Det kunde inte gå fel, men Quintus tänkte inte slarva för det. Det här skulle göras noggrant. Listan över kunder var förberedd. Första numret!
-Josefsson, svarade någon med det lite frågande tonfallet som folk har när de inte vet vem som ringer.
-Hej Inga-Britt, hur mår du idag, jag heter Quintus!
-Jaha?
-Härligt, härligt! Ingen fara Inga-Britt, jag tänker inte sälja några strumpor till dig, ha ha!
-Alltså, jag har faktiskt int...
-Inga-Britt, bröt Quintus av. Visst kan livet kännas innehållslöst ibland? Som om det saknade mening? Har jag rätt eller har jag rätt?
-Jo ibland så…
-Alla behöver en mening Inga-Britt. Och den kan man inte få genom shopping, det behövs något mer; något med substans. Inga-Britt, jag talar om religion. Andlighet. Mening med livet.
-Jag är medlem i svenska kyrk...
-Svenska kyrkan? Är inte det mest en fika-klubb? Inga-Britt, jag talar inte om någon av de konventionella religionerna, de som ingen egentligen begriper och som, ärligt talat, mest lett till krig och lidande. Jag talar om att gå tillbaka till rötterna, till ursprunget, innan den intellektuella eliten krånglade till allt.
-Jaså, ja det kanske...
-Som enda licensierade missionär för Molok-Baal kan jag erbjuda en religion av den gamla hederliga sorten, en som går att förstå. Vi har avgudabilder, prästinnor, extatiska dansare, människooffer …
Konstigt. Bara lägga på så där.
Quintus ryckte på axlarna. Bara att gå vidare på listan. Människooffer - det bara måste bli en succé.
Ja, sa Molok-Baal, Den evigt glödande tjuren, Världars uppslukare. Det måste lyckas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar