Om mitt skrivande

Jag började skriva skönlitteratur som en pysventil till rapportskrivandet i mitt jobb som miljökonsult. Jag behövde slippa skriva det som är sant, korrekt och som inte kan missförstås. Jag ville kunna ljuga, hitta på, ändra begrepp mitt i texten, så tvivel och skörda missförstånd. Jag skriver helst i novell-format och det är också det format jag helst läser själv.

Flickan i tavlan


 

Verners och Ann-Chatarinas förhållande är stendött och det är inte konstigt att Verner blir blixtförälskad under en resa till Amsterdam. Det är bara det att hans nya kärlek är fyrahundra år gammal – och är en tavla av en holländsk mästare. Verner försöker desperat förenas med sin älskade men det går inte förrän han är beredd att offra allt- verkligen allt - för kärleken och för konsten.

Bakgrund: Egentligen blev jag inspirerad av en tavla på Kröyer-museet i Skagern, en tavla av en kvinna som jag bara blev stående inför. Inte ofta som konst har den inverkan på mig och jag har inte lyckats hitta igen den tavlan. Så därför tog jag Vermeers flicka istället för att den är känd, även om jag egentligen aldrig tyckt särskilt mycket om den. 

 Utgiven på Undrentide förlag 2020. Omslagsbilden är gjord av Elin Holmerin.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar