I år ska jag gå på bokmässan i Göteborg för första gången. Jag ska till och med vara en aktiv deltagare, inte bara en åskådare. Den 30 september kommer jag signera böcker mellan kl. 15 och 16. Det blir säkert trevligt och jag kommer säkert få träffa flera trevliga människor, men ...
Jag ser många i mina sociala medier som skriver hur de ser fram emot bokmässan, att de har varit där flera gånger, att det ska bli så spännande att träffa författare och köpa böcker. Det får mig att inse att jag är en konstig typ, för jag förstår inte alls lockelsen. Jag har aldrig tänkt tanken tidigare att gå på bokmässa. Det har aldrig fallit mig in.
Jag föreställer mig att det är ungefär som bokrean, fast med mässgodis och Jan Guillou. På bokrean blir jag mest stressad av alla böcker. Och kändisar, vad ska man egentligen säga till dem? Guillou är säkert lika osäker på vad han ska säga till mig. Det kanske är så det blir - vi kommer skaka hand, titta blygt ner i golvet och mumla vad vi heter. Sen går vi därifrån, lättade att mötet är över. Han kommer säga till sina kompisar något i stil med "Jag träffade en helt okänd författare idag, vad säger man till en sån egentligen?" Och då säger Leif GW, släpigt, "Jag vet, man blir så jävla nervös bara". Sen måste de ta varsitt glas rosévin för att koppla av. Eller är det Almedalen?
Fast det finns ju andra författare också. Amatörförfattare precis som jag själv. Dem brukar det vara trevligt att prata med. Ja, jag får hålla mig till såna.
