Bra saker jag gjort som författare. 1. Skrivargrupp.

 Att försöka bli författare, eller åtminstone försöka författa, innebär att jag gjort dåliga saker; alltså inte rånat banker eller sålt knark eller så, men ändå saker som inte lett framåt, som inte gjort mig bättre författare. Men jag har också gjort bra saker, riktigt smarta saker - även om jag inte insett det i stunden. 

En av de smartaste sakerna jag har gjort var att ta initiativ till en skrivargrupp - skrivargruppen Z (eftersom det fanns flera Z i deltagarnas namn; däremot är det som vanligt ont om Q).

Vi är fyra personer i min skrivargrupp - Lizette Lindskog, Monica Zetterlund, Daniel Andersson och jag. Egentligen är vi fem, men den femte har aldrig varit med. Vi skriver alla inom någon form av fantastik och det var genom en facebook-grupp för fantasyförfattare jag hittade mina skrivarvänner. Vi skriver som sagt alla inom någon typ av fantastik, det vill säga att våra berättelser nästan alltid innehåller någonting övernaturligt. Vi ligger också ungefär på samma nivå skrivarmässigt - vi är alltså ungefär lika bra. En av dessa faktorer är viktig, den andra inte lika viktig.

 Det är inte så viktigt att vi alla skriver fantastik. Det är trevligt, vi kan ge varandra lästips, vi kan skicka till samma skrivartävlingar och det var så vi fann varandra, men det är inte nödvändigt. Som jag skrivit tidigare tycker jag knappt att fantastik är en genre - det är snarare en kuliss. I vår grupp skrivs obehagliga skräckhistorier, blodiga mord, fartiga actionhistorier och lättsamma skrönor. Väldigt olika historier egentligen. Fast det klart, det dyker kanske upp flera vampyrer, varulvar och sjöjungfrur än i den genomsnittliga Läckberg-deckaren.

 Det som däremot känts viktigt är att vi ligger ungefär på samma nivå. Det är rätt skönt och gör att vi kan slappna av med varandra. I ärlighetens namn skulle det varit jobbigt om någon av oss varit riktigt pinsamt dålig eller, kanske värre, om någon varit överglänsande, överlägset bra.

Skrivande är en ensam hobby. Det ligger i sakens natur och att få diskutera skrivande med någon som också skriver är viktigt. Jag har lärt mig enormt mycket av mina skrivarvänner. Inte bara genom återkoppling på mina texter; jag har också fått tips på skrivartävlingar, lärt mig hur man bildar bolag, fått uppmuntran att skicka till förlag, gett varandra utmaningar att gå utanför bekvämlighetszonen (senast: poesi), osv osv. Att gå en kurs kan också ofta ge liknande fördelar, men en skrivargrupp är ändå en mer långvarig och vänskaplig relation. Eftersom vi bor på olika platser har vi aldrig träffats i verkligheten, men har regelbundna möten över facebook.

Så jag hoppas att vi kan ses på riktigt snart. Och att idén med en gemensam novellsamling kan bli verklighet. Skrivarkollektivet Z - visst låter det som något som skolbarn får läsa om i skolan om fyrtio år?