemot skrivbordet satt en liten… en liten… person.

Anders hade träffat många märkliga… personer men den här var, åtminstone till utseendet, den märkligaste han sett. Att personen var mycket blek och helt skallig var inte så märkligt, nej det var mera hur det skalliga huvudet verkade övergå till axlarna i en helt jämn kurva utan att bry sig om att passera någon hals. Anders Johansson var inte den som dömde… personer efter utseendet, men den här var, hur man än ser det, märklig.

Personen log milt och lite nervöst."

I mitt arbete sysslar jag ofta med att utveckla hanteringen av sten och grus (living the dream!) och min hobby är att skriva övernaturliga berättelser. Sten och grus borde ju räcka för att fängsla vilken läsare som helst, men för att göra det lite mer utmanande kommer jag baka in strängteori också.  Och maffian. Om inte det blir en kioskvältare så...