Om mitt skrivande

Jag började skriva skönlitteratur som en pysventil till rapportskrivandet i mitt jobb som miljökonsult. Jag behövde slippa skriva det som är sant, korrekt och som inte kan missförstås. Jag ville kunna ljuga, hitta på, ändra begrepp mitt i texten, så tvivel och skörda missförstånd. Jag skriver helst i novell-format och det är också det format jag helst läser själv.

söndag 12 november 2023

Böcker är för tjejer! Bara för tjejer.

En författare jag följer på Instagram skrev i ett inlägg att de böcker han säljer under en kvinnlig pseudonym säljer bättre än dem han säljer under eget namn. Det stärker en misstanke jag har burit på ett tag: Läsande och böcker är för kvinnor. Det är i och för sig ingen misstanke, snarare ett faktum, att kvinnor läser mer än män och att fler kvinnor än män skriver. Men det som jag däremot inte vet säkert, men misstänker, är att många av dessa kvinnor vill ha bokvärlden i fred från män. 

Ett exempel är galet kända deckarförfattarinnan* Camilla Läckberg. Jag skriver författarinnan för att markera att det rör sig om en kvinna därför att det är relevant i detta fall. Läckberg firade nyligen tjugo år som deckardrottning och bjöd in ett stort antal deckarförfattare, eller deckarförfattarinnor, på en storslagen fest. Och det var just bara författarinnor som var bjudna. Inga män. Det förekom även män, men enbart som underhållning och personal. Kul grepp och efter vad jag sett på sociala medier verkade de flesta inbjudna ha haft roligt. Böcker är för tjejer.  

Alla har inte Läckbergs resurser att göra en så storslagen kulturfeministisk markering, men jag ser även i andra sammanhang detta att kvinnor vill ha bokvärlden i fred. Det finns bokförlag som består av kvinnor som ger ut kvinnor. Boksläpp där jag bara ser kvinnor från mingelbilderna. Böcker skrivna av kvinnor om kvinnor som läses av kvinnor, osv. Vi författarmän står förstås, som alltid, och suktar efter kvinnors förmåga att stötta och lyfta varandra, precis som vi avundsjukt i vår tonåriga tafatthet betraktade gymnasietidens tjejgäng.

Vad är det för fel att kvinnor har en egen sfär och lyfter varandra? Inte mycket, men jag tycker mig se en baksida. Förutom att det drar ner säljsiffrorna för manliga författare ser jag en annan tendens och det är den coola tjejens dominans. Vissa kvinnliga författare får redan innan debuten mycket uppmärksamhet av andra kvinnor och det brukar nästan alltid röra sig om självsäkra och balla tjejer. Den coola tjejen kan förstås vara en mycket bra författare och förtjäna all uppmärksamhet hon kan få, men om den kommer innan debuten kan det rimligtvis inte vara på grund av själva författandet. Det är den balla tjejens dominans. Samma fenomen som gjorde att Blondin-Bella hade tusentals följare även om det säkert fanns andra, betydligt mer intressanta kvinnliga samtida bloggare, som ingen hörde talas om. Den balla tjejen är den som de andra vill efterlikna. 

Kommer jag nu bli angripen av ilskna kvinnor för detta inlägg om kvinnor och författande? Nej, för kvinnor läser kvinnor, kvinnor läser inte män.



*Vissa kommer här reagera och tycka att jag ska skriva "kvinnliga författare", men det betyder precis samma sak och det är inte mer sexistiskt att använda ett adjektiv än att använda en feminin substantivändelse. Skärp er!

lördag 11 november 2023

Höstenergi

Ända sedan i våras har jag haft svårt att hitta energin till att skriva eller göra något annat skrivrelaterat. Jag har skjutit upp att skriva klart "Små marginaler för Anders Johansson" månad efter månad. Jag släppte boken "Kolsvart och gruvsjuan" i juni men har inte haft energin till att sälja den särskilt mycket. Varför jag varit skrivtrött vet jag inte. Det kan vara att jag gav mig på "Kolsvart och gruvsjuan" alltför tätt efter att jag släppt "Norna" och fortfarande höll på att sälja den på diverse marknader. Det kan vara att jag fick lite nya uppgifter på jobbet som krävde en del mental energi, och det kan också vara för att jag fick covid i våras och kanske har kvar sviter efter det. Nej, förmodligen inte covid, för den var ganska mild.  I vilket fall har jag på senaste tiden känt att energin har börjat komma tillbaka, trots novembermoln och trots en lite rörig jobbsituation.

Jag har inte gett mig på något arbete med någon längre roman ännu, men lite noveller, både korta och lite längre, har det blivit och lite lösa texter som jag inte vet vad de ska leda till: En novell om bonsaimänniskor i krukor, en om en man som adopterar ett mangoträd, en novell om den blodtörstige polisninspektören Bonifatius (som även var med i Hubertusjakten), en påbörjad roman om tidsresor samt tre mycket korta riddarnoveller. Ja, det kanske var lite ändå.

Hoppas alla som läser detta också fått lite höstenergi. Se bara till att undvika allt julpynt innan första advent.

 


  PS. Skriv gärna kommentarer, och skriv också hur man besvarar dem för det har jag inte lyckats förstå.