I senaste numret av tidningen Skriva lär Augustin Erba ut hur man skriver roligt. Det är omvälvande. Inte tipsen i sig, även om de är bra, utan snarare det att humor får en ordentlig plats en tidning för skrivande människor. För det är precis som Augustin Erba skriver: humor är en föraktad genre i Sverige.
I Sverige ska litteratur vara seriös, vilket ofta översätts till blytung och svår. Då är den på riktigt. Då kan vi ta den på allvar - för det finns en märklig uppfattning att roligt är lika med oseriöst. Visserligen kan mycket humor vara just oseriös. Det är som att författare, och andra kulturutövare, fått för sig att seriöst måste vara lika med tungt och roligt måste var lika med korkat. Kanske får svenska humorister skylla sig själva lite grann. Svensk humor är ofta lite väl förutsägbar och övertydlig; kanske den seriösa kulturen är likadan. Det är som att svenska kulturkonsumenter inte får bli förvirrade och lurade så att de råkar få ett viktigt budskap via humor eller luras skratta åt något allvarligt. Tydliga skillnader ska det vara. Den sortens genialitet som först får en att skratta och sen säga till sig själv "men vänta nu ..." - har vi den i Sverige?
Varför är det så? Sveriges meste kulturman, Horace Engdahl, sa någon gång att Tyskland är som ett Sverige för vuxna. Det kanske är förklaringen. Vi kanske innerst inne tvivlar på vår vuxenhet och är livrädda att någon ska avslöja vår barnslighet. Säkrare då att vara riktigt ordentligt diskbänks-allvarlig. I Sverige. Vi kan däremot uppskatta humor om den är från utlandet. Riktigt gammal humor går också bra, för det som är gammalt ju med automatik finkultur. Grekiska klassiska komedier från antiken är förstås det optimala - både gammalt och utländskt.
Jag ser tydliga paralleller med fantastiken. I Sverige är Realismen gud. Helst ska det vara Verkligt. Fantasi är till för barn. Och även här anar jag en stor oro över att bli avslöjad som inte vuxen nog. Allvarligt och Realistiskt ska det vara. Om det är svenskt. Jag har däremot flera gånger hört: "jag läser bara fantasy på engelska." Oavsett om det är originalspråket eller ej. Humor och fantasi får vi importera från utlandet, lite som att vi kan slappna av bättre på charterresan innan vi stramar upp oss hemma igen.
Teskedsgummans pappa Alf Pröysen skrev en liten berättelse som heter Mannen i den stora hatten. Den handlar om en man med stor hatt som alla barn är rädda för. Hatten blåser av en dag och blir hem åt några möss. Mannen kan äntligen slappna av, för anledningen till att han var så vresig var att han var rädd att barnen skulle skratta åt hans stora hatt.
Så låt oss kasta våra stora hattar till mössen och slappna av lite!
