Om mitt skrivande

Jag började skriva skönlitteratur för några år sedan som en pysventil till rapportskrivandet i mitt jobb som miljökonsult. Jag behövde slippa skriva det som är sant, korrekt och som inte kan missförstås. Jag ville kunna ljuga, hitta på, ändra begrepp mitt i texten, så tvivel och skörda missförstånd. Jag skriver helst i novell-format och det är också det format jag helst läser själv.

lördag 17 oktober 2020

Genren urban fantasy

 I dag gästas jag av författaren Eva Holmquist som är aktuell med sin senaste bok, Kimya.



 

Kimya, min senaste bok, är första delen i en ny urban fantasy-serie som utspelar sig i ett dystopiskt samhälle med magi, illegal handel med magiska föremål och en hemlig motståndsrörelse. Men vad menar jag egentligen med urban fantasy? Och hur kom jag fram till att det var just den genren? Varför definiera en genre överhuvudtaget?

Om vi börjar med skälet till att definiera en genre så är det inte viktigt när du skriver boken. Det är framförallt viktigt när boken är skriven och du ska förklara vad det är för en bok. Genrer är med andra ord ett sätt att tala om för läsaren vad de kan förvänta sig om de läser boken. Därför är det viktigt att den genre som väljs också stämmer in på berättelsen, eftersom läsaren kan bli besviken annars.

Urban fantasy är en subgenre. Eftersom fantasy är en så bred genre innefattar den så många olika typer av berättelser att man börjat dela in den i olika typer. Det finns två olika vyer på vad urban fantasy faktiskt är. Den ena tar fasta i ordet urban i begreppet och anser att berättelsen måste utspelas i en stad för att passa in. Den andra tolkningen lägger mer fokus på att den ska utspelas i nutiden och mindre på att den ska utspelas i en stad. Många berättelser inom genren uppfyller båda dessa definitionerna.

När jag började fundera på vilken genre som Kimya tillhörde var min första tanke att det var en urban fantasy. Det finns dock vissa element i historien som skulle kunna klassa i en annan genre. Berättelsen utspelas egentligen inte i nutiden utan i framtiden, vilket normalt sätt skulle klassa den som science fiction om det inte var för magin. Den utspelas också i ett dystopiskt samhälle, vilket innebär att jag skulle kunna benämna den för dystopi. Den stora frågan var om en läsare skulle bli besviken av berättelsen om jag satte en viss genre. När det gäller science fiction så är risken överhängande. De flesta som läser science fiction förväntar sig inte magi. Dystopi hade varit mer rätt, men även där är inte magi en vanlig ingrediens. I Kimya är magin en av de bärande elementen och berättelsen skulle inte fungera utan den. Då är fantasy en tydlig markering av vikten av magi. Fyrstaden är också en viktig karaktär i berättelsen, vilket pekar mot urban fantasy. Det är därför den genren som ger en läsare rätt förväntningar på berättelsen.

Gillar du att läsa urban fantasy?

Eva Holmquist

  

Fakta

Eva Holmquist är en vetgirig bokmal som skriver fantasy, science fiction och skräck. Hon är uppvuxen i Pixbo utanför Göteborg, men bor numera i Jönköping. Dagarna används åt att kvalitetssäkra IT-system medan kvällar och helger ägnas åt böcker och familjen.

“Eva Holmquist är något av en veteran inom svensk fantastik” skrev Btj när Blodskifte, kom ut 2017. Hennes berättelser brukar beskrivas som fantasifulla, tänkvärda berättelser med berättarglädje. Hon skriver både noveller och längre berättelser. Dessutom skriver hon facklitteratur som exempelvis boken ”Praktisk mjukvarutestning”.

Senast utkomna bok: Kimya

Länk till där boken kan köpas: https://www.adlibris.com/se/bok/kimya-9789188381354

Instagram: @evaholmquist

Facebook: https://www.facebook.com/TrostForEttKnytt

Blogg: https://www.evaholmquist.se/blogg/

 

Bibliografi

Fantastikromaner:

·         Kimya (urban fantasy) – Fyrstaden del 1 (Ordspira Förlag, 2020)

·         Ur askan av Gallus (fantasy) – Gallus del 3 (Ordspira Förlag, 2018)

·         Gallus brinner (fantasy) – Gallus del 2 (Ordspira Förlag, 2017)

·         Blodskifte (urban fantasy) – Kattskiftarna i Jönköping del 1 (Ordspira Förlag, 2017)

·         Hoppa så fångar jag (science fiction) – Diligentia del 3 (Ordspira Förlag, 2015)

·         Attentaten i Gallus (fantasy) – Gallus del 1 (Ordspira Förlag, 2014)

·         Ödeland (novellsamling) (Ordspira Förlag, 2014)

·         Det är inte så lätt som du tror (science fiction) – Diligentia del 2 (Ordspira Förlag, 2013)

·         Förlora för att vinna (rymdäventyr med fantasykänsla) – Vailao del 1 (Ordspira Förlag, 2013)

·         Kedjor känns bara när du rör dig (science fiction) – Diligentia del 1 (Ordspira Förlag, 2012)

Fantastiknoveller:

·         Novellen Sandstorm på Mars (science fiction) – Tumanako del 5 (Brev från Cosmos nr 9, 2020)

·         Novellen Danis flygprov (science fiction) – Tumanako del 4 (Ordspira Förlag, 2020)

·         Novellen Attentat mot Kreomen (science fiction) – Tumanako del 3 (Antologin Bortom portalen 2, Fafner förlag, 2018)

·         Novellen Permission på Norta (science fiction) – Tumanako del 2 (Brev från Cosmos nr 4, 2017)

·         Novellen Danis jul (science fiction) – Tumanako del 1 (Brev från Cosmos nr 4, 2017)

·         Novellen God morgon segrare (science fiction) - (antologin Efter slutet, Catahya, 2017)

·         Novellen Kidnappad (skräck) – (antologin 13 svarta sagor, 2015)

·         Novellen Beslutet (science fiction) – (Epok förlag, 2015)

·         Novellen Keep Fighting Until the Machines Fall Asleep (science fiction, engelsk) – (antologin Waiting for the Machines to Fall Asleep, Affront förlag, 2015)

·         Novellen En annan dag (science fiction) – (antologin Kärlek i maskinernas tid, Affront förlag, 2014)

·         Novellen Att dö väl (science fiction) – skriven tillsammans med Oskar Källner (Ordspira Förlag, 2014)

·         Novellen Peligro (skräck) - (Ordspira Förlag, 2014)

·         2014 – Novellen Vellians armé vinner alltid (science fiction) – (antologin Maskinblod 3, Affront förlag, 2014)

·         2014 – Novellen Som en film (science fiction) – (antologin Maskinblod 2, Affront förlag, 2014)

·         2013 – Novellen Flykten från Paradiset (science fiction) – (antologin Maskinblod, Affront förlag, 2014)

Böcker och noveller som inte är fantastik:

·         Revan i tyget (spänningsroman) - (Ordspira Förlag, 2016)

·         Novellen Fotspår i snön (deckare) - (DAST magazine, 2012)

·         Hästar på vift – (HLT förlag, 2006)

Faktaböcker:

·         Praktisk mjukvarutestning – (Studentlitteratur, 2018)

 

 

söndag 2 augusti 2020

Behövs det fler böcker - egentligen?

I bokhyllorna i vår sommarstuga är det fullt med böcker. Graham Greene, Umberto Eco, Jaques Werup och en massa andra mer eller mindre kända författare, och det finns faktiskt inte en enda som jag har lust att läsa. Umberto Eco (I rosens namn) har jag provat men lagt ner efter tio sidor som mest verkade vara miljöbeskrivningar. Den här sommaren gjorde jag ett försök med Graham Greene (Kaptenen och fienden). Graham Greene har jag läst om i min pappas kåserisamlingar av Torsten Ehrenmark (ett sånt barn var jag), och förstått att han var en bra författare, så jag tänkte att han säkert skriver bra. Jag orkade med 146 sidor, av totalt 180, innan jag lade ner projektet. Den var helt enkelt alltför tråkig för att jag skulle vilja plåga mig igenom de sista 35 sidorna. Det måste nog vara det största misslyckandet som författare - att tråka ut sin läsare.

Det får mig att fundera på det där med att skriva. Jag har aldrig lyckats skriva en så lång bok som 180 sidor (jag är sorten som behöver fylla ut snarare än att stryka), men det är ju förstås möjligt att tråka ut någon redan på de första tio sidorna. Och om det redan finns så många tråkiga böcker, ointressanta böcker, böcker som läsaren ger upp trots att de bara har 35 sidor kvar - behövs det då verkligen fler? Det kanske vore bättre om inga fler böcker skrevs? Det kanske vore bra för världen att spara in på papper, inte slösa mer på ettor och nollor i e-böcker och inte slita ut våra tjugonio bokstäver i onödan (det är ju redan ont om q) om läsaren ändå inte får någon annan upplevelse än uttråkning av våra böcker?

