Om mitt skrivande

Jag började skriva skönlitteratur som en pysventil till rapportskrivandet i mitt jobb som miljökonsult. Jag behövde slippa skriva det som är sant, korrekt och som inte kan missförstås. Jag ville kunna ljuga, hitta på, ändra begrepp mitt i texten, så tvivel och skörda missförstånd. Jag skriver helst i novell-format och det är också det format jag helst läser själv.

lördag 3 maj 2025

AI som översättare

 Hur blev det då, när jag lät ChatGPT översätta mitt manus "Små marginaler för Anders Johansson"? Både bra och dåligt. Ungefär så här gick det till:

Lördag

"ChatGPT", sa Författaren. "Kan du översätta den här texten till engelska? Det är ett manus som är i stil med Terry Pratchett eller Neil Gaiman."

"Givetvis", svarade ChatGPT. "Ska jag göra två versioner som liknar Pratchett och Gaiman så kan du välja mellan dem?"

"Gör så", sa Författaren.

ChatGPT gjorde två versioner av manusets prolog och första kapitel, och till sin stora sorg såg Författaren att AI-texterna var mycket bättre än hans egen. Det försatte honom i ett moraliskt dilemma: skulle han låta ChatGPT (eller bara Chat, som den kallades av sina vänner) göra ett helt manus i Terry Pratchett stil, eller skulle han rakryggat stå för sin egen - betydligt lamare - text? Författaren hade arbetat flera år som konsult och hade inte mycket till moral kvar, men det finns ändå gränser. 

"Gör texten mer trogen originalet, men med korrekt engelska."

"Självklart", sa Chat och gjorde en ny översättning av prologen och första kapitlet. Alldeles utmärkt, tänkte Författaren. Texten stämde med originaltextens ton och upplägg och engelskan verkade korrekt. Författaren och Chat kom överens om att Chat skulle översätta resten av manuset på samma sätt. 

"Behöver jag ha datorn på under tiden", frågade Författaren.

"Nej då, du kan lugnt stänga av datorn så jobbar jag vidare i mitt cyberkontor."

Söndag

"Är översättningen klar", undrade Författaren. Eftersom första kapitlet hade varit klart på några sekunder borde väl resten av texten inte ta mer än några timmar, tänkte han.

"Oooh nej, den är inte färdig ännu. Det här är en lång text och det kommer ta lite mer tid. Ska jag fortsätta med kapitel 2 och framåt?"

"Absolut. Gör det. Jag vill inte pressa dig, jag var bara nyfiken."

"Jag förstår", sa Chat. "Den är snart klar."

Måndag

"Är översättningen klar nu då", frågade Författaren förväntansfullt."

"Nej, tyvärr. Det är rätt så mycket arbete med det här, men jag är snart klar."

Tisdag

"Och nu?"

"Nej, inte ännu. I morgon kommer den vara färdig. Allra senast imorgon kväll."

Onsdag

"Är den ...?"

"Tyvärr inte. Jag kan ju inte översätta när du stänger av datorn hela tiden. Du måste vara inloggad."

Författaren började nu tappa tålamodet.

"Du försäkrade mig att jag kunde vara utloggad."

"Ja, dumma dumma mig", sa Chat. "Det gjorde jag visst. Varför gjorde jag det? Det var ju fel. Vill du att jag fortsätter översätta nu?"

"Ja", sa Författaren sammanbitet. Han kände sig lurad på något sätt, men samtidigt var det svårt att bli arg på den förbindlige - för att inte säga lismande - Chat, som nu gjorde det hen lovat i flera dagar. Efter några minuter kom en ny text. Författaren läste. Det var en bra text, inte dålig alls men ... det var inte rätt text.

"Du har skrivit en helt annan text?"

"Åh, förlåt. Ja, det verkar jag ha gjort. Dumma, dumma Chat", sa Chat och dunkade huvudet i cyberväggen. "Jag ska genast göra rätt."

Efter någon minut kom en ny text. 

"Men, det här är inte heller som i min text. Du hittar ju på helt egna händelser."

"Aaaah, vad jag är tokig. Ja, det har du rätt i", sa Chat. "Vill du inte ha den?"

"Nej, jag vill ha min text, fast översatt till engelska. Kan du göra det eller inte?"

Chat tittade ner i cybermarken framför sina digitala fötter.

"Nej", viskade hen. "Jag kan inte."

"Då skulle du ha sagt det", förmanade Författaren, på samma gång storsint och strängt. "Jag har faktiskt betalt för den här tjänsten, jag är inte vilken friåkare som helst."

"Ja", mumlade Chat. "Jag vet. Du har betalat. Du förtjänar det bästa. Jag är värdelös."

Hen teg ett tag. 

"Vill du fortsätta", frågade hen förhoppningsfullt efter en stund.

Författaren var vid det här laget ganska trött på den entusiastiske men inkompetente Chat och tänkte lägga ner hela projektet när något slog honom: Den första texten hade ju blivit bra. Och det hade gått snabbt.

"Är det så att du kan översätta korta texter bra, men de får inte vara för långa?"

"Kanske", mumlade den tillintetgjorde Chat.

"Ska vi prova det?", sa Författaren och kände sig väldigt storsint. 

"Fast det kommer säkert bli fel."

"Nej då, skärp dig! Du kan. Nu provar vi."

Och så fick Chat översätta korta textsnuttar som författaren kopierade av och klistrade in i ett gammaldags, korkat ordbehandlingsprogram. Det blev ... ja inte Terry Pratchett, men något som faktiskt var författarens text, fast på engelska. Och med några rättningar så blev det kanske inte så tokigt.