En person som läst Kolsvart och gruvsjuan hörde av sig. Hon hade tyckt att boken var välskriven och humoristisk, men det var en sak hon INTE gillade. Scenen där en huvudpersonen, Drottning Kolsvart, försöker ha ihjäl en häst. Läsaren, som är hästägare, ställde mig mot väggen: Vad var meningen med den scenen?
Jag blev glad att hon frågade om hästscenen. Inte för att det är min
favoritscen eller så, men det visar ju att hon verkligen läst boken och
reagerat på den. Med avsmak verkar det som, men ändå: en stark reaktion. Det jag blev extra glad för var att jag fick ett incitament att analysera vad jag själv hade skrivit.
Det är inget
självändamål för mig att skriva skräck eller äckel eller att chocka
läsaren. Jag reagerar själv starkt på våldsskildringar, särskilt om det
gäller ett oskyldigt eller försvarslöst offer. Så varför skrev jag det
där obehagliga stycket om hästen? Det är ett svar i flera punkter.
1.
Jag ville att Drottningen verkligen skulle nå botten. I scenen är hon
sviken och förrådd, på flykt och skadad. För att trycka ner henne extra
mycket ville jag skildra hennes hjälplöshet i att gå från att vara
landets regent till att inte kunna skydda vare sig själv eller sina
undersåtar, och inte ens ett djur. Hon är totalt hjälplös och handfallen,
och min tanke var att det skulle bli en kontrast till hur hon växer,
men även hårdnar, som människa hos dv... de kortvuxna gruvarbetarna.
2. Jag lade
först bara in att hästen bröt benet för att det skulle bli extra
besvärligt för Drottningen, men sen insåg jag att hon, eftersom hon är
en anständig person, skulle försöka göra det rätta trots att det är
svårt. Det rätta är att avliva hästen, det enkla hade varit att bara gå
därifrån. Jag antog att det inte är särskilt lätt att avliva en häst utan rätt utrustning och jag
frågade även runt hur det skulle gå till (att inte samtliga personer som
ställer frågor på "Författare söker information" blir arresterade - det
begriper jag inte). Jag försökte skildra hur svårt det är. Hon gör sitt
bästa, men det duger inte, hon kan inte avliva en häst med blotta
händerna. Återigen hennes totala brist på kompetens.
3. Scenen
med Drottningen speglar en scen senare i boken där Snövit torterar en
griskulting. Den scenen är också väldigt äcklig, men Snövit gör det av ren
sadism och det förstärker skillnaden mellan henne och Kolsvart.
4.
Jag tycker våld ofta skildras alldeles för enkelt, kanske särskilt i
fantasy som ofta innehåller ganska mycket våld i form av svärdskamp och
liknande där avlivandet av en fiende blir ett kortfattat konstaterande: "och sen dog han". Jag tycker det är väldigt obehagligt med våld, och om det ska
vara våld i texten (vilket man alltid kan ifrågasätta) - då ska det även märkas i texten. Det ska vara upprörande.
5.
Jag är med i en skrivargrupp där det även finns några skräckförfattare.
Det kan hända att de uppmuntrade mig både med hästen och grisen ...
PS. Den som inte tycker om när hästar plågas ska nog inte heller läsa min novell "International Unicorns Ltd" som ingår i novellantologin Vingar och horn (Darkness Publishing förlag).
PPS. Jag har inget emot hästar, jag lovar.