Och även om de tycker om boken? Om de så skrattar så att de viker sig dubbla, om tårarna sprutar av sorg, de kissar på sig av skräck eller om de kokar av ilska? Riskerar inte då vi författare (det känns skönt att skriva det; vi författare) att på ett fjäskigt sätt ständigt försöka vara läsaren till lags, att servera precis det de vill ha, anpassa oss och i själva verket skapa en kopia av den förra boken de tyckte om? Då kan de ju lika gärna läsa om den. Gratis. Och värst av allt - det som får den ene läsaren att jubla, det får den andre läsaren att rycka på axlarna och somna.

Min slutsats är att det är bäst att skriva åt sig själv, inte åt läsaren. Strunta i vad läsaren tycker, för det kan man aldrig veta i alla fall. Det blir som att charma in sig hos en person som man aldrig har träffat.

P.S. Jag hittade Expedition L av Erlend Loe efter ett tags letande. Min tro på litteraturen är återställd. Moa Martinson finns i bokhyllan också. Hon är också bra, men henne hade jag redan läst.

söndag 12 juli 2020

Blå himmel

-Och vad kan jag hjälpa dig med då?
Adam tog fram den gamla serietidningen och visade upp den för den skäggige mannen. Han pekade på en figur i en serieruta.
-Så där.
Den skäggige tittade på bilden.
-Det är en ljusblå man med vit mössa, sa han oförstående. Är han besatt av demoner? Han bor i en svamp verkar det som - det finns demoner i vissa.
-Det är en smurf, förklarade Adam. De är goda, men ljusblå av födseln.
-Varför det?
-Varför? Det ska väl Du veta - det är väl någon del av Din plan.
Sebaot kliade sig i skägget. Den där planen... det var ju inte så att han hade tänkt ut allting egentligen, det var bara något han sa för att få folk att sluta fråga så mycket - "Det är en del av planen".  Vanligtvis fungerade det fint, folk var märkligt nöjda med att det fanns en plan som de inte förstod, de svalde det utan knota. Några saker hade han ju planerat; tyngdlagen, himlen, människan och sånt. Men smurfer - hade han verkligen planerat smurfer?
-Och vad är det du vill med den?
-Jag tänkte, sa Adam, att det är en väldigt snygg färg.
-Mjo, ja, den är fin. Jag tror jag använde den till förgätmigej, faktiskt.
-Och så tänkte jag att det vore väldigt snyggt om himlen hade den färgen - det skulle göra sig bra. Det skulle kännas väldigt lyxigt.
Sebaot plirade mot Adam.
-Var då på himlen?
-Alltihop, så klart!
-Alltihop!
-Ja, det går väl inte att bara ha en fläck någonstans?
-Men fattar du vad det kostar - en hel himmel med ljusblått? Det kommer ju kosta en förmögenhet!
Adam ryckte på axlarna.
-Det har vi väl råd med?
-Vad är det för fel med färgen vi har?
-Vitt är så tråkigt.
-Tråkigt? Det är en perfekt färg, för den innehåller alla andra färger samtidigt.
-Äh, jag vet inte. Känns lite... gjort, liksom.
-Vitt får det vara, bestämde Sebaot. Dessutom passar det till allt.

Sebaot lånade serietidningen när han skulle gå på toaletten och Adam satt ensam kvar och surade. Varför skulle allt vara så tråkigt? Ljusblått var mycket snyggare än tråkigt vitt. Först hade den varit gråbrun, men då hade ingen sett var marken började och himlen slutade vilket blev besvärligt. Vitt passar till allt - och inget.
-Psst!
Adam såg sig omkring.
-Psst! Här!
Ett välfriserat ansikte dolde sig bland nyponbuskens grenar. Adam hade aldrig riktigt gillat Lux, men han ordnade de bästa festerna så det var dumt att göra sig ovän med honom.
-Jag hörde att du ville ändra färg på himlen?
-Vitt är så tråkigt, gnällde Adam.
-Jag håller med, sa Lux. Jag kanske kan... ordna någonting?
Det var en replik som egentligen borde ha sagts i en mörk gränd och vara inramad  av en nerdragen hatt och en cigarett i munstycke. Den borde egentligen inte ha sagts från en solig nyponbuske med en jublande fågelkör i bakgrunden, men nu blev det så. 
-Det är för dyrt enligt pappa, sa Adam.
-Äh, fnös Lux. Den gamle snåljåpen. Det är inte så dyrt.
-Kan du fixa det alltså?
-Fast... bara för att det inte är dyrt betyder inte att det är gratis...

