Det kan vara en myt, men jag har hört att många författare drunknar i research (efterforskningar). De tar reda på i detalj hur pistolkulor går igenom en människokropp eller vilka handlingar som skrevs i freden i Roskilde eller hur man rekonditionerar en bil. En del vittnar också om att de är livrädda för att beslås med något faktafel. Personligen har jag sett på detta med ett, ska erkännas, något nedlåtande kulturellt leende. Herregud, det är väl en intressant berättelse som är målet, inte en fullständig lärobok i möbelsnickeri eller detaljerad beskrivning av vägkorsningar i Östersund?
Så har jag tänkt. Och det finns riktiga skräckexempel på när research går på tok för långt. Boken The Martian av Andy Weir är det värsta exemplet som jag har läst, eller åtminstone påbörjat. Detaljerade beskrivningar av hur syrgas kan framställas av andra kemiska produkter och hur man kan odla potatis i sin egen avföring. Jag hade inte blivit förvånad om varje kapitel hade slutat med övningsuppgifter som läsaren skulle skicka in och få rättade. Även i andra böcker kan faktabeskrivningar bli väldigt långa, och långtråkiga.
Min egen nivå har varit att kolla upp saker på internet tills jag tröttnar (cirka 30 minuter per ämne). Detaljerade faktabeskrivningar gör jag ju redan på jobbet och vill gärna slippa i mitt fabulerande. Och jag tycker mig ha fått stöd i detta av den kände författaren Neil Gaiman, som i sin Masterclass rekommenderar att research bör vara som en "smash and grab"-kupp. Tjuven rusar in, rafsar åt sig så mycket han kan på några sekunder, och rusar ut igen.
Missförstå mig inte - jag älskar att upptäcka att något en författare nämner i sin bok faktiskt också finns på riktigt. Men jag tycker att faktauppgifter ska vara mer som den där sista detaljen, persiljekvisten högst upp - inte två kilo mättande kokt potatis.
Men nu ... nu har jag gjort min första riktiga researchresa. Till en aquaponi i Vallentuna. En aquaponi är en kombinerad fisk- och grönsaksodling. Lite nischat tänker ni? Ja, verkligen; därför drivs sådana oftast av entusiaster. Och det var också på det sättet jag upptäckte fascinationen med att göra research. Det är inte så mycket själva faktauppgifterna, sådana kan man ju läsa sig till. Nej, den verkliga tjusningen är att författandet ger mig ett alibi att söka upp, störa och prata med intressanta människor!
Research? Ja gärna, om jag får träffa intressanta människor!
Och det är faktiskt det jag gör på jobbet, när det är som bäst.