Adam satt och beundrade himlen.   
-Jaha, är nu nöjd nu, frågade Sebaot torrt, som föräldrar gör när deras barn lyckats tjata sig till något dumt.
-Det är jättesnyggt.
-Och du tycker att det var värt det?
Adam ryckte på axlarna.
-Evigt liv verkade inte så fantastiskt ändå - inte med den inredningen.
Himlens ljusblå hade en ljusare nyans närmast solen och lite mörkare vid horisonten. Och var det ljusblått överallt, hela himlen som en enda stor smurf.
Det såg väldigt lyxigt ut.

lördag 30 maj 2020

Norna till förlag

Nu är Norna färdig. Jag har redan skrivit om min frus synpunkt "jag kan överhuvud taget inte förutsäga vad som kommer att hända". En annan testläsare tyckte "den var bra, jag vet inte varför, den bara var det". Kan man få ett bättre betyg? Knappast.

Nu har jag skickat den till sju förlag, ungefär. Det är inte helt enkelt att förstå om olika förlag i själva verket är samma förlag eller om ett förlag i själva verket är flera stycken. Förlagsvärlden verkar riktigt snårig.

Jag skickade först till Undrentide, som gett ut mina fyra utgivna e-noveller (med mycket pricksäkra omslag av Elin Holmerin). Det är inte mer än rätt att Undrentide ska få första tjing, men för att öka mina chanser att få boken utgiven skickade jag även till ett antal andra.

Har redan fått respons från Tidens förlag: Det här är inte den sortens bok som vi vanligtvis ger ut. Jag ser det som ett gott tecken på att de, på grund av min bok, helt kommer bredda sin inriktning.  

tisdag 5 maj 2020

Norna färdig!

Japp, nu är den färdig. Eller, nu är det färdigt. Råmanuset till min skröna Norna som jag ser i bloggen här att jag började skriva 1 juli. Jag trodde inte att jag hade hållit på med den så länge, men där ser man. Tiden går fort när man har roligt. Och den här har varit rolig att skriva - ibland har det bara flutit på och så har jag suttit och fnissat åt mina egna roligheter. Om inte jag skrattar åt dem - vem ska då göra det?

Min fru har läst den och kom med det utmärkta betyget någonstans mitt i: "jag kan verkligen inte förutse hur detta kommer att sluta".

Så, nu är det bara att skriva en pitch och börja fundera på förlag. Bonniers, vågar de sig på magiska skrönor i låneinstitutsbranschen med inslag av lönnmördare? Nä, kanske inte.

Så här låter min nuvarande pitch. Den kanske duger förresten.


Norna
Dumpad av sin tjej och förbisedd på jobbet; Simons liv suger. När tre mystiska kvinnor ger honom chansen att ändra allt med ett penndrag tvekar han inte länge. Men hans nya förmåga räddar inte bara karriären och sexlivet och ger honom chansen att skapa världsfred – den gör honom också till måltavla för snart sagt alla onda krafter som går att lista.
 

lördag 1 februari 2020

Den omänskliga faktorn

För några år sedan hörde jag på radio att artificiell intelligens (AI) blivit bättre på att ställa diagnoser än vad mänskliga läkare är. För mig går detta inte riktigt att greppa. Och om maskiner nu är bättre än vi även på att tänka, vad är det då att vara människa, vad har vi för roll egentligen? Det blev temat på en novell som jag idag har publicerat på Wattpad.

fredag 15 november 2019

Psch-pff, psch-Pff, psch-pff.

Det är väl uppenbart vilken ond sago-kung som låter så? I en galax långt borta...

Dramat med den småpilska vapenkonstruktören fru U börjar närma sig sitt slut. Kommer hon klara att göra sin beställare nöjd? Kommer han betala sin faktura eller spränga henne i småbitar?

Följ det episka science-fictiondramat på Wattpad!

(Eller... inte episkt kanske, men åtminstone djupt mänskligt och varmt, eller... kanske mer amfibiskt och oseriöst. Men det är autentiska bokstäver i hela berättelsen!)